Månadsbrev september 2019

I mitten av verksamhetsåret 2019 genomfördes vårt årsmöte. Inriktningen består av verksamheten hos Heidenstamsällskapet och styrelsen, med några nya ledamöter, fortsätter sitt arbete enligt stadgarna och styrelsens planer.

Låt mig påminna om vad som hände år 1974. Då träffades efter initiativ av kulturredaktören vid Östgöta Correspondenten, Bengt Lundberg, bland andra Lundberg, Carl Fehrman och Sven Stolpe, för att i Motala diskutera bildandet av ett Heidenstamsällskap. Så skedde och redan efter några år var medlemsantalet uppe i 100 medlemmar. I mitten av 1980-talet var medlemsantalet uppe i 200 för att i mitten av 1990-talet vara över 400. Det var en imponerande utveckling av antalet medlemmar.

Maria Waxegårds fina berättelse om Heidenstamsällskapet under åren 1974–1994 finns på hemsidan under fönstret Aktualiteter kategorin 05 Om Heidenstamsällskapet. Vår nyutnämnda hedersmedlem Anna-Lena Höglund håller på att skriva vår senare historia och vi hoppas att Anna-Lena före nästa årsmöte är klar med den berättelsen.

Åter till medlemsantalet. Många av våra tidiga medlemmar lever inte längre vilket är det främsta skälet till att antalet medlemmar minskar. En del av de medlemmar som under åren spontant anmält sig som medlem, och tidvis räknats in i det totala medlemsantalet, har inte alltid fullföljt sitt medlemskap genom att betala sin medlemsavgift. Några har lämnat sällskapet i brist på fortsatt intresse. Antalet angivna medlemmar under åren får därför ses som en ungefärlig bakgrundsuppgift när vi framöver mer systematiskt skall försöka rekrytera nya intresserade och betalande medlemmar till Heidenstamsällskapet.

Vi vet att läsvanorna förändras med samhällsutvecklingen. Flera litterära sällskap har upphört i brist på medlemmar och intresse för författaren. Något sällskap har upphört när målet nåtts för bildandet av föreningen, till exempel att den aktuelle författaren har fått sitt minnesmärke uppsatt inom en kommun. Heidenstam är, nu som då, inte alltid helt lättförståelig. Men hans verk består och han är en svensk Nobelpristagare. Det är därför självklart att Heidenstamsällskapet fortsatt är ett av de litterära sällskapen i Sverige.

En del nya medlemmar har tillkommit under året. Särskilt glädjande för vårt sällskap är när ett medlemskap ges bort i födelsedagspresent. En god idé!

Vi medverkar en dag på bokmässan i Göteborg den 26 september, vi medverkar under Litteraturens lördag i Örebro den 16 november och vi anordnar en föreläsning med Dan Korn i Motala den 19 november, se under fliken Program på hemsidan. Dessa aktiviteter syftar bland annat till att sprida kännedom om Heidenstam och för att försöka rekrytera medlemmar till sällskapet. Hoppas många av er medlemmar och många andra intresserade kan komma till någon eller några av dessa aktiviteter.

Hemsidan www.heidenstamsällskapet.se förändras något från september.

Raden med bilder överst på hemsidan består numera från vänster av en bild på Heidenstams barndomshem i Olshammar, en miljö som han återkom till i flera verk. Ungdomsporträttet visar den unge författaren Heidenstam. Bilden i mitten, med Heidenstam i profil, är en bild på det bokstöd som kan köpas av sällskapet eller på Övralid. Så följer en bild på den äldre Heidenstam och den sista bilden i raden är på Övralid, den sista bostaden.

Under fönstret Aktualiteter har nya kategorier tillkommit och en del kategorier har numrerats om.

En ny kategori är 01 Aktuellt som främst kommer att innehålla små korta notiser om aktuella aktiviteter.

Under kategorin 03 Tankar & Utkast finns en ny artikel om ”Nobelpristagaren Verner von Heidenstam och Närke” som kommer att tryckas på ett vikt blad. Bladet är främst avsett att delas ut till besökande på Litteraturens lördag i Örebro den 16 november, för informationsspridning och för att intressera till medlemskap även bland närkingar.

Kategorin 04 Forskning är en ny kategori som främst kommer att innehålla artiklar om forskning kring Heidenstam. Artiklarna kommer att presenteras av styrelsemedlemmen Erik Wennström. Vi hoppas att forskningen kring Heidenstams verk inte kommer att minska i framtiden.

Inläggningar på hemsidan sker i samband med månadsskiftena. En del av inläggningarna kanske intresserar just dig.

Nästa månadsbrev kommer att skrivas av Erik Wennström.

Bästa hälsningar

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev augusti 2019

Av Sven-Göran Fransson. Styrelsemedlem i Heidenstamsällskapet

Martin Kylhammars senaste bok Ett hemligt liv har redan kommenterats på sällskapets hemsida, månadsbrev från april i år. Här följer ytterligare en reflektion som berör åldrandet, dels hos Heidenstam och dels hos oss själva.

I boken framkommer nya intressanta fakta bland annat om Heidenstams åldrande. Här framtonar tillfälliga försämringar av hans intellekt i samband med hjärnblödningar vilka följdes av tydlig återhämtning. Tidigare uppfattningar har mer betonat någon form av fortskridande demens. Enligt Kate Bang i hennes bok Övralid fick Heidenstam under början av 1930-talet svårigheter att läsa själv och ibland även tappade koncentrationen när någon annan läste högt. Hon beskriver hans uppenbara svårigheter att samla sig inför uppgiften att nedteckna sin egen biografi. Resor för konvalescens hade endast tillfällig förbättringseffekt. Kylhammars forskning och tillgång till tidigare icke offentligt material ger en mer nyanserad bild. Trots Bangs beskrivning deltog Heidenstam i ett flertal resor både i Sverige och utomlands fram till hans första hjärnblödning 1936. Återhämtningen därefter skedde relativt snabbt och han medverkade i en del vardagsbestyr men samtidigt anades en sjunkande intellektuell spänst i hans brev och han plågades även av oro, nedstämdhet samt ångest. Året efter inträffade en ny och svårare hjärnblödning med längre konvalescens. Efter viss förbättring var Heidenstam en åldrad man men med ”värdighet och livskvalitet”.  

Heidenstam har i mitt tycke gjort några mycket målande beskrivningar av minnets irrgångar utan att man lider av sjuklig minnesförlust. I Tankar och utkast från 1941 skriver han om ”Minnets valvgångar och mysterietempel” hur ungdomsminnen plötsligt kan dyka upp från ingenstans. ”Jag tycker mig vandra i långa valvbågar med en vanlig rad av kassafack… Det är i gångarna i min hjärna som jag vandrar, i en labyrint där jag ibland går vilse och får gå tillbaka ett stycke. Än slår en klaff upp till det ena kassafacket, än till det andra”. Han redogör för en rad häpnadsväckande föremål och personer som han stöter på, allt från barndomens leksaker till historiskt berömda personer, ”…det kan exempelvis vara årtalet då Caesar mördades, det kära facket krånglar alltid, klaffen till det måste vara skadat på något vis, har rostat i gängorna”.

I Marcus Tullius Ciceros bok Om ålderdomen skriven omkring år 44 f Kr står det att ”Dumdristighet hör nämligen ihop med ungdom, omdöme med ålder”. Boken utgör en argumentation mot olika orsaker till att betrakta ålderdomen som en olycklig tid. Det kan jämföras med ett utdrag ur Heidenstams Fragment och aforismer utgiven 1959, ”Visdom finns ej hos ungdomen. Den har andra dygder. Först ett långt livs erfarenheter skänker visdom… Ungdomen är en strid mot ålderdomens fördomar och ålderdomen en frigörelse från ungdomens”. I nästa stycke fortsätter han: ”För de gamla springa alla saker bort och gömma sig… Det blir att söka och söka… Det gör dem otåliga, och det är så mycket annat som också gör det. De höra dåligt, därför svarar de ibland oriktigt och verka därigenom grumsiga i tanken utan att vara det. Ibland kunna de ej minnas namn eller raskt hitta rätta ordet, fast deras tanke kan vara skarp och klar”.

I Sven Stolpe berättar, Svenska folkets litteraturhistoria. Verner von Heidenstam skriver Stolpe: Ännu i hans sena och plågade ålderdom var det ett under att möta Heidenstam; han var matt, hans inbillning hade tröttats, men allt emellanåt kom fortfarande infallen lika friska, dåraktiga, geniala…

I följande dikter berör Heidenstam åldrandet, Vid kistan med familjereliker från Dikter och ur Nya dikter är Vid vägens slut, Begynd vandring och Ålderdomen ytterligare exempel. Vem har inte, utan att vara särskilt ålderstigen, upplevt att ett namn plötsligt faller bort mitt i ett samtal eller ordet i korsordet som man egentligen kan är som bortblåst och det dröjer åtskillig tid innan det dyker upp – oftast efter diverse annan distraherande verksamhet. Klaffen öppnas igen på ett obegripligt sätt, man hade ju som talesättet säger, ordet på tungan eller i bakhuvudet. Är vi inte alla lite grumsiga i tanken ibland och gränsen mellan normalt eller accelererande åldrande är otydlig, speciellt under tillfällig stress?

Månadsbrev juli 2019

Heidenstamsällskapet har till syfte att sprida kunskap om Verner von Heidenstams författarskap, att levandegöra hans livsverk och att informera om aktuell Heidenstamforskning.

Under en relativt kort tidsperiod har flera böcker om Heidenstam kommit ut bl.a. den verkligt vackra boken ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström och den medialt mycket uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är lätt att glädjas över utgivningen av böcker som dessa vilka naturligtvis bör ingå i en mer komplett boksamling med Heidenstamlitteratur.

Enligt Antikvariatföreningen är en boksamlare en person somsamlar böcker och därvid prioriterar bokens ”1) innehåll och betydelse 2) form och utseende 3) sällsynthet och 4) skick. Boksamlaren utgår alltså normalt från bokens innehåll men värderar också bokens originalitet, yttre skick, typografiska utstyrsel, tidstypiska dekor m.m.”

Böcker av Heidenstam finns i ett ökat utbud på antikvariaten. Priserna har också ökat. Vissa förstaupplagor av Heidenstam är svåra att få tag på, åtminstone i gott skick, även om en del av de små upplagorna då och då blivit tillgängliga. Det gäller att bläddra försiktigt i dessa dyrgripar. Ett bättre alternativ är att vid läsning använda sig av något av de utgivna samlade verken t.ex. ”Samlade skrifter av Verner von Heidenstam” fjärde upplagan från 1919, som för några år sedan på ett antikvariat i Göteborg kunde köpas för 250 kr i åtta halvfranska band, alla i ett utomordentligt skick. Den kompletta samlingen med kommentarer, ”Verner von Heidenstams samlade verk”, utgivna av Kate Bang och Fredrik Böök 1944 i 11 band, kostade för 10 år sedan på ett klassiskt landsortsantikvariat 500 kr. Sök! Påminner här åter om Litteraturbanken där det är möjligt att finna poesi och prosa av Heidenstam.

I boken ”Litterärt och bibliofilt Om böcker och boksamlande” utgiven 1989 av en av Sveriges mer framträdande boksamlare och Strindbergskännare, Anders Ollfors (1938-2017), finns ett kapitel med rubriken ”Några bibliografiska och bibliofila anteckningar till Verner von Heidenstams verk”. Om ni finner boken – läs den och begrunda Ollfors´ initierade och positiva uppfattning som boksamlare om Heidenstams olika verk. Ollfors avslutar kapitlet med följande: ”Efter Nya dikter, tystnade i stort Heidenstams stämma. Det är att hoppas att svenska folket åter får upp ögonen för hans poesi och prosa. Svenska akademien belönade honom med Nobelpriset ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Förvisso är Verner von Heidenstams författarskap värt en renässans”. Det ökade utbudet under de senaste åren av böcker om Heidenstams person tyder avgjort på en renässans även för hans verk.

Avslutar månadsbrevet med att påminna om Heidenstamsällskapets sommarmöte och årsmöte den 6 juli, inbjudan och kallelse har skickats till medlemmarna eller finns på hemsidan. Glöm inte rutinerna om ni vill delta i lunchen efter mötena.

Varmt välkomna till Nykyrka församlingshem för dessa möten och, under eftermiddagen, till ceremonin vid utdelningen av Övralidpriset på Övralid!

Håkan Jaldung
Ordförande i Heidenstamsällskapet


Månadsbrev juni 2019

Två månadsbrev från styrelsemedlemmar presenteras

Övralidpriset 2019

Brev från Hans-Olof Dagerstig, suppleant i Heidenstamsällskapets styrelse:

Vi närmar oss sommaren och därmed utdelningen av årets Övralidspris den 6 juli 2019 kl.16.00 på Övralid. Det är alltid lika spännande för oss i Heidenstamsällskapet när årets
pristagare presenteras för allmänheten i TV, radio och i pressen.


Priset som är ett av de större i Sverige är på 300 000 kronor. Förutom den summan och äran har man även en Heidenstammedalj att mottaga. Årets pristagare utsedd av Stiftelsen Övralid är i år författaren Niklas Rådström, boende i Saltsjöbaden, med motiveringen ”För hans talang att färdas i litteraturens alla riktningar”.


Han har i många år varit verksam som författare med såväl dikter, romaner, filmmanus och pjäser m.m. Han har verkligen varit en begåvad mångsysslare inom flera områden. Han har gjort sig känd som en skrivande kulturpersonlighet från Söder i Stockholm.

Efter att år 2013 ha utgivit ”Boken” erhöll han 2014 svenska bibelsällskapets bibelpris och 2015 Delblanc-priset. 2016 kom ”En Marialegend” och 2017 ”När det kommer till kritan”. Under sommaren 2018 var hans namn aktuellt för inval i Svenska Akademien, något han tackade nej till.


Vi hoppas att utdelningen av priset på Övralid kan ske i samma sol och vackra väder som pristagarna under de senaste åren haft turen med. Priset började delas ut 1945. Det brukar alltid vara en stor folkfest på Övralid med procession, tal och musik innan middagen serveras i det hus som Heidenstam ritade och uppförde. Det serveras traditionsenligt röding från Vättern, kyckling och till sist jordgubbar och vispad grädde. Det var Heidenstams stående födelsedagsmeny.

Särskild visning av Övralid den 19 maj

Brev från Rolf Ström, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet:

En vårdag i mitten av maj, solig och vindstilla är Övralid särskilt betagande liksom Övralid brukar vara under sensommaren.

Ljusgröna hagar, milsvid utsikt över Vättern och det vita huset, som står för sig själv på ängen, gör Övralid till ett attraktivt utflyktsmål, inte bara för östgötar. Den 19 maj anordnade Heidenstamsällskapet en särskild visning av Övralid i samarbete med Stiftelsen Övralid. Det blev ett minnesvärt besök för oss alla. Över 30 medlemmar deltog, flera med gäster, bl.a. DELS´ ordförande Birgitta Wistrand

Dagens guide var föreståndaren på Övralid, Per-Gunnar Andersson (PG), som med stor kunskap och engagemang, berättade om huset, Heidenstam och personerna runt Heidenstam. Huset fick liv. Människorna, som bodde eller arbetade där presenterades. Heidenstam ”trädde fram” allteftersom PG ledde oss genom huset. Vi som deltog i visningen gläds fortfarande åt PG:s presentation.

Biblioteket på Övralid är en given utgångspunkt. Böckerna, dess färger och deras placering i bokhyllorna, köpta och ärvda föremål, gåvor, m.m. förevisades och berördes. Från arbetsrum, matsal och kök finns anekdoter. Sovrummen på andra våningen liksom vinden besöktes. Helt klart är att Övralid står redo för ytterligare en ny sommarsäsong då vi hoppas att många människor söker sig till Övralid för att få mer information om Heidenstam och hans liv.

Böckerna ”Ett liv” av Per Gedin och den nyligen utkomna boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar är båda böcker som betyder mycket för att ge oss mer kunskap om Heidenstam, hans liv och hans bekantskaper. Övralid var en viktig del av Heidenstams liv och är nu en viktig del för att sprida kunskap om hans liv och verk. Böckerna förtjänas att läsas flera gånger och, liksom Övralid, återkomma till.

PG avslutade sin visning med att läsa Heidenstams dikt Sommarljuset ur Nya dikter. Det blev en vacker avslutning på årets första besök på Övralid.

Månadsbrev maj 2019

Den 19 maj kl. 1430 visar Per Gunnar Andersson Övralid för Heidenstamsällskapets medlemmar och deras gäster. Vi hoppas att många medlemmar hörsammar inbjudan och tar vara på tillfället att få höra mer om Heidenstams mest kända bostad. Detaljprogrammet finns under fliken Program på hemsidan www.vernervonheidenstam.se

Styrelsens nästa möte genomförs på Övralid den 19 maj. Årsredovisningen för verksamhetsåret 2018 är klar, revisorn har granskat bokföringen. Vi kommer vid styrelsemötet att närmare lägga fast programmet för sommarmötet som genomförs på förmiddagen samma dag som årsmötet den 6 juli. Årsmötet beslutade förra året om nya stadgar och vi fortsätter nu enligt stadgarna att utveckla sällskapets verksamhet. Rekrytering av nya medlemmar har hög prioritet inom styrelsen och vi fortsätter även det arbetet. Valberedningen har inlett sitt arbete under ledning av vår förre ordförande Elisabeth Wrangsjö och vi utgår från att valberedningens arbete blir framgångsrikt.

På hemsidan sker en del ändringar och tillägg fr.o.m. maj månad bl.a. lyfts fliken Aktualiteter fram något. Utöver sedvanligt månadsbrev under kategorin 01 Månadsbrev, finns under kategorin 03 Styrelsens årsredovisning för 2018 finns delen Förvaltningsberättelse, under kategorin 06 en artikel om Heidenstam och mordet på riksmarskalken Axel von Fersen samt under kategorien 09 en reviderad text om vår Hemsida.

Alltsedan Övralid började visas för allmänheten har Stiftelsen Övralid låtit trycka små foldrar med information som kan intressera besökarna. Många tidningsartiklar har skrivits om Övralid och Heidenstam. Vi kan läsa om bostadshuset och dess tillkomst, om de olika rummen, om möblering, om Heidenstam och Övralid och om gäster och anställda personer som kortare eller längre tider vistats eller bott i byggnaden.

Kate Bangs böcker ”Vägen till Övralid” och ”Övralid Drömmens verklighet” är väl kända hos sällskapets medlemmar liksom de båda samlingsvolymerna ”Mårbacka och Övralid”. I biografin ”Verner von Heidenstam Ett liv” ägnar Per I. Gedin de båda sista kapitlen, nästan 100 sidor, åt personer, händelser m.m. som bl.a. haft betydelse för Övralids utveckling fram till dagens institution. I Martin Kylhammars nya bok ”Ett hemligt liv Verner von Heidenstam och Kate Bang” ges en fördjupad inblick i relationen mellan Heidenstam och Kate Bang, oftast med Övralid i centrum.

Specialartiklar om Övralid kan påträffas i åtskilliga facktidskrifter och fackböcker t.ex. i ”Slottsarkitekter. Arkitekturmuseets årsbok 1987” där Ulla Eliasson skriver om ”Övralid. Diktarens drömda symbol”.  Några år efter Heidenstams död Ingick i ”Nordiska museets och Skansens årsbok 1943” en artikel av Martin A. Ohlsson med rubriken ”Från Verner von Heidenstams barndom Olshammarsminnen på Övralid”. Ohlsson arbetade från år 1942 med att katalogisera boksamlingen på Övralid, ett arbete som dock inte uppskattades av alla. Böcker och möbler m.m. från Olshammar får i Ohlssons artikel sina platser på Övralid. Biblioteket på Övralid, rummet, böckerna och möblerna, är värt all uppmärksamhet.

Allan Ranius, bibliotekarie och medlem i vårt sällskap, förmedlar sin stora kunskap om Övralidbiblioteket i en ny reviderad version 2017 av sin bok ”Övralidbiblioteket”. Ranius hade stiftelsens uppdrag att tillsammans med Magnus Halldin inventera böckerna i biblioteket under åren 2005–2006.

I Ranius bok finns kapitel om Övralidbiblioteket, uppordningen av boksamlingen, Heidenstams läsning och Heidenstams dedikationer. Boken innehåller kort och gott ett par hundra sidor med fullödig information om böckerna i biblioteket. Här kan nämnas avsnitt om böcker i Heidenstams olika bibliotek (Olshammar och Stockholm, Djursholm, Naddö och Övralid), katalog och boksamlingens eventuella upplösning, Kate Bang, testamenten och schismen, uppställning av boksamlingen, bokgåvor, böckerna ämnesvis m.m.

Ranius bok ”Övralidbiblioteket” är en guldgruva för den intresserade som vill veta mer om biblioteket på Övralid. Och om Heidenstam.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev april 2019

Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Är Heidenstam en aktuell författare? Frågan ställdes i förra månadsbrevet.

Enligt Heidenstamsällskapets stadgar skall vi sprida kunskap om Heidenstams författarskap och levandegöra hans livsverk. Det är inte troligt att nya verk av Heidenstam upptäcks. Däremot har under det senaste halvåret flera böcker om Heidenstam utkommit. ”Ta Heidenstam på allvar” av Dan Korn, ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström samt ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Tre böcker om Heidenstam inom kort tid! Visst är Heidenstam aktuell!

Heidenstamsällskapet skall även informera om aktuell Heidenstamforskning. Kanske är våra stadgar alltför strama beträffande denna uppgift. Tanken slog mig när jag läste Katarina Barrlings kolumn i SvD den 16 mars 2019 med rubriken ”Efterlyser vardagsförnuftiga liberaler”.

I kolumnen diskuteras författaren Lena Anderssons bok ”Om falsk och äkta liberalism” och bl.a. frågan om kunskap och hur vår tid behandlar och misshandlar kunskap. I korthet: Andersson efterlyser tänkande, logik och förnuftsstyrd reflektion. Lena Andersson – och Katarina Barrling – efterlyser människor som tänker själva, gör rimlighetsbedömningar även om någon aktuell forskningsrapport inte föreligger. Det är rimligt, klokt och rätt tänkt.

Dan Korns nya bok ”Ta Heidenstam på allvar” är ingen forskningsrapport men en bok som kännetecknas av författarens självständiga tänkande efter studier av vad som skrivits om Heidenstam samt rimlighetsbedömningar förenad med inte så lite klokskap. Sällskapet bör sprida kunskap även om sådana böcker eller skrifter. Korn skriver bl.a. om påståenden rörande Heidenstams nazistiska kontakter:
”Det fullkomliga, det perfekta, det ofelbara blir tråkigt i längden, är Heidenstams budskap här. Heidenstam har många sådana budskap. De talar till oss, om vi tar honom på allvar som den store författare han var. Söker vi däremot efter en kommentar till dagspolitiken, har vi anledning att bli besvikna. Heidenstam var inte ofelbar. Det är inte du heller. Och heller inte jag”.

Så åter till den uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är ett stort arbete som här fått en form som gör att många läsare har uttryckt sin uppskattning över boken och funnit det intressant att läsa om Heidenstam och Kate Bang. Kanske kommer boken att medföra att vi får nya medlemmar i vårt sällskap.

Boken väcker emellertid vissa tankar och frågor som bör klaras ut när Kylhammar nu har ”räddat hem” så mycket underlag till Övralidarkivet. Vi har därmed betydligt bättre möjligheter att få klarhet i en del frågor som länge varit obesvarade därför att berörda personer inte längre lever. Låt mig formulera tre frågor som kräver djupare undersökningar än vad som framgår av ”Ett hemligt liv” (men som ända berörs och något kommenteras i boken).

o Är den tidigare så positiva bilden av Kate Bang adekvat?

o Är den tidigare så negativa bilden av arkeologen Otto Frödin verkligen berättigad?

o Är bilden som tidigare presenterats av hushållerskan Ida Eriksson sann?

De tre nämnda personerna var särskilt viktiga i Heidenstams liv under 1930-talet. Se där, tre frågor att undersöka och besvara av någon litteraturforskare eller någon annan person med självständigt tänkande och förmåga att presentera trovärdiga rimlighetsbedömningar.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev mars 2019


Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Är Heidenstam en aktuell författare? Det beror på vad som menas med ”en aktuell författare”. Böcker om Heidenstam uppmärksammas inte sällan av recensenterna. Vi i Heidenstamsällskapet har kunnat konstatera att många av dessa recensioner även uppmärksammas av läsarna. Vi hoppas på att böckerna finner sina köpare. Heidenstam förtjänar det.

Dessvärre är det några frågor som tar alltför mycket uppmärksamhet från Heidenstams stora författarskap. Den ena frågan rör något som vi själva i Heidenstamsällskapet ännu inte hanterat på ett bra sätt. Det gäller en uppfattning om Heidenstam att han är en ”tungsint” författare, en författare som främst skriver om gravar och döden eller skriver om storvulen nationalism och heroism. Det är förvisso sant att Heidenstam skrivit om dessa allvarliga frågor men sannerligen inte enbart. Det finns ett stort antal verk som berör helt andra livsfrågor, t.ex. livsglädje. Den delen av hans verk bör vi i Heidenstamsällskapet visa på, lyfta fram och även glädjas åt.

Den andra frågan som tar uppmärksamhet från Heidenstams författarskap är påståenden om att Heidenstam sympatiserade med nazisterna. Påståenden som inte minst Martin Kylhammar vid flera tillfällen utrett och tillbakavisat. Per Gedins böcker ”Ett liv” och ”Varför får inte Heidenstam vara den han är”, Kylhammars båda böcker ”Den tidlöse modernisten” och ”Ett hemligt liv” samt Dan Korns bok ”Ta Heidenstam på allvar” är alla böcker som i nutid tar upp frågan om Heidenstams påstådda sympatier för nazismen. Läsning rekommenderas. Heidenstamsällskapet har sedan länge anslutit sig till den linje i frågan som Kylhammar funnit relevant i sin forskning om Heidenstam.

Heidenstamsällskapets verksamhet bör utvecklas med stor förståelse för författaren, hans verk och hans uttalanden. Vi anser att det är viktigt att även lyfta fram den ljusa lyriken och prosan i Heidenstams författarskap. Fram till årsmötet kommer styrelsen därför att mer systematiskt arbeta med den frågan, rådfråga årsmötet för att sedan försöka initiera en ”renässans” av Heidenstams verk i säll- skapets programverksamhet. Det innebär att vi sätter Heidenstams verk i centrum och, under året, något mindre lyfter fram vad som skrivs om Heidenstam. Det är en tanke helt i Heidenstams anda.

Ett framåtsyftande ställningstagande har gjorts av styrelsen vilket ändå tydligt syftar till att sprida kunskap om Heidenstam och hans person enligt sällskapets syften. Styrelsen har nyligen ställt sig bakom en idé om att initiera en film eller TV-dokumentär om Heidenstams liv. Idén har överlämnats till en mycket framstående filmregissör. Vi avvaktar och återkommer om detta.

Den ljusare och lättare sidan av Heidenstams författarskap fick Svenska Dagbladets dåtida läsare ta del av under året 1899. Han skrev då några verser under namnet P.A. Gurkblad, bl.a. följande:

I Kattebohus bor ett snattarepack
med en tattarekatt, och var kattrakar-
natt
är det kackel och rackel och snatter och
snack
och knister och knaster och laster och
knack
och trillande trattar och skrattare-
skratt………
Titteri titteri titteri tatt!

Ja, så skrev Heidenstam när han presenterade sig som parodist i ”Sång om Graal”. Det var Frödings vers om skojarna i Kattebohult som parodierades. Det finns mer.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev februari 2019


Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Den 29 januari presenterade Martin Kylhammars sin bok ”Ett hemligt liv Verner von Heidenstam och Kate Bang” i Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Vi är många som har väntat på den boken.

I porträttgalleriet, framför tavlor på Strindberg, Fröding och Heidenstam, talade Kylhammar om boken, ”projektet” och bokskrivandet, som sysselsatt honom under timmar, dagar, veckor, månader, ja, år. Inbjudna litteraturvetare, bokrecensenter, journalister, landshövdingar, medlemmar i Heidenstamsällskapet, författare, m.fl. lyssnade andäktigt på en ypperlig presentation av Kylhammar. Särskilt inledningsvis var presentationen stark, då han ödmjukt och enkelt lyfte fram sitt särskilt kända ansvar eftersom han i boken skrivit om döda människor som inte längre kan tala för sin sak.

Eva Bonnier inledde presentationen med att uttrycka sin glädje över att vara förläggare av boken. Hon påminde om att tavlan på Heidenstam, som Hans Alienus, var den första tavlan som hängdes upp i Bonniers porträttgalleri och att Heidenstam inte sällan, och sannolikt även Kate Bang, gästat Nedre Manilla. Inramningen var därmed perfekt för en lyckad eftermiddag.

Måste erkänna att jag ännu inte har läst hela boken utan enbart bläddrat och läst här och där. Men av innehållsförteckningen framgår att Kylhammar lockar med rubriker på kapitel och avsnitt som sannolikt många medlemmar i Heidenstamsällskapet med stort intresse kommer att läsa och läsa om. Kapitelrubriker som ”Övralid” och ”Vägen till Övralid” känns igen från Kate Bangs författarskap.

Kylhammar nämnde att han ibland kände sig som en detektiv när han genomförde sina undersökningar av det material som han fått till förfogande. Han förmedlade då till åhörarna den entusiasm han känt för uppgiften. Han nämnde också att ytterligare material, utöver det material som Kate Bangs släktingar inledningsvis ställt till förfogande, har varit tillgängligt i hans arbete. Närvarande danska släktingar till Kate Bang bör känna stor tillfredsställande över att hennes i Danmark förvarade brevsamling, foton m.m. tagits tillvara.

Efter Kylhammars presentation träffade jag en av hans handledare från tiden ”för länge sedan” när Kylhammar skrev sin doktorsavhandling. Det blev ett tänkvärt utbyte av synpunkter kring Heidenstam varvid handledaren uttryckte en intressant iakttagelse: ” Boken vi hört om har inte kunnat skrivas lika bra av en litteraturprofessor. Kylhammar har en tvärvetenskaplig utbildning bakom sig”. Iakttagelsen är värd att fundera över.

Skall nu med spänning läsa ”Ett hemligt liv”. Alla 647 sidorna! Passar på att samtidigt läsa Dan Korns bok från oktober 2018 med titeln ”Ta Heidenstam på allvar”. Per I. Gedins båda böcker ”Ett liv” och ”Varför får Heidenstam inte vara den han är? En filippik” bör nog också tas fram. Återkommer säkert till boken ”Ett hemligt liv” i något månadsbrev, kanske kring nya, sanna eller osanna, ”faktoider”.

Avlutar månadsbrevet med att nämna att skattmästarens förändring i rutinerna för att betala medlemsavgiften fungerar riktigt bra. En tidigareläggning av betalningen av medlemsavgiften har varit motiverad under flera år eftersom vi numera har ett verksamhetsår som överensstämmer med kalenderåret. En tidig inbetalning av er underlättar för skattmästaren och är avgjort bra för verksamheten i vårt sällskap.

Håkan Jaldung   Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev januari 2019

Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Frågan om en svensk ”litterär” kanon har åter aktualiserats varför styrelsen i Heidenstamsällskapet har beslutat om följande förslag som nyligen har ingetts till DELS (De litterära sällskapen i Sverige):

”Vid DELS´ höstmöte 2018 förslogs medlemmarna i DELS att inkomma med förslag på tre boktitlar med kortfattade motiveringar att ingå i en svensk ”litterär” kanon.

Verner von Heidenstam erhöll år 1916 Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Heidenstams verk och hans Nobelpris motiverar att han bör vara en av de författare som ingår i en svensk ”litterär” kanon.

Följande verk av Heidenstam föreslås att ingå:

I                            Nya dikter, lyrik utgiven 1915

Heidenstams kanske främsta verk. Verket har en klassisk, ren form som bl.a. ger uttryck för en varm innerlighet i dikterna.

II                          Folkungaträdet, Del I Folke Filbyter och Del II Bjälboarvet,

roman utgiven 1905 respektive 1907.

Den historiska och hedniska skildringen är kraftfull i Heidenstams bok. Genom den stilistiska framställningen, och som ren konst, har boken ett utomordentligt högt värde. Medeltidens kultur, seder och bruk, samhällsliv och föreställningsvärld träder på ett fascinerande sätt fram i Folkungaträdet. Bakgrunden till lagsamhället, rättsordningen, kyrkan och kungamakten kan skönjas i boken.

III                         Dikter, lyrik utgiven 1895

Innehåller dikter som det krävs eftertanke för att helt förstå. Det är ett trolleri, det är fantasins lek. Men det ”är minnenas mystik, det dödas hemligheter, själva den romantiska dallring, som var Heidenstams artistiska sensibilitet”.

Ett annat verk av Heidenstam uppmärksammas här i månadsbrevet. I november var det 300 år sedan Karl XII dödades vid Fredrikshalds fästning i Norge. Hans lik fördes landvägen från Norge bl.a. via Bohuslän till Stockholm. Många böcker har skrivits om hur Karl XII dödades vid fästningen. Teorierna och slutsatserna har avlöst varandra under åren.

Heidenstam har skrivit om händelsen när Karl XII dödades i ”Karolinerna” Andra samlingen (1898), kapitlet ”Fredrikshall”. Kungens likfärd till Stockholm skriver Heidenstam om i kapitlet ”En hjältes likfärd”. Det är lätt att förstå att båda berättelserna väckte uppmärksamhet och känslor i dåtidens Sverige. Händelserna har åter uppmärksammats. I slutet av november deltog karoliner till fots och till häst, med vapen och i tidstypiska kläder i ett krönikespel i centrum av Uddevalla med stor publik. Den huvudsakliga anledningen att genomföra krönikespelet var att för 300 år sedan lät Karl XII:s syster, Ulrika Eleonora, hälsa sig som ny regent och drottning vid en fältriksdag på torget i Uddevalla den 5 december 1718. Senare medverkade hon bl.a. till att avskaffa det kungliga enväldet vilket i förlängningen banade väg för press- och yttrandefrihet och därmed ett första steg för demokrati i Sverige.

I Heidenstams bok ”Skogen susar Berättelser och sagor” (1904) finns ytterligare en berättelse om karolinerna med rubriken ”Hemvandrande karoliner”.  Heidenstam skrev om prosten Jesper Tibelius som ”satt i sitt prästbol” någonstans på Upplandsslätten. Här ett kort utdrag:

”Hemvandrande karoliner kommo nästan hvarje vecka, två eller tre i sällskap, med sina påsar och knyten, och bådo om en säng öfver natten. Afskedade ur sin tjänst, hade de sällan något att betala med och de voro de enda främlingar från landsvägen, som likafullt voro välkomna. Hvar Tibelius gästade en herrgård, såg han veteranerna eller de från Sibirien återvändande fångarna ledas till hedersplatsen. Talade han till dem om årsväxt och gröda,
svarade de med att berätta om Narva och Bender. I sitt stilla sinne ångrade han, att han icke valt den blå kappan i stället för den svarta, fast han var liten och torr som en af de rödsprängda enarna på hans slätt, eller åtminstone att han icke tagit sin bibel under armen och gått med i fält”.

1910 bildades Karolinska förbundet med syfte att verka för forskning och kunskapsspridning om den karolinska tiden i Sverige. Heidenstam var en av dem som ställde sig bakom uppropet som föregick bildandet av förbundet. Förre chefen för krigsarkivet, Alf Åberg, har visat att Heidenstams fantasi har berikat historien om Karl XII. Men hur var det egentligen med Heidenstams egen beläsenhet kring den svenska historien och Karl XII?

I Allan Ranius´ bok ”Övralidbiblioteket” (ny reviderad version 2017) finns i kapitlet ”Heidenstams läsning”, sidorna 132–138, under avsnittsrubriken ”Historia” en välskriven och koncentrerad beskrivning av bl.a. Heidenstams studier och bakgrundsmaterial för hans verk kring Karl XII. Att uppmärksamma är att Heidenstam skrev sina verk om kungen innan Karolinska förbundet bildades och före sina mer uttalade pacifistiska ställningstaganden vid tiden för det första världskriget.

Övralidpristagaren är 2010, Johan Svedjedal, tog i sitt tacktal upp verket ”Karolinerna”. Det är värt att åter läsa talet tillsammans med Ranius´ bok. Dessutom finns följande artiklar att läsa på internet:

Kylhammar, Martin. ”Heidenstam som historiker: Några reflektioner med anledning av en ny avhandling”. www.kylhammar.eu. och Kylhammar, Martin. ”Biografiska faktoider – Personhistoriens försanthållna felaktigheter”. www.kylhammar.eu.

Efter denna återblick, med några läsförslag så här vid årsskiftet, påminns om vad Heidenstam skrev i några rader i fjärde versen i dikten ”Molnvandring” del II, som ingår i ”Nya dikter” (1915). Heidenstams text är värd att fundera över:

Det var herrarna förr, som brände
och redo omkull de många och små,
nu är det de många, som bränna de få.

Önskar alla Ett Gott Nytt År!

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet