Kategori: 02 Månadsbrev

från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Professorn i litteraturvetenskap Inge Jonsson, Saltsjö-Duvnäs, fick Övralidpriset år 1984 och blev ungefär samtidigt medlem i Heidenstamsällskapet. Han var en av våra trogna medlemmar under många år. Inge har avlidit och vi har kunnat läsa många vackra minnesord om honom i de stora dagstidningarna. Hans insatser som rektor för Stockholms universitet och i olika stiftelser framhålls liksom hans litteraturhistoriska forskning, bland annat om Emanuel Swedenborgs verk.

Under min ordförandetid talade jag med Inge på telefon under hösten 2017 då han valde ut dikten ”Paradisets timma” för hemsidan. Inge ansåg att den dikten var en av de finaste dikterna av Heidenstam och nämnde att han tyckte mycket om att läsa dikten. Inges tidigare relationer till Heidenstamsällskapet har beskrivits av vår hedersordförande Maria Waxegård på följande sätt i ett brev:

”En av de trognaste i Heidenstamkretsen var Inge Jonsson. Han var något av en grå eminens; delaktig i många beslut och alltid på plats. Men ytterst diskret, rentav blygsam och alltid med ett vänligt ord i beredskap. Jag fick uppfattningen att han verkligen värdesatte mötena på Övralid. Som litteraturprofessor och engagerad i det mesta. Säg den stiftelse han inte företrädde. Jag kan inte tänka mig utdelningen av Övralidpriset utan hans långa gestalt och hans aldrig sinande engagemang, inte minst för Heidenstamsällskapet och dess ideella verksamhet och företrädare”.                                                                                                                           ________       

Utöver att verka enligt stadgarna för att sprida kunskap om Heidenstams verk med mera har sällskapets styrelse att hantera frågor som hör samman med den administrativa delen av föreningsverksamheten, en nog så omfattande verksamhet. Glädjande nog har styrelseledamoten som är vår skattmästare yrkeserfarenheter som ekonomichef i ett större företag. Förutsättningarna för styrelsens arbete är således goda för året 2020 då vi från och med i år även har utökad forskningskompetens bland ledamöterna.

Styrelsen sammanträdde den 18 februari i medlemmarna Hans och Anette Ströms ateljé i Motala. Ateljén är välkomnande inredd och vi är verkligen tacksamma för att styrelsen har beretts tillfälle att sammanträda där ett par gånger för sina möten. På styrelsemötet avhandlades diverse frågor som framgår av protokollet som du finner på hemsidan under Aktualiteter, Styrelseprotokoll.

Styrelsen diskuterade naturligtvis årets programverksamhet. Minst tre aktiviteter kommer att anordnas. Vi hoppas på en samverkan med föreståndaren på Övralid rörande ett majmöte på Övralid med programinslag som vi återkommer till. Sommarmötet och årsmötet den 6 juli är naturligtvis årets höjdpunkt. Programmet under Övraliddagen följer senare under eftermiddagen. Höstmötet slutligen kommer troligen att anordnas i samverkan med något annat litterärt sällskap. Övergripande planering har påbörjats för årets aktiviteter. Vi kan redan nu informera om att vår vice ordförande Karin Lohm har kommit överens med författaren och företagaren Thomas Gür att föreläsa på sommarmötet. Han har tidigare skrivit en mycket uppmärksammad artikel (många tusen läsare besökte hemsidan när artikeln lades ut) om dikten Sverige som ni kan läsa på hemsidan under Aktualiteter, Tankar & Utkast. Vi ser verkligen fram mot Thomas’ deltagande. Boka därför redan nu in sällskapets sommarmöte och årsmötet den 6 juli 2020 kl. 1100 i Nykyrka församlingshem.

Avslutar med att nämna ett par böcker på årets bokrea som innehåller en del intressant Heidenstamiana: ”Karl Warburg Den varsamme vägvisaren” av Monica Lauritzen och ”En biografi över Selma Lagerlöf” av Anna-Karin Palm.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Allan Ranius’ bibliografi om Verner von Heidenstam, delarna 1 och 2, är ovärderliga för oss som från olika utgångspunkter är intresserade av Heidenstam. Omfattande forskning, noggrant arbete och stor kunskap ligger bakom dessa båda böcker. Vi kan nog dessvärre inte hoppas på att någon skall påträffa ett hittills okänt manuskript till ytterligare verk av Heidenstam.

Ett urval av Heidenstams verk finns angivna på hemsidan www.vernervonheidenstam.se under fliken ”Verk”. Ni som har tillgång till Ranius’ bibliografi vet att det blir ett styvt arbete och sökande om man i sin samling vill ha ett exemplar av alla utgåvor av verken och annan tryckt Heidenstamiana. Jag tänker då inte på det arbete, svårigheter och kostnader som väntar om man vill komma över vissa av Heidenstams förstaupplagor.

Hittills under 2000-talet har flera nya upplagor av Heidenstams verk utkommit: ”Folkungaträdet, Bjälboarvet” 2003, ”Dikter” 2007 (pocket) och ”Svenskarna och deras hövdingar” (häftad) 2015. De nya utgåvorna bör rimligen innebära att nya läsare kan hitta fram till Heidenstam. Ganska många ljudböcker har dessutom presenterats såsom Heidenstams debutbok ”Vallfart och vandringsår” 2013.

Om debutboken skrev Gustaf af Geijerstam när boken gavs ut: ”Detta debutarbete är i själva verket av så märklig art, att det med ens giver författaren en plats bland Sveriges förnämsta författare”. I Verner von Heidenstams samlade verk, 1943, skrev utgivarna Kate Bang och Fredrik Böök i inledningen: ”Den ögonblickliga konstnärliga seger som den tjugunioårige Verner von Heidenstam vann våren 1888, då Vallfart och vandringsår offentliggjordes, berodde till stor del på diktarens överraskande och förbryllande originalitet”.

Efter ”Vallfart och Vandringsår” emotsågs Heidenstams böcker med stort intresse. Både temata och ton var nytt för läsarna. Originalupplagan gavs ut i 1600 exemplar, enligt en annan källa 1500 ex. Uppgifter saknas om hur stor del av originalupplagan som bands in i det rikt dekorerade förlagsbandet som var framställt i klot med bårder och annan dekor i guldtryck i renässansstil. Det är inte helt lätt att finna uppgifter om alla grundfärger på detta förlagsband men kända färger är rött, ljusblå och turkos. Samma typ av band hade Bonniers fem år tidigare använt till August Strindbergs första diktsamling ”Dikter på vers och prosa”.

Priset på förstaupplagan år 1888 var 3 kr för häftat exemplar och 4 kr för inbundet. På svenska antikvariat kan ”Vallfart och vandringsår” i januari 2020 kosta mellan 50 och 600 kr beroende på upplaga och skick. Ett proveniensexemplar av Heidenstams debutbok fanns vid årsskiftet 2019/2020 till försäljning för 12 000 kr. Den boken är bland annat försedd med Heidenstams egenhändiga dedikation: ”Till mina kära svärföräldrar/Författaren” och är bunden i ett grönt halvfranskt band. 12 000 kr. Det måste väl ändå vara det hittills högsta priset för en bok av Heidenstam. Känner någon till ett högre pris?

Styrelsen i Heidenstamsällskapet har vid flera tillfällen diskuterat programpunkter kring Heidenstams verk. Verk som ”Vallfart och vandringsår” förtjänar att få en ökad uppmärksamhet i vår verksamhet framför frågor kring Heidenstams person, liv och kvinnor.

från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet
Styrelsen kan glädjas åt att våra genomförda aktiviteter under året 2019 har varit både välbesökta och uppskattade av medlemmarna. Styrelsearbetet har förbättrats och hemsidan har kunnat hål-las aktuell över tid. Intresset för Heidenstams verk och person finns kvar. Vi kan därför börja det nya året med stor optimism. Medlemsantalet är stabilt men vi tror att antalet kan ökas.
Aktiviteter för 2020 planeras. Vår-, sommar- och höstmöten ingår. Sommarmötet liksom årsmötet genomförs samma dag som Övralidpriset delas ut. Nästa styrelsemöte är den 18 februari.
En fråga i juletid: Har Heidenstam skrivit något om julen? Minns ett kapitel i Karolinerna och ett textavsnitt i boken När kastanjerna blommade. Vi återvänder då till Heidenstams barn- och ungdomsbygder när han skriver om händelser och förhållanden vid jul på Karl XII:s tid respektive om julfirande under 1800-talet. Den senare berättelsen skrevs mer än 30 år efter det att Karolinerna gavs ut. De ålderdomliga berättelserna speglar enväldet och ståndssamhället.
I den andra samlingen av boken Karolinerna ingår den lilla berättelsen ”Den mörka julottan”. Strax bortom barn- och ungdomsårens ”ägor” ligger den lilla byn Undenäs, nära sjön Unden. Under jul-kvällen sitter änkan i prästgården med prästens räkenskaper ”på knät”. Änkan var snål, ”alla ha-tade och baktalade henne för hennes girighet och elakhet”. Det var dåliga tider, krigstider, men inte ens under goda tider hade ”ett talgljus tändts i prästgården. Tjänarna dref hon ur sängen klockan tre om vinternätterna, fast de icke sågo vid det knappa skenet från fyrstickan eller spisen utan satte sig att gäspa och prata på loftet. Midt i gatan mellan ladugården och stallet kunde hon säga åt drängen, att han skulle hänga träskorna på ryggen och spara dem till sabbaten, och dömdes någon till kyrkoplikt, alltid hölls hon för den lönliga angifverskan”.
Hungriga, trasiga, tvångsutskrivna soldater kommer till kyrkan i Undenäs men varken julpredikan, psalmsång eller talgljus väntar. Ett under sker dock i slutet av berättelsen, Heidenstam lyfter fram betydelsen av ’givandet’ och prästänkan ”ser ljuset”. I Ny upplaga av Karolinerna från 1905 har tecknaren Einar von Strokirch gjort illustrationerna, bland annat en teckning där prästänkan får hjälp med att bära fram en skattkista för att fördela sitt undangömda silver till soldaterna.
Såvitt känt är tillbringade Heidenstam en jul och en vinter på Olshammars herrgård. Han hade hört berättats eller hade egna minnen från julottan när han skrev ner sina minnen någon gång under åren 1925–1935. Minnesboken När kastanjerna blommade innehåller i kapitlet ”Ett kvick-huvud, enlevering och romantisk kärlek. En allvarsman och hans död” följande ljusa skildring om julfirandet i Olshammar:
”Alla överblivna ljusbitar gömdes noga under hela året och sparades till julottan, som var vinterns största fest och händelse, De uppsattes på spetsiga träbågar över gången mellan bänkarna i gårdskyrkan. Folket kom då med så många bloss, att den rimmade skogen långa stycken blev lika upplyst som kyrkan. På de dukade julborden, såväl herrskapets som tjänarnas, skulle var och en ha en hög kakor och bullar av olika slag och ett tjockt ljus av bästa sorten. I tjänarnas lön ingick det till julen nya förskinn åt drängarna och åt var piga ett par grova skor, ett par kängor av kalvskinn och ett eller två lintyg. Morfar brukade själv stå med sin rättare och krita ut på de beredda hudarna sulor och överläder åt folket”.
Två olika, Heidenstamska berättelser. Här kan tilläggas att de vackra träbågarna med ljus fortfarande sätts upp till julottan i den gamla ”brukskyrkan” i Olshammar och att julottekaffe serveras

Önskar Er En God jul och Ett Gott Nytt År och så hörs och ses vi under nästa år!

Från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Den 19 oktober arrangerade Heidenstamsällskapet tillsammans med Intresseföreningen Gamla stan i Motala, sällskapets sista föreläsning under verksamhetsåret. Ett 40-tal personer kom till föreläsningen i Mat&Cafés lokaler där författaren, samhällsdebattören och folklivsforskaren Dan Korn berättade om sin bok ”Ta Heidenstam på allvar”. Över 100 medlemmar och andra gäster har därmed deltagit vid våra tre särskilda aktiviteter under 2019. Det är ett mycket positivt resultat.

Heidenstamsällskapet bildades år 1974 och till dess första ordförande utsågs chefredaktören Sven Slotter vid Motala Tidning. Många av sällskapets medlemmar bor inom Motala kommun vilket till viss del kanske kan förklaras av att Övralid, som var Heidenstams sista bostad och är ett populärt turistmål, ligger inom kommunen. Det är därför glädjande när så många Motalabor kommer till våra föreläsningar. Det är också så positivt med tillresande från bl.a. från Askersund och Vadstena.

Före föreläsningen berättade 93-årige Motalabon Inghar Ahl om Heidenstams begravning på Övralid. Ahl är en av få som har personliga minnen från begravningen då bl.a. uniformerade tyskar lade ner en krans med nazistsymbolen vid graven, en fråga som Korn också återkom till i sin föreläsning.

Korn tog inledningsvis upp några frågor som säkert kommer att diskuteras vidare. I motsats till flera kända forskare och författare anser Korn att Heidenstam, utöver att vara en av våra stora svenska författare, var både beläst och språkkunnig. Heidenstam bedrev djupa studier inför arbetet med sina böcker och han förstod och kunde tala både tyska och engelska och han skrev dikt på franska, bl.a. i boken Karolinerna. Just frågan om Heidenstams beläsenhet förtjänar att uppmärksammas mer.

Både förläggaren Per Gedin och professorn Martin Kylhammar har i böckerna ”Ett liv” 2007, respektive ”Pojken på vinden” 2010, argumenterat mot att Heidenstam stödde nazismen. Utifrån vad Gedin och Kylhamar framfört gick Korn vidare och diskuterade vad Heidenstam själv har framfört i böcker och brev.

Korn skriver i sin egen bok att Heidenstam hade ”en svaghet: för det ungdomliga, vackra och soliga, det entusiastiska och välordnade. Men oräkneliga gånger har han ju också skrivit texter där han genomskådar detta som yta”, det sistnämnda bl.a. påpekat av Kate Bang. Korn anser att det som gjorde att ”Heidenstam föll för nazismens locktoner berodde huvudsakligen på hans mycket starka rädsla för kommunismen, men också på hans ogenomtänkta syn på nationalismen”.

Även om Heidenstam ”vid få tillfällen kunde slänga ur sig antisemitism” var Heidenstam ingen rasist, som Hitler och nazisterna var, konstaterade Korn i slutet av föreläsningen.

Korn är en intressant författare och föreläsare. Boken om Heidenstam är hans tunnaste bok vad avser antal sidor. Korn borde ha tagit mer tid på sig i sin forskning om Heidenstam. Då hade han i boken ytterligare kunnat utveckla sina tankar och analyser kring vad Heidenstam verkligen skrivit och sagt vid olika tillfällen rörande nationalism. Inte för att Korn inte tar Heidenstam på allvar utan för att Heidenstam helt enkelt förtjänar det.

Januaribrevet till medlemmarna läggs in på hemsidan före jul. I det brevet kommer några kortare återblickar att göras men främst kommer vårt sällskaps fortsatta utveckling under nästa år att tas upp. Föreningsfrågorna har funnit sin form och nu bör vi än mer kunna föra fram de frågor som så tydligt anges i våra stadgar, att sprida kunskap om Heidenstams verk och person.

Styrelseprotokoll 2019-11-19 kan läsas under fliken Aktualiteter 08 Styrelseprotokoll. (Klicka här)

Vi Heidenstamvänner lever just nu i överraskande ”heta” tider! Sedan förra hösten har inte mindre än tre forskningsbaserade böcker om Heidenstam kommit ut; i oktober 2018 Dan Korns Ta Heidenstam på allvar ochmin egen Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886–1940, och i februari i år Martin Kylhammars praktverk Ett hemligt liv: Verner von Heidenstam och Kate Bang. Alla tre är böcker som, var och en på sitt sätt, exponerar mindre kända, ja rentav okända sidor av Heidenstam och hans liv, eller omprövar sådana som vi redan tror oss känna väl.

Två av dessa böcker har under innevarande år presenterats för Heidenstamsällskapets medlemmar av författarna själva; Ett hemligt liv i en öppen föreläsning på Övralid arrangerad av Stiftelsen Övralid den 9 juni, och Läkarordinationer vid sällskapets sommarmöte den 6 juli. Nu har sällskapet glädjen att inbjuda författaren, samhällsdebattören och folklivsforskaren Dan Korn att presentera sin bok Ta Heidenstam på allvar, i en föreläsning i Motala den 19 november. Fullständigt program finns på Heidenstamsällskapets hemsida. Fri entré. Välkomna!

Dan Korn tar upp ett lika kontroversiellt som till synes outslitligt tema – Heidenstam och nazismen. Idén till boken väcktes under sommaren 2017, i och med den debatt som följde på Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Han avslutade nämligen sitt tal med att recitera Heidenstams kanske mest välkända dikt ”Medborgarsång”. Den gamla käpphästen om Heidenstams nazism togs naturligtvis åter i bruk, och Dan Korn sällade sig till dem som anser att Heidenstam faktiskt ”föll för nazismens locktoner”. Att det var så, vill Korn nu övertyga oss alla om, utan att för den skull ta avstånd från Heidenstam. Tvärt om. ”Han har nämligen trots detta mycket att erbjuda”, skriver Korn, ”inte minst för förståelsen av hur tänkande och intellektuella människor kunde falla för locktonerna från Berlin”.

Det blir spännande och säkert engagerande att få lyssna till Dan Korns argument under föreläsningen i Motala, och naturligtvis blir det tillfälle att ställa frågor till honom. Personligen tycker jag att han saknar täckning för sin uppfattning om Heidenstams nazism. Är ni intresserade av varför jag tycker så, hänvisar jag till mina kritiska reflektioner över Korns resonemang i en ny artikel på Heidenstamsällskapets hemsida: Heidenstam och nazismen – ännu en gång.

Hur som helst så välkomnar jag Dan Korns bok och ser med spänning fram mot hans föreläsning. Heidenstamsällskapet har ju som bekant till syfte ”att sprida kunskap om Verner von Heidenstams författarskap, levandegöra hans livsverk och inspirera till forskning om människan och författaren Heidenstam”. Det är ett uppfordrande syfte, som vi inte kan leva upp till om vi inte tar till oss, ger utrymme för, ja faktiskt uppmuntrar till seriösa försök att granska även laddade sidor av människan Heidenstam; förbisedda sidor, kanske till och med förtigna sidor, som Dan Korn nu tycker sig ha sett.

För att betona med vilken vikt den nuvarande styrelsen för Heidenstamsällskapet ser på forskningskomponenten i syftesformuleringen, har jag som ny styrelseledamot fått den hedrande uppgiften att särskilt koncentrera mig på just den i mitt styrelseuppdrag. Jag vädjar därför till er alla att hjälpa och stödja mig i min uppgift, antingen med tips om och hänvisningar till pågående forskning, eller med önskemål och synpunkter på sällskapets engagemang i forskningsfrågor i bred mening. Och naturligtvis, med egna bidrag eller idéer, även sådana som tillkommit eller planeras enskilt ”på kammaren”. Jag och några med mig bidrar gärna med stöd, råd, synpunkter och rekommendationer i sådana initiativ, och kanske kan vi också hänvisa till relevanta källor och arkiv som finns tillgängliga men som inte alla för den skull känner till eller har tänkt på.

Bästa hälsningar!

Erik Wennström, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet
Borgmästaregatan 4, 73132 Köping
e-post: erik.wennstrom[snabel-a]telia[punkt]com

Från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Visst är det något speciellt med hösten. Det tyckte även familjen Heidenstam när de lämnade sin sommartillvaro i Olshammar och återvände till sitt boende i Stockholm. Resorna t o r Stockholm till sommarvistelsen har Heidenstam skrivit om i boken När kastanjerna blommade.

I Heidenstams barndom genomfördes resorna med häst och egen vagn på dåliga vägar. Senare när stambanan mellan Stockholm och Göteborg öppnats åkte familjen tåg. Närmaste järnvägsstation var Vretstorp knappt fyra mil från Olshammar. Familjen hämtades och lämnades då av en uniformerad kusk som körde mormodern Beatas hästekipage. När Heidenstam återvänt till Sverige efter sina långa resor hade mormodern avlidit. Under åren fram till 1893, hämtades han och hans hustru Emilia av kusinen Rutger Robsons kusk och ekipage från Aspa. Aspa bruks vackra ”stallar” från 1700-talet finns fortfarande kvar längs bruksgatan.

Under tiden som Heidenstam bodde på Naddö höll han sig med egen kusk och eget ekipage för sina persontransporter. Bilder finns både från slädfärder och utflykter med giggar och landåer. Traditionen med kusk i uniform med knappar och vackra ekipage upprätthöll Heidenstam under tiden han bodde på Naddö. Vad ville han signalera och vad ville han representera?

Betydelsen av dessa transportmedel minskade väsentligt under första hälften av 1900-talet allteftersom bilarna trängde undan hästekipagen. Ekipagen var dock under 1900-talet föremål för beskattning. Heidenstam brydde sig nog inte. Han ville att traditionerna skulle bestå. Hans gamla tradi-tioner med kusk, häst och vagn ersättas senare av livréklädd chaufför med bil.

Vad blev det av dessa vagnar och slädar som fanns i Olshammar, Aspa och Naddö? I Olshammar stod vagnarna uppställda i ett vagnslider ända fram till 1930-talet då de såldes på auktion för låga priser. Även vagnarna i Aspa avyttrades så småningom, när tillfälle gavs. En landå fanns kvar länge, uppställd i de s.k. Stallarna. En lokalhistoriskt intresserad skogvaktare hos Aspa bruk, Gunnar Erlandson, räddade den sista vagnen från förstörelse. Den vagnen från det gamla bruket finns nu uppställd i ett hembygdsmuseum i Tiveden, en plats som Heidenstam passerade under sina långa vandringar som han bland annat skrivit om i boken När kastanjerna blommade.

Vi vet att Heidenstam anställde en chaufför som hette Sandell och som fick både bil och garage att sköta om på Övralid. Heidenstams fina bil finns numera uppställd i ett museum i Motala. Men var finns Heidenstams vagnar, giggar och slädar från Naddö-tiden? Någon som vet?

Med denna betraktelse som utgångspunkt föreslår jag en läsning av Heidenstams dikt ”Fredriksson” ur ”Gårdsfolk”.

Så till ett erbjudande. Som medlem i Heidenstamsällskapet kan du prenumerera på tidskriften Parnass, se hemsidan under fönstret ”Aktualiteter” kategorin ”09 Erbjudanden & Inbjudningar”, där ett beställningsformulär finns att skriva ut och skicka med posten.

Ett fåtal av Heidenstams verk finns omedelbart tillgängliga för köp hos ett litet antal bokhandlare. Eftersom flera personer frågat om var man kan köpa böcker av och kring Heidenstam påminns ni om att ni kan köpa en del äldre och nyare Heidenstamlitteratur hos antikvariat, på internet:

antikvariat.net eller i shopen på Övralid, som är öppen under säsongen maj-september.

Nästa månadsbrev skrivs av styrelseledamoten Erik Wennström, inte oktoberbrevet som jag skrev i förra månadsbrevet.

I mitten av verksamhetsåret 2019 genomfördes vårt årsmöte. Inriktningen består av verksamheten hos Heidenstamsällskapet och styrelsen, med några nya ledamöter, fortsätter sitt arbete enligt stadgarna och styrelsens planer.

Låt mig påminna om vad som hände år 1974. Då träffades efter initiativ av kulturredaktören vid Östgöta Correspondenten, Bengt Lundberg, bland andra Lundberg, Carl Fehrman och Sven Stolpe, för att i Motala diskutera bildandet av ett Heidenstamsällskap. Så skedde och redan efter några år var medlemsantalet uppe i 100 medlemmar. I mitten av 1980-talet var medlemsantalet uppe i 200 för att i mitten av 1990-talet vara över 400. Det var en imponerande utveckling av antalet medlemmar.

Maria Waxegårds fina berättelse om Heidenstamsällskapet under åren 1974–1994 finns på hemsidan under fönstret Aktualiteter kategorin 05 Om Heidenstamsällskapet. Vår nyutnämnda hedersmedlem Anna-Lena Höglund håller på att skriva vår senare historia och vi hoppas att Anna-Lena före nästa årsmöte är klar med den berättelsen.

Åter till medlemsantalet. Många av våra tidiga medlemmar lever inte längre vilket är det främsta skälet till att antalet medlemmar minskar. En del av de medlemmar som under åren spontant anmält sig som medlem, och tidvis räknats in i det totala medlemsantalet, har inte alltid fullföljt sitt medlemskap genom att betala sin medlemsavgift. Några har lämnat sällskapet i brist på fortsatt intresse. Antalet angivna medlemmar under åren får därför ses som en ungefärlig bakgrundsuppgift när vi framöver mer systematiskt skall försöka rekrytera nya intresserade och betalande medlemmar till Heidenstamsällskapet.

Vi vet att läsvanorna förändras med samhällsutvecklingen. Flera litterära sällskap har upphört i brist på medlemmar och intresse för författaren. Något sällskap har upphört när målet nåtts för bildandet av föreningen, till exempel att den aktuelle författaren har fått sitt minnesmärke uppsatt inom en kommun. Heidenstam är, nu som då, inte alltid helt lättförståelig. Men hans verk består och han är en svensk Nobelpristagare. Det är därför självklart att Heidenstamsällskapet fortsatt är ett av de litterära sällskapen i Sverige.

En del nya medlemmar har tillkommit under året. Särskilt glädjande för vårt sällskap är när ett medlemskap ges bort i födelsedagspresent. En god idé!

Vi medverkar en dag på bokmässan i Göteborg den 26 september, vi medverkar under Litteraturens lördag i Örebro den 16 november och vi anordnar en föreläsning med Dan Korn i Motala den 19 november, se under fliken Program på hemsidan. Dessa aktiviteter syftar bland annat till att sprida kännedom om Heidenstam och för att försöka rekrytera medlemmar till sällskapet. Hoppas många av er medlemmar och många andra intresserade kan komma till någon eller några av dessa aktiviteter.

Hemsidan www.heidenstamsällskapet.se förändras något från september.

Raden med bilder överst på hemsidan består numera från vänster av en bild på Heidenstams barndomshem i Olshammar, en miljö som han återkom till i flera verk. Ungdomsporträttet visar den unge författaren Heidenstam. Bilden i mitten, med Heidenstam i profil, är en bild på det bokstöd som kan köpas av sällskapet eller på Övralid. Så följer en bild på den äldre Heidenstam och den sista bilden i raden är på Övralid, den sista bostaden.

Under fönstret Aktualiteter har nya kategorier tillkommit och en del kategorier har numrerats om.

En ny kategori är 01 Aktuellt som främst kommer att innehålla små korta notiser om aktuella aktiviteter.

Under kategorin 03 Tankar & Utkast finns en ny artikel om ”Nobelpristagaren Verner von Heidenstam och Närke” som kommer att tryckas på ett vikt blad. Bladet är främst avsett att delas ut till besökande på Litteraturens lördag i Örebro den 16 november, för informationsspridning och för att intressera till medlemskap även bland närkingar.

Kategorin 04 Forskning är en ny kategori som främst kommer att innehålla artiklar om forskning kring Heidenstam. Artiklarna kommer att presenteras av styrelsemedlemmen Erik Wennström. Vi hoppas att forskningen kring Heidenstams verk inte kommer att minska i framtiden.

Inläggningar på hemsidan sker i samband med månadsskiftena. En del av inläggningarna kanske intresserar just dig.

Nästa månadsbrev kommer att skrivas av Erik Wennström.

Bästa hälsningar

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Av Sven-Göran Fransson. Styrelsemedlem i Heidenstamsällskapet

Martin Kylhammars senaste bok Ett hemligt liv har redan kommenterats på sällskapets hemsida, månadsbrev från april i år. Här följer ytterligare en reflektion som berör åldrandet, dels hos Heidenstam och dels hos oss själva.

I boken framkommer nya intressanta fakta bland annat om Heidenstams åldrande. Här framtonar tillfälliga försämringar av hans intellekt i samband med hjärnblödningar vilka följdes av tydlig återhämtning. Tidigare uppfattningar har mer betonat någon form av fortskridande demens. Enligt Kate Bang i hennes bok Övralid fick Heidenstam under början av 1930-talet svårigheter att läsa själv och ibland även tappade koncentrationen när någon annan läste högt. Hon beskriver hans uppenbara svårigheter att samla sig inför uppgiften att nedteckna sin egen biografi. Resor för konvalescens hade endast tillfällig förbättringseffekt. Kylhammars forskning och tillgång till tidigare icke offentligt material ger en mer nyanserad bild. Trots Bangs beskrivning deltog Heidenstam i ett flertal resor både i Sverige och utomlands fram till hans första hjärnblödning 1936. Återhämtningen därefter skedde relativt snabbt och han medverkade i en del vardagsbestyr men samtidigt anades en sjunkande intellektuell spänst i hans brev och han plågades även av oro, nedstämdhet samt ångest. Året efter inträffade en ny och svårare hjärnblödning med längre konvalescens. Efter viss förbättring var Heidenstam en åldrad man men med ”värdighet och livskvalitet”.  

Heidenstam har i mitt tycke gjort några mycket målande beskrivningar av minnets irrgångar utan att man lider av sjuklig minnesförlust. I Tankar och utkast från 1941 skriver han om ”Minnets valvgångar och mysterietempel” hur ungdomsminnen plötsligt kan dyka upp från ingenstans. ”Jag tycker mig vandra i långa valvbågar med en vanlig rad av kassafack… Det är i gångarna i min hjärna som jag vandrar, i en labyrint där jag ibland går vilse och får gå tillbaka ett stycke. Än slår en klaff upp till det ena kassafacket, än till det andra”. Han redogör för en rad häpnadsväckande föremål och personer som han stöter på, allt från barndomens leksaker till historiskt berömda personer, ”…det kan exempelvis vara årtalet då Caesar mördades, det kära facket krånglar alltid, klaffen till det måste vara skadat på något vis, har rostat i gängorna”.

I Marcus Tullius Ciceros bok Om ålderdomen skriven omkring år 44 f Kr står det att ”Dumdristighet hör nämligen ihop med ungdom, omdöme med ålder”. Boken utgör en argumentation mot olika orsaker till att betrakta ålderdomen som en olycklig tid. Det kan jämföras med ett utdrag ur Heidenstams Fragment och aforismer utgiven 1959, ”Visdom finns ej hos ungdomen. Den har andra dygder. Först ett långt livs erfarenheter skänker visdom… Ungdomen är en strid mot ålderdomens fördomar och ålderdomen en frigörelse från ungdomens”. I nästa stycke fortsätter han: ”För de gamla springa alla saker bort och gömma sig… Det blir att söka och söka… Det gör dem otåliga, och det är så mycket annat som också gör det. De höra dåligt, därför svarar de ibland oriktigt och verka därigenom grumsiga i tanken utan att vara det. Ibland kunna de ej minnas namn eller raskt hitta rätta ordet, fast deras tanke kan vara skarp och klar”.

I Sven Stolpe berättar, Svenska folkets litteraturhistoria. Verner von Heidenstam skriver Stolpe: Ännu i hans sena och plågade ålderdom var det ett under att möta Heidenstam; han var matt, hans inbillning hade tröttats, men allt emellanåt kom fortfarande infallen lika friska, dåraktiga, geniala…

I följande dikter berör Heidenstam åldrandet, Vid kistan med familjereliker från Dikter och ur Nya dikter är Vid vägens slut, Begynd vandring och Ålderdomen ytterligare exempel. Vem har inte, utan att vara särskilt ålderstigen, upplevt att ett namn plötsligt faller bort mitt i ett samtal eller ordet i korsordet som man egentligen kan är som bortblåst och det dröjer åtskillig tid innan det dyker upp – oftast efter diverse annan distraherande verksamhet. Klaffen öppnas igen på ett obegripligt sätt, man hade ju som talesättet säger, ordet på tungan eller i bakhuvudet. Är vi inte alla lite grumsiga i tanken ibland och gränsen mellan normalt eller accelererande åldrande är otydlig, speciellt under tillfällig stress?

Heidenstamsällskapet har till syfte att sprida kunskap om Verner von Heidenstams författarskap, att levandegöra hans livsverk och att informera om aktuell Heidenstamforskning.

Under en relativt kort tidsperiod har flera böcker om Heidenstam kommit ut bl.a. den verkligt vackra boken ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström och den medialt mycket uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är lätt att glädjas över utgivningen av böcker som dessa vilka naturligtvis bör ingå i en mer komplett boksamling med Heidenstamlitteratur.

Enligt Antikvariatföreningen är en boksamlare en person somsamlar böcker och därvid prioriterar bokens ”1) innehåll och betydelse 2) form och utseende 3) sällsynthet och 4) skick. Boksamlaren utgår alltså normalt från bokens innehåll men värderar också bokens originalitet, yttre skick, typografiska utstyrsel, tidstypiska dekor m.m.”

Böcker av Heidenstam finns i ett ökat utbud på antikvariaten. Priserna har också ökat. Vissa förstaupplagor av Heidenstam är svåra att få tag på, åtminstone i gott skick, även om en del av de små upplagorna då och då blivit tillgängliga. Det gäller att bläddra försiktigt i dessa dyrgripar. Ett bättre alternativ är att vid läsning använda sig av något av de utgivna samlade verken t.ex. ”Samlade skrifter av Verner von Heidenstam” fjärde upplagan från 1919, som för några år sedan på ett antikvariat i Göteborg kunde köpas för 250 kr i åtta halvfranska band, alla i ett utomordentligt skick. Den kompletta samlingen med kommentarer, ”Verner von Heidenstams samlade verk”, utgivna av Kate Bang och Fredrik Böök 1944 i 11 band, kostade för 10 år sedan på ett klassiskt landsortsantikvariat 500 kr. Sök! Påminner här åter om Litteraturbanken där det är möjligt att finna poesi och prosa av Heidenstam.

I boken ”Litterärt och bibliofilt Om böcker och boksamlande” utgiven 1989 av en av Sveriges mer framträdande boksamlare och Strindbergskännare, Anders Ollfors (1938-2017), finns ett kapitel med rubriken ”Några bibliografiska och bibliofila anteckningar till Verner von Heidenstams verk”. Om ni finner boken – läs den och begrunda Ollfors´ initierade och positiva uppfattning som boksamlare om Heidenstams olika verk. Ollfors avslutar kapitlet med följande: ”Efter Nya dikter, tystnade i stort Heidenstams stämma. Det är att hoppas att svenska folket åter får upp ögonen för hans poesi och prosa. Svenska akademien belönade honom med Nobelpriset ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Förvisso är Verner von Heidenstams författarskap värt en renässans”. Det ökade utbudet under de senaste åren av böcker om Heidenstams person tyder avgjort på en renässans även för hans verk.

Avslutar månadsbrevet med att påminna om Heidenstamsällskapets sommarmöte och årsmöte den 6 juli, inbjudan och kallelse har skickats till medlemmarna eller finns på hemsidan. Glöm inte rutinerna om ni vill delta i lunchen efter mötena.

Varmt välkomna till Nykyrka församlingshem för dessa möten och, under eftermiddagen, till ceremonin vid utdelningen av Övralidpriset på Övralid!

Håkan Jaldung
Ordförande i Heidenstamsällskapet

Två månadsbrev från styrelsemedlemmar presenteras

Övralidpriset 2019

Brev från Hans-Olof Dagerstig, suppleant i Heidenstamsällskapets styrelse:

Vi närmar oss sommaren och därmed utdelningen av årets Övralidspris den 6 juli 2019 kl.16.00 på Övralid. Det är alltid lika spännande för oss i Heidenstamsällskapet när årets
pristagare presenteras för allmänheten i TV, radio och i pressen.

Priset som är ett av de större i Sverige är på 300 000 kronor. Förutom den summan och äran har man även en Heidenstammedalj att mottaga. Årets pristagare utsedd av Stiftelsen Övralid är i år författaren Niklas Rådström, boende i Saltsjöbaden, med motiveringen ”För hans talang att färdas i litteraturens alla riktningar”.

Han har i många år varit verksam som författare med såväl dikter, romaner, filmmanus och pjäser m.m. Han har verkligen varit en begåvad mångsysslare inom flera områden. Han har gjort sig känd som en skrivande kulturpersonlighet från Söder i Stockholm.

Efter att år 2013 ha utgivit ”Boken” erhöll han 2014 svenska bibelsällskapets bibelpris och 2015 Delblanc-priset. 2016 kom ”En Marialegend” och 2017 ”När det kommer till kritan”. Under sommaren 2018 var hans namn aktuellt för inval i Svenska Akademien, något han tackade nej till.

Vi hoppas att utdelningen av priset på Övralid kan ske i samma sol och vackra väder som pristagarna under de senaste åren haft turen med. Priset började delas ut 1945. Det brukar alltid vara en stor folkfest på Övralid med procession, tal och musik innan middagen serveras i det hus som Heidenstam ritade och uppförde. Det serveras traditionsenligt röding från Vättern, kyckling och till sist jordgubbar och vispad grädde. Det var Heidenstams stående födelsedagsmeny.

Särskild visning av Övralid den 19 maj

Brev från Rolf Ström, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet:

En vårdag i mitten av maj, solig och vindstilla är Övralid särskilt betagande liksom Övralid brukar vara under sensommaren.

Ljusgröna hagar, milsvid utsikt över Vättern och det vita huset, som står för sig själv på ängen, gör Övralid till ett attraktivt utflyktsmål, inte bara för östgötar. Den 19 maj anordnade Heidenstamsällskapet en särskild visning av Övralid i samarbete med Stiftelsen Övralid. Det blev ett minnesvärt besök för oss alla. Över 30 medlemmar deltog, flera med gäster, bl.a. DELS´ ordförande Birgitta Wistrand

Dagens guide var föreståndaren på Övralid, Per-Gunnar Andersson (PG), som med stor kunskap och engagemang, berättade om huset, Heidenstam och personerna runt Heidenstam. Huset fick liv. Människorna, som bodde eller arbetade där presenterades. Heidenstam ”trädde fram” allteftersom PG ledde oss genom huset. Vi som deltog i visningen gläds fortfarande åt PG:s presentation.

Biblioteket på Övralid är en given utgångspunkt. Böckerna, dess färger och deras placering i bokhyllorna, köpta och ärvda föremål, gåvor, m.m. förevisades och berördes. Från arbetsrum, matsal och kök finns anekdoter. Sovrummen på andra våningen liksom vinden besöktes. Helt klart är att Övralid står redo för ytterligare en ny sommarsäsong då vi hoppas att många människor söker sig till Övralid för att få mer information om Heidenstam och hans liv.

Böckerna ”Ett liv” av Per Gedin och den nyligen utkomna boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar är båda böcker som betyder mycket för att ge oss mer kunskap om Heidenstam, hans liv och hans bekantskaper. Övralid var en viktig del av Heidenstams liv och är nu en viktig del för att sprida kunskap om hans liv och verk. Böckerna förtjänas att läsas flera gånger och, liksom Övralid, återkomma till.

PG avslutade sin visning med att läsa Heidenstams dikt Sommarljuset ur Nya dikter. Det blev en vacker avslutning på årets första besök på Övralid.