Kategori: 02 Månadsbrev

från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet
Styrelsen kan glädjas åt att våra genomförda aktiviteter under året 2019 har varit både välbesökta och uppskattade av medlemmarna. Styrelsearbetet har förbättrats och hemsidan har kunnat hål-las aktuell över tid. Intresset för Heidenstams verk och person finns kvar. Vi kan därför börja det nya året med stor optimism. Medlemsantalet är stabilt men vi tror att antalet kan ökas.
Aktiviteter för 2020 planeras. Vår-, sommar- och höstmöten ingår. Sommarmötet liksom årsmötet genomförs samma dag som Övralidpriset delas ut. Nästa styrelsemöte är den 18 februari.
En fråga i juletid: Har Heidenstam skrivit något om julen? Minns ett kapitel i Karolinerna och ett textavsnitt i boken När kastanjerna blommade. Vi återvänder då till Heidenstams barn- och ungdomsbygder när han skriver om händelser och förhållanden vid jul på Karl XII:s tid respektive om julfirande under 1800-talet. Den senare berättelsen skrevs mer än 30 år efter det att Karolinerna gavs ut. De ålderdomliga berättelserna speglar enväldet och ståndssamhället.
I den andra samlingen av boken Karolinerna ingår den lilla berättelsen ”Den mörka julottan”. Strax bortom barn- och ungdomsårens ”ägor” ligger den lilla byn Undenäs, nära sjön Unden. Under jul-kvällen sitter änkan i prästgården med prästens räkenskaper ”på knät”. Änkan var snål, ”alla ha-tade och baktalade henne för hennes girighet och elakhet”. Det var dåliga tider, krigstider, men inte ens under goda tider hade ”ett talgljus tändts i prästgården. Tjänarna dref hon ur sängen klockan tre om vinternätterna, fast de icke sågo vid det knappa skenet från fyrstickan eller spisen utan satte sig att gäspa och prata på loftet. Midt i gatan mellan ladugården och stallet kunde hon säga åt drängen, att han skulle hänga träskorna på ryggen och spara dem till sabbaten, och dömdes någon till kyrkoplikt, alltid hölls hon för den lönliga angifverskan”.
Hungriga, trasiga, tvångsutskrivna soldater kommer till kyrkan i Undenäs men varken julpredikan, psalmsång eller talgljus väntar. Ett under sker dock i slutet av berättelsen, Heidenstam lyfter fram betydelsen av ’givandet’ och prästänkan ”ser ljuset”. I Ny upplaga av Karolinerna från 1905 har tecknaren Einar von Strokirch gjort illustrationerna, bland annat en teckning där prästänkan får hjälp med att bära fram en skattkista för att fördela sitt undangömda silver till soldaterna.
Såvitt känt är tillbringade Heidenstam en jul och en vinter på Olshammars herrgård. Han hade hört berättats eller hade egna minnen från julottan när han skrev ner sina minnen någon gång under åren 1925–1935. Minnesboken När kastanjerna blommade innehåller i kapitlet ”Ett kvick-huvud, enlevering och romantisk kärlek. En allvarsman och hans död” följande ljusa skildring om julfirandet i Olshammar:
”Alla överblivna ljusbitar gömdes noga under hela året och sparades till julottan, som var vinterns största fest och händelse, De uppsattes på spetsiga träbågar över gången mellan bänkarna i gårdskyrkan. Folket kom då med så många bloss, att den rimmade skogen långa stycken blev lika upplyst som kyrkan. På de dukade julborden, såväl herrskapets som tjänarnas, skulle var och en ha en hög kakor och bullar av olika slag och ett tjockt ljus av bästa sorten. I tjänarnas lön ingick det till julen nya förskinn åt drängarna och åt var piga ett par grova skor, ett par kängor av kalvskinn och ett eller två lintyg. Morfar brukade själv stå med sin rättare och krita ut på de beredda hudarna sulor och överläder åt folket”.
Två olika, Heidenstamska berättelser. Här kan tilläggas att de vackra träbågarna med ljus fortfarande sätts upp till julottan i den gamla ”brukskyrkan” i Olshammar och att julottekaffe serveras

Önskar Er En God jul och Ett Gott Nytt År och så hörs och ses vi under nästa år!

Från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Den 19 oktober arrangerade Heidenstamsällskapet tillsammans med Intresseföreningen Gamla stan i Motala, sällskapets sista föreläsning under verksamhetsåret. Ett 40-tal personer kom till föreläsningen i Mat&Cafés lokaler där författaren, samhällsdebattören och folklivsforskaren Dan Korn berättade om sin bok ”Ta Heidenstam på allvar”. Över 100 medlemmar och andra gäster har därmed deltagit vid våra tre särskilda aktiviteter under 2019. Det är ett mycket positivt resultat.

Heidenstamsällskapet bildades år 1974 och till dess första ordförande utsågs chefredaktören Sven Slotter vid Motala Tidning. Många av sällskapets medlemmar bor inom Motala kommun vilket till viss del kanske kan förklaras av att Övralid, som var Heidenstams sista bostad och är ett populärt turistmål, ligger inom kommunen. Det är därför glädjande när så många Motalabor kommer till våra föreläsningar. Det är också så positivt med tillresande från bl.a. från Askersund och Vadstena.

Före föreläsningen berättade 93-årige Motalabon Inghar Ahl om Heidenstams begravning på Övralid. Ahl är en av få som har personliga minnen från begravningen då bl.a. uniformerade tyskar lade ner en krans med nazistsymbolen vid graven, en fråga som Korn också återkom till i sin föreläsning.

Korn tog inledningsvis upp några frågor som säkert kommer att diskuteras vidare. I motsats till flera kända forskare och författare anser Korn att Heidenstam, utöver att vara en av våra stora svenska författare, var både beläst och språkkunnig. Heidenstam bedrev djupa studier inför arbetet med sina böcker och han förstod och kunde tala både tyska och engelska och han skrev dikt på franska, bl.a. i boken Karolinerna. Just frågan om Heidenstams beläsenhet förtjänar att uppmärksammas mer.

Både förläggaren Per Gedin och professorn Martin Kylhammar har i böckerna ”Ett liv” 2007, respektive ”Pojken på vinden” 2010, argumenterat mot att Heidenstam stödde nazismen. Utifrån vad Gedin och Kylhamar framfört gick Korn vidare och diskuterade vad Heidenstam själv har framfört i böcker och brev.

Korn skriver i sin egen bok att Heidenstam hade ”en svaghet: för det ungdomliga, vackra och soliga, det entusiastiska och välordnade. Men oräkneliga gånger har han ju också skrivit texter där han genomskådar detta som yta”, det sistnämnda bl.a. påpekat av Kate Bang. Korn anser att det som gjorde att ”Heidenstam föll för nazismens locktoner berodde huvudsakligen på hans mycket starka rädsla för kommunismen, men också på hans ogenomtänkta syn på nationalismen”.

Även om Heidenstam ”vid få tillfällen kunde slänga ur sig antisemitism” var Heidenstam ingen rasist, som Hitler och nazisterna var, konstaterade Korn i slutet av föreläsningen.

Korn är en intressant författare och föreläsare. Boken om Heidenstam är hans tunnaste bok vad avser antal sidor. Korn borde ha tagit mer tid på sig i sin forskning om Heidenstam. Då hade han i boken ytterligare kunnat utveckla sina tankar och analyser kring vad Heidenstam verkligen skrivit och sagt vid olika tillfällen rörande nationalism. Inte för att Korn inte tar Heidenstam på allvar utan för att Heidenstam helt enkelt förtjänar det.

Januaribrevet till medlemmarna läggs in på hemsidan före jul. I det brevet kommer några kortare återblickar att göras men främst kommer vårt sällskaps fortsatta utveckling under nästa år att tas upp. Föreningsfrågorna har funnit sin form och nu bör vi än mer kunna föra fram de frågor som så tydligt anges i våra stadgar, att sprida kunskap om Heidenstams verk och person.

Styrelseprotokoll 2019-11-19 kan läsas under fliken Aktualiteter 08 Styrelseprotokoll. (Klicka här)

Vi Heidenstamvänner lever just nu i överraskande ”heta” tider! Sedan förra hösten har inte mindre än tre forskningsbaserade böcker om Heidenstam kommit ut; i oktober 2018 Dan Korns Ta Heidenstam på allvar ochmin egen Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886–1940, och i februari i år Martin Kylhammars praktverk Ett hemligt liv: Verner von Heidenstam och Kate Bang. Alla tre är böcker som, var och en på sitt sätt, exponerar mindre kända, ja rentav okända sidor av Heidenstam och hans liv, eller omprövar sådana som vi redan tror oss känna väl.

Två av dessa böcker har under innevarande år presenterats för Heidenstamsällskapets medlemmar av författarna själva; Ett hemligt liv i en öppen föreläsning på Övralid arrangerad av Stiftelsen Övralid den 9 juni, och Läkarordinationer vid sällskapets sommarmöte den 6 juli. Nu har sällskapet glädjen att inbjuda författaren, samhällsdebattören och folklivsforskaren Dan Korn att presentera sin bok Ta Heidenstam på allvar, i en föreläsning i Motala den 19 november. Fullständigt program finns på Heidenstamsällskapets hemsida. Fri entré. Välkomna!

Dan Korn tar upp ett lika kontroversiellt som till synes outslitligt tema – Heidenstam och nazismen. Idén till boken väcktes under sommaren 2017, i och med den debatt som följde på Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Han avslutade nämligen sitt tal med att recitera Heidenstams kanske mest välkända dikt ”Medborgarsång”. Den gamla käpphästen om Heidenstams nazism togs naturligtvis åter i bruk, och Dan Korn sällade sig till dem som anser att Heidenstam faktiskt ”föll för nazismens locktoner”. Att det var så, vill Korn nu övertyga oss alla om, utan att för den skull ta avstånd från Heidenstam. Tvärt om. ”Han har nämligen trots detta mycket att erbjuda”, skriver Korn, ”inte minst för förståelsen av hur tänkande och intellektuella människor kunde falla för locktonerna från Berlin”.

Det blir spännande och säkert engagerande att få lyssna till Dan Korns argument under föreläsningen i Motala, och naturligtvis blir det tillfälle att ställa frågor till honom. Personligen tycker jag att han saknar täckning för sin uppfattning om Heidenstams nazism. Är ni intresserade av varför jag tycker så, hänvisar jag till mina kritiska reflektioner över Korns resonemang i en ny artikel på Heidenstamsällskapets hemsida: Heidenstam och nazismen – ännu en gång.

Hur som helst så välkomnar jag Dan Korns bok och ser med spänning fram mot hans föreläsning. Heidenstamsällskapet har ju som bekant till syfte ”att sprida kunskap om Verner von Heidenstams författarskap, levandegöra hans livsverk och inspirera till forskning om människan och författaren Heidenstam”. Det är ett uppfordrande syfte, som vi inte kan leva upp till om vi inte tar till oss, ger utrymme för, ja faktiskt uppmuntrar till seriösa försök att granska även laddade sidor av människan Heidenstam; förbisedda sidor, kanske till och med förtigna sidor, som Dan Korn nu tycker sig ha sett.

För att betona med vilken vikt den nuvarande styrelsen för Heidenstamsällskapet ser på forskningskomponenten i syftesformuleringen, har jag som ny styrelseledamot fått den hedrande uppgiften att särskilt koncentrera mig på just den i mitt styrelseuppdrag. Jag vädjar därför till er alla att hjälpa och stödja mig i min uppgift, antingen med tips om och hänvisningar till pågående forskning, eller med önskemål och synpunkter på sällskapets engagemang i forskningsfrågor i bred mening. Och naturligtvis, med egna bidrag eller idéer, även sådana som tillkommit eller planeras enskilt ”på kammaren”. Jag och några med mig bidrar gärna med stöd, råd, synpunkter och rekommendationer i sådana initiativ, och kanske kan vi också hänvisa till relevanta källor och arkiv som finns tillgängliga men som inte alla för den skull känner till eller har tänkt på.

Bästa hälsningar!

Erik Wennström, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet
Borgmästaregatan 4, 73132 Köping
e-post: erik.wennstrom[snabel-a]telia[punkt]com

Från Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Visst är det något speciellt med hösten. Det tyckte även familjen Heidenstam när de lämnade sin sommartillvaro i Olshammar och återvände till sitt boende i Stockholm. Resorna t o r Stockholm till sommarvistelsen har Heidenstam skrivit om i boken När kastanjerna blommade.

I Heidenstams barndom genomfördes resorna med häst och egen vagn på dåliga vägar. Senare när stambanan mellan Stockholm och Göteborg öppnats åkte familjen tåg. Närmaste järnvägsstation var Vretstorp knappt fyra mil från Olshammar. Familjen hämtades och lämnades då av en uniformerad kusk som körde mormodern Beatas hästekipage. När Heidenstam återvänt till Sverige efter sina långa resor hade mormodern avlidit. Under åren fram till 1893, hämtades han och hans hustru Emilia av kusinen Rutger Robsons kusk och ekipage från Aspa. Aspa bruks vackra ”stallar” från 1700-talet finns fortfarande kvar längs bruksgatan.

Under tiden som Heidenstam bodde på Naddö höll han sig med egen kusk och eget ekipage för sina persontransporter. Bilder finns både från slädfärder och utflykter med giggar och landåer. Traditionen med kusk i uniform med knappar och vackra ekipage upprätthöll Heidenstam under tiden han bodde på Naddö. Vad ville han signalera och vad ville han representera?

Betydelsen av dessa transportmedel minskade väsentligt under första hälften av 1900-talet allteftersom bilarna trängde undan hästekipagen. Ekipagen var dock under 1900-talet föremål för beskattning. Heidenstam brydde sig nog inte. Han ville att traditionerna skulle bestå. Hans gamla tradi-tioner med kusk, häst och vagn ersättas senare av livréklädd chaufför med bil.

Vad blev det av dessa vagnar och slädar som fanns i Olshammar, Aspa och Naddö? I Olshammar stod vagnarna uppställda i ett vagnslider ända fram till 1930-talet då de såldes på auktion för låga priser. Även vagnarna i Aspa avyttrades så småningom, när tillfälle gavs. En landå fanns kvar länge, uppställd i de s.k. Stallarna. En lokalhistoriskt intresserad skogvaktare hos Aspa bruk, Gunnar Erlandson, räddade den sista vagnen från förstörelse. Den vagnen från det gamla bruket finns nu uppställd i ett hembygdsmuseum i Tiveden, en plats som Heidenstam passerade under sina långa vandringar som han bland annat skrivit om i boken När kastanjerna blommade.

Vi vet att Heidenstam anställde en chaufför som hette Sandell och som fick både bil och garage att sköta om på Övralid. Heidenstams fina bil finns numera uppställd i ett museum i Motala. Men var finns Heidenstams vagnar, giggar och slädar från Naddö-tiden? Någon som vet?

Med denna betraktelse som utgångspunkt föreslår jag en läsning av Heidenstams dikt ”Fredriksson” ur ”Gårdsfolk”.

Så till ett erbjudande. Som medlem i Heidenstamsällskapet kan du prenumerera på tidskriften Parnass, se hemsidan under fönstret ”Aktualiteter” kategorin ”09 Erbjudanden & Inbjudningar”, där ett beställningsformulär finns att skriva ut och skicka med posten.

Ett fåtal av Heidenstams verk finns omedelbart tillgängliga för köp hos ett litet antal bokhandlare. Eftersom flera personer frågat om var man kan köpa böcker av och kring Heidenstam påminns ni om att ni kan köpa en del äldre och nyare Heidenstamlitteratur hos antikvariat, på internet:

antikvariat.net eller i shopen på Övralid, som är öppen under säsongen maj-september.

Nästa månadsbrev skrivs av styrelseledamoten Erik Wennström, inte oktoberbrevet som jag skrev i förra månadsbrevet.

I mitten av verksamhetsåret 2019 genomfördes vårt årsmöte. Inriktningen består av verksamheten hos Heidenstamsällskapet och styrelsen, med några nya ledamöter, fortsätter sitt arbete enligt stadgarna och styrelsens planer.

Låt mig påminna om vad som hände år 1974. Då träffades efter initiativ av kulturredaktören vid Östgöta Correspondenten, Bengt Lundberg, bland andra Lundberg, Carl Fehrman och Sven Stolpe, för att i Motala diskutera bildandet av ett Heidenstamsällskap. Så skedde och redan efter några år var medlemsantalet uppe i 100 medlemmar. I mitten av 1980-talet var medlemsantalet uppe i 200 för att i mitten av 1990-talet vara över 400. Det var en imponerande utveckling av antalet medlemmar.

Maria Waxegårds fina berättelse om Heidenstamsällskapet under åren 1974–1994 finns på hemsidan under fönstret Aktualiteter kategorin 05 Om Heidenstamsällskapet. Vår nyutnämnda hedersmedlem Anna-Lena Höglund håller på att skriva vår senare historia och vi hoppas att Anna-Lena före nästa årsmöte är klar med den berättelsen.

Åter till medlemsantalet. Många av våra tidiga medlemmar lever inte längre vilket är det främsta skälet till att antalet medlemmar minskar. En del av de medlemmar som under åren spontant anmält sig som medlem, och tidvis räknats in i det totala medlemsantalet, har inte alltid fullföljt sitt medlemskap genom att betala sin medlemsavgift. Några har lämnat sällskapet i brist på fortsatt intresse. Antalet angivna medlemmar under åren får därför ses som en ungefärlig bakgrundsuppgift när vi framöver mer systematiskt skall försöka rekrytera nya intresserade och betalande medlemmar till Heidenstamsällskapet.

Vi vet att läsvanorna förändras med samhällsutvecklingen. Flera litterära sällskap har upphört i brist på medlemmar och intresse för författaren. Något sällskap har upphört när målet nåtts för bildandet av föreningen, till exempel att den aktuelle författaren har fått sitt minnesmärke uppsatt inom en kommun. Heidenstam är, nu som då, inte alltid helt lättförståelig. Men hans verk består och han är en svensk Nobelpristagare. Det är därför självklart att Heidenstamsällskapet fortsatt är ett av de litterära sällskapen i Sverige.

En del nya medlemmar har tillkommit under året. Särskilt glädjande för vårt sällskap är när ett medlemskap ges bort i födelsedagspresent. En god idé!

Vi medverkar en dag på bokmässan i Göteborg den 26 september, vi medverkar under Litteraturens lördag i Örebro den 16 november och vi anordnar en föreläsning med Dan Korn i Motala den 19 november, se under fliken Program på hemsidan. Dessa aktiviteter syftar bland annat till att sprida kännedom om Heidenstam och för att försöka rekrytera medlemmar till sällskapet. Hoppas många av er medlemmar och många andra intresserade kan komma till någon eller några av dessa aktiviteter.

Hemsidan www.heidenstamsällskapet.se förändras något från september.

Raden med bilder överst på hemsidan består numera från vänster av en bild på Heidenstams barndomshem i Olshammar, en miljö som han återkom till i flera verk. Ungdomsporträttet visar den unge författaren Heidenstam. Bilden i mitten, med Heidenstam i profil, är en bild på det bokstöd som kan köpas av sällskapet eller på Övralid. Så följer en bild på den äldre Heidenstam och den sista bilden i raden är på Övralid, den sista bostaden.

Under fönstret Aktualiteter har nya kategorier tillkommit och en del kategorier har numrerats om.

En ny kategori är 01 Aktuellt som främst kommer att innehålla små korta notiser om aktuella aktiviteter.

Under kategorin 03 Tankar & Utkast finns en ny artikel om ”Nobelpristagaren Verner von Heidenstam och Närke” som kommer att tryckas på ett vikt blad. Bladet är främst avsett att delas ut till besökande på Litteraturens lördag i Örebro den 16 november, för informationsspridning och för att intressera till medlemskap även bland närkingar.

Kategorin 04 Forskning är en ny kategori som främst kommer att innehålla artiklar om forskning kring Heidenstam. Artiklarna kommer att presenteras av styrelsemedlemmen Erik Wennström. Vi hoppas att forskningen kring Heidenstams verk inte kommer att minska i framtiden.

Inläggningar på hemsidan sker i samband med månadsskiftena. En del av inläggningarna kanske intresserar just dig.

Nästa månadsbrev kommer att skrivas av Erik Wennström.

Bästa hälsningar

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Av Sven-Göran Fransson. Styrelsemedlem i Heidenstamsällskapet

Martin Kylhammars senaste bok Ett hemligt liv har redan kommenterats på sällskapets hemsida, månadsbrev från april i år. Här följer ytterligare en reflektion som berör åldrandet, dels hos Heidenstam och dels hos oss själva.

I boken framkommer nya intressanta fakta bland annat om Heidenstams åldrande. Här framtonar tillfälliga försämringar av hans intellekt i samband med hjärnblödningar vilka följdes av tydlig återhämtning. Tidigare uppfattningar har mer betonat någon form av fortskridande demens. Enligt Kate Bang i hennes bok Övralid fick Heidenstam under början av 1930-talet svårigheter att läsa själv och ibland även tappade koncentrationen när någon annan läste högt. Hon beskriver hans uppenbara svårigheter att samla sig inför uppgiften att nedteckna sin egen biografi. Resor för konvalescens hade endast tillfällig förbättringseffekt. Kylhammars forskning och tillgång till tidigare icke offentligt material ger en mer nyanserad bild. Trots Bangs beskrivning deltog Heidenstam i ett flertal resor både i Sverige och utomlands fram till hans första hjärnblödning 1936. Återhämtningen därefter skedde relativt snabbt och han medverkade i en del vardagsbestyr men samtidigt anades en sjunkande intellektuell spänst i hans brev och han plågades även av oro, nedstämdhet samt ångest. Året efter inträffade en ny och svårare hjärnblödning med längre konvalescens. Efter viss förbättring var Heidenstam en åldrad man men med ”värdighet och livskvalitet”.  

Heidenstam har i mitt tycke gjort några mycket målande beskrivningar av minnets irrgångar utan att man lider av sjuklig minnesförlust. I Tankar och utkast från 1941 skriver han om ”Minnets valvgångar och mysterietempel” hur ungdomsminnen plötsligt kan dyka upp från ingenstans. ”Jag tycker mig vandra i långa valvbågar med en vanlig rad av kassafack… Det är i gångarna i min hjärna som jag vandrar, i en labyrint där jag ibland går vilse och får gå tillbaka ett stycke. Än slår en klaff upp till det ena kassafacket, än till det andra”. Han redogör för en rad häpnadsväckande föremål och personer som han stöter på, allt från barndomens leksaker till historiskt berömda personer, ”…det kan exempelvis vara årtalet då Caesar mördades, det kära facket krånglar alltid, klaffen till det måste vara skadat på något vis, har rostat i gängorna”.

I Marcus Tullius Ciceros bok Om ålderdomen skriven omkring år 44 f Kr står det att ”Dumdristighet hör nämligen ihop med ungdom, omdöme med ålder”. Boken utgör en argumentation mot olika orsaker till att betrakta ålderdomen som en olycklig tid. Det kan jämföras med ett utdrag ur Heidenstams Fragment och aforismer utgiven 1959, ”Visdom finns ej hos ungdomen. Den har andra dygder. Först ett långt livs erfarenheter skänker visdom… Ungdomen är en strid mot ålderdomens fördomar och ålderdomen en frigörelse från ungdomens”. I nästa stycke fortsätter han: ”För de gamla springa alla saker bort och gömma sig… Det blir att söka och söka… Det gör dem otåliga, och det är så mycket annat som också gör det. De höra dåligt, därför svarar de ibland oriktigt och verka därigenom grumsiga i tanken utan att vara det. Ibland kunna de ej minnas namn eller raskt hitta rätta ordet, fast deras tanke kan vara skarp och klar”.

I Sven Stolpe berättar, Svenska folkets litteraturhistoria. Verner von Heidenstam skriver Stolpe: Ännu i hans sena och plågade ålderdom var det ett under att möta Heidenstam; han var matt, hans inbillning hade tröttats, men allt emellanåt kom fortfarande infallen lika friska, dåraktiga, geniala…

I följande dikter berör Heidenstam åldrandet, Vid kistan med familjereliker från Dikter och ur Nya dikter är Vid vägens slut, Begynd vandring och Ålderdomen ytterligare exempel. Vem har inte, utan att vara särskilt ålderstigen, upplevt att ett namn plötsligt faller bort mitt i ett samtal eller ordet i korsordet som man egentligen kan är som bortblåst och det dröjer åtskillig tid innan det dyker upp – oftast efter diverse annan distraherande verksamhet. Klaffen öppnas igen på ett obegripligt sätt, man hade ju som talesättet säger, ordet på tungan eller i bakhuvudet. Är vi inte alla lite grumsiga i tanken ibland och gränsen mellan normalt eller accelererande åldrande är otydlig, speciellt under tillfällig stress?

Heidenstamsällskapet har till syfte att sprida kunskap om Verner von Heidenstams författarskap, att levandegöra hans livsverk och att informera om aktuell Heidenstamforskning.

Under en relativt kort tidsperiod har flera böcker om Heidenstam kommit ut bl.a. den verkligt vackra boken ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström och den medialt mycket uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är lätt att glädjas över utgivningen av böcker som dessa vilka naturligtvis bör ingå i en mer komplett boksamling med Heidenstamlitteratur.

Enligt Antikvariatföreningen är en boksamlare en person somsamlar böcker och därvid prioriterar bokens ”1) innehåll och betydelse 2) form och utseende 3) sällsynthet och 4) skick. Boksamlaren utgår alltså normalt från bokens innehåll men värderar också bokens originalitet, yttre skick, typografiska utstyrsel, tidstypiska dekor m.m.”

Böcker av Heidenstam finns i ett ökat utbud på antikvariaten. Priserna har också ökat. Vissa förstaupplagor av Heidenstam är svåra att få tag på, åtminstone i gott skick, även om en del av de små upplagorna då och då blivit tillgängliga. Det gäller att bläddra försiktigt i dessa dyrgripar. Ett bättre alternativ är att vid läsning använda sig av något av de utgivna samlade verken t.ex. ”Samlade skrifter av Verner von Heidenstam” fjärde upplagan från 1919, som för några år sedan på ett antikvariat i Göteborg kunde köpas för 250 kr i åtta halvfranska band, alla i ett utomordentligt skick. Den kompletta samlingen med kommentarer, ”Verner von Heidenstams samlade verk”, utgivna av Kate Bang och Fredrik Böök 1944 i 11 band, kostade för 10 år sedan på ett klassiskt landsortsantikvariat 500 kr. Sök! Påminner här åter om Litteraturbanken där det är möjligt att finna poesi och prosa av Heidenstam.

I boken ”Litterärt och bibliofilt Om böcker och boksamlande” utgiven 1989 av en av Sveriges mer framträdande boksamlare och Strindbergskännare, Anders Ollfors (1938-2017), finns ett kapitel med rubriken ”Några bibliografiska och bibliofila anteckningar till Verner von Heidenstams verk”. Om ni finner boken – läs den och begrunda Ollfors´ initierade och positiva uppfattning som boksamlare om Heidenstams olika verk. Ollfors avslutar kapitlet med följande: ”Efter Nya dikter, tystnade i stort Heidenstams stämma. Det är att hoppas att svenska folket åter får upp ögonen för hans poesi och prosa. Svenska akademien belönade honom med Nobelpriset ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Förvisso är Verner von Heidenstams författarskap värt en renässans”. Det ökade utbudet under de senaste åren av böcker om Heidenstams person tyder avgjort på en renässans även för hans verk.

Avslutar månadsbrevet med att påminna om Heidenstamsällskapets sommarmöte och årsmöte den 6 juli, inbjudan och kallelse har skickats till medlemmarna eller finns på hemsidan. Glöm inte rutinerna om ni vill delta i lunchen efter mötena.

Varmt välkomna till Nykyrka församlingshem för dessa möten och, under eftermiddagen, till ceremonin vid utdelningen av Övralidpriset på Övralid!

Håkan Jaldung
Ordförande i Heidenstamsällskapet

Två månadsbrev från styrelsemedlemmar presenteras

Övralidpriset 2019

Brev från Hans-Olof Dagerstig, suppleant i Heidenstamsällskapets styrelse:

Vi närmar oss sommaren och därmed utdelningen av årets Övralidspris den 6 juli 2019 kl.16.00 på Övralid. Det är alltid lika spännande för oss i Heidenstamsällskapet när årets
pristagare presenteras för allmänheten i TV, radio och i pressen.

Priset som är ett av de större i Sverige är på 300 000 kronor. Förutom den summan och äran har man även en Heidenstammedalj att mottaga. Årets pristagare utsedd av Stiftelsen Övralid är i år författaren Niklas Rådström, boende i Saltsjöbaden, med motiveringen ”För hans talang att färdas i litteraturens alla riktningar”.

Han har i många år varit verksam som författare med såväl dikter, romaner, filmmanus och pjäser m.m. Han har verkligen varit en begåvad mångsysslare inom flera områden. Han har gjort sig känd som en skrivande kulturpersonlighet från Söder i Stockholm.

Efter att år 2013 ha utgivit ”Boken” erhöll han 2014 svenska bibelsällskapets bibelpris och 2015 Delblanc-priset. 2016 kom ”En Marialegend” och 2017 ”När det kommer till kritan”. Under sommaren 2018 var hans namn aktuellt för inval i Svenska Akademien, något han tackade nej till.

Vi hoppas att utdelningen av priset på Övralid kan ske i samma sol och vackra väder som pristagarna under de senaste åren haft turen med. Priset började delas ut 1945. Det brukar alltid vara en stor folkfest på Övralid med procession, tal och musik innan middagen serveras i det hus som Heidenstam ritade och uppförde. Det serveras traditionsenligt röding från Vättern, kyckling och till sist jordgubbar och vispad grädde. Det var Heidenstams stående födelsedagsmeny.

Särskild visning av Övralid den 19 maj

Brev från Rolf Ström, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet:

En vårdag i mitten av maj, solig och vindstilla är Övralid särskilt betagande liksom Övralid brukar vara under sensommaren.

Ljusgröna hagar, milsvid utsikt över Vättern och det vita huset, som står för sig själv på ängen, gör Övralid till ett attraktivt utflyktsmål, inte bara för östgötar. Den 19 maj anordnade Heidenstamsällskapet en särskild visning av Övralid i samarbete med Stiftelsen Övralid. Det blev ett minnesvärt besök för oss alla. Över 30 medlemmar deltog, flera med gäster, bl.a. DELS´ ordförande Birgitta Wistrand

Dagens guide var föreståndaren på Övralid, Per-Gunnar Andersson (PG), som med stor kunskap och engagemang, berättade om huset, Heidenstam och personerna runt Heidenstam. Huset fick liv. Människorna, som bodde eller arbetade där presenterades. Heidenstam ”trädde fram” allteftersom PG ledde oss genom huset. Vi som deltog i visningen gläds fortfarande åt PG:s presentation.

Biblioteket på Övralid är en given utgångspunkt. Böckerna, dess färger och deras placering i bokhyllorna, köpta och ärvda föremål, gåvor, m.m. förevisades och berördes. Från arbetsrum, matsal och kök finns anekdoter. Sovrummen på andra våningen liksom vinden besöktes. Helt klart är att Övralid står redo för ytterligare en ny sommarsäsong då vi hoppas att många människor söker sig till Övralid för att få mer information om Heidenstam och hans liv.

Böckerna ”Ett liv” av Per Gedin och den nyligen utkomna boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar är båda böcker som betyder mycket för att ge oss mer kunskap om Heidenstam, hans liv och hans bekantskaper. Övralid var en viktig del av Heidenstams liv och är nu en viktig del för att sprida kunskap om hans liv och verk. Böckerna förtjänas att läsas flera gånger och, liksom Övralid, återkomma till.

PG avslutade sin visning med att läsa Heidenstams dikt Sommarljuset ur Nya dikter. Det blev en vacker avslutning på årets första besök på Övralid.

Den 19 maj kl. 1430 visar Per Gunnar Andersson Övralid för Heidenstamsällskapets medlemmar och deras gäster. Vi hoppas att många medlemmar hörsammar inbjudan och tar vara på tillfället att få höra mer om Heidenstams mest kända bostad. Detaljprogrammet finns under fliken Program på hemsidan www.vernervonheidenstam.se

Styrelsens nästa möte genomförs på Övralid den 19 maj. Årsredovisningen för verksamhetsåret 2018 är klar, revisorn har granskat bokföringen. Vi kommer vid styrelsemötet att närmare lägga fast programmet för sommarmötet som genomförs på förmiddagen samma dag som årsmötet den 6 juli. Årsmötet beslutade förra året om nya stadgar och vi fortsätter nu enligt stadgarna att utveckla sällskapets verksamhet. Rekrytering av nya medlemmar har hög prioritet inom styrelsen och vi fortsätter även det arbetet. Valberedningen har inlett sitt arbete under ledning av vår förre ordförande Elisabeth Wrangsjö och vi utgår från att valberedningens arbete blir framgångsrikt.

På hemsidan sker en del ändringar och tillägg fr.o.m. maj månad bl.a. lyfts fliken Aktualiteter fram något. Utöver sedvanligt månadsbrev under kategorin 01 Månadsbrev, finns under kategorin 03 Styrelsens årsredovisning för 2018 finns delen Förvaltningsberättelse, under kategorin 06 en artikel om Heidenstam och mordet på riksmarskalken Axel von Fersen samt under kategorien 09 en reviderad text om vår Hemsida.

Alltsedan Övralid började visas för allmänheten har Stiftelsen Övralid låtit trycka små foldrar med information som kan intressera besökarna. Många tidningsartiklar har skrivits om Övralid och Heidenstam. Vi kan läsa om bostadshuset och dess tillkomst, om de olika rummen, om möblering, om Heidenstam och Övralid och om gäster och anställda personer som kortare eller längre tider vistats eller bott i byggnaden.

Kate Bangs böcker ”Vägen till Övralid” och ”Övralid Drömmens verklighet” är väl kända hos sällskapets medlemmar liksom de båda samlingsvolymerna ”Mårbacka och Övralid”. I biografin ”Verner von Heidenstam Ett liv” ägnar Per I. Gedin de båda sista kapitlen, nästan 100 sidor, åt personer, händelser m.m. som bl.a. haft betydelse för Övralids utveckling fram till dagens institution. I Martin Kylhammars nya bok ”Ett hemligt liv Verner von Heidenstam och Kate Bang” ges en fördjupad inblick i relationen mellan Heidenstam och Kate Bang, oftast med Övralid i centrum.

Specialartiklar om Övralid kan påträffas i åtskilliga facktidskrifter och fackböcker t.ex. i ”Slottsarkitekter. Arkitekturmuseets årsbok 1987” där Ulla Eliasson skriver om ”Övralid. Diktarens drömda symbol”.  Några år efter Heidenstams död Ingick i ”Nordiska museets och Skansens årsbok 1943” en artikel av Martin A. Ohlsson med rubriken ”Från Verner von Heidenstams barndom Olshammarsminnen på Övralid”. Ohlsson arbetade från år 1942 med att katalogisera boksamlingen på Övralid, ett arbete som dock inte uppskattades av alla. Böcker och möbler m.m. från Olshammar får i Ohlssons artikel sina platser på Övralid. Biblioteket på Övralid, rummet, böckerna och möblerna, är värt all uppmärksamhet.

Allan Ranius, bibliotekarie och medlem i vårt sällskap, förmedlar sin stora kunskap om Övralidbiblioteket i en ny reviderad version 2017 av sin bok ”Övralidbiblioteket”. Ranius hade stiftelsens uppdrag att tillsammans med Magnus Halldin inventera böckerna i biblioteket under åren 2005–2006.

I Ranius bok finns kapitel om Övralidbiblioteket, uppordningen av boksamlingen, Heidenstams läsning och Heidenstams dedikationer. Boken innehåller kort och gott ett par hundra sidor med fullödig information om böckerna i biblioteket. Här kan nämnas avsnitt om böcker i Heidenstams olika bibliotek (Olshammar och Stockholm, Djursholm, Naddö och Övralid), katalog och boksamlingens eventuella upplösning, Kate Bang, testamenten och schismen, uppställning av boksamlingen, bokgåvor, böckerna ämnesvis m.m.

Ranius bok ”Övralidbiblioteket” är en guldgruva för den intresserade som vill veta mer om biblioteket på Övralid. Och om Heidenstam.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Är Heidenstam en aktuell författare? Frågan ställdes i förra månadsbrevet.

Enligt Heidenstamsällskapets stadgar skall vi sprida kunskap om Heidenstams författarskap och levandegöra hans livsverk. Det är inte troligt att nya verk av Heidenstam upptäcks. Däremot har under det senaste halvåret flera böcker om Heidenstam utkommit. ”Ta Heidenstam på allvar” av Dan Korn, ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström samt ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Tre böcker om Heidenstam inom kort tid! Visst är Heidenstam aktuell!

Heidenstamsällskapet skall även informera om aktuell Heidenstamforskning. Kanske är våra stadgar alltför strama beträffande denna uppgift. Tanken slog mig när jag läste Katarina Barrlings kolumn i SvD den 16 mars 2019 med rubriken ”Efterlyser vardagsförnuftiga liberaler”.

I kolumnen diskuteras författaren Lena Anderssons bok ”Om falsk och äkta liberalism” och bl.a. frågan om kunskap och hur vår tid behandlar och misshandlar kunskap. I korthet: Andersson efterlyser tänkande, logik och förnuftsstyrd reflektion. Lena Andersson – och Katarina Barrling – efterlyser människor som tänker själva, gör rimlighetsbedömningar även om någon aktuell forskningsrapport inte föreligger. Det är rimligt, klokt och rätt tänkt.

Dan Korns nya bok ”Ta Heidenstam på allvar” är ingen forskningsrapport men en bok som kännetecknas av författarens självständiga tänkande efter studier av vad som skrivits om Heidenstam samt rimlighetsbedömningar förenad med inte så lite klokskap. Sällskapet bör sprida kunskap även om sådana böcker eller skrifter. Korn skriver bl.a. om påståenden rörande Heidenstams nazistiska kontakter:
”Det fullkomliga, det perfekta, det ofelbara blir tråkigt i längden, är Heidenstams budskap här. Heidenstam har många sådana budskap. De talar till oss, om vi tar honom på allvar som den store författare han var. Söker vi däremot efter en kommentar till dagspolitiken, har vi anledning att bli besvikna. Heidenstam var inte ofelbar. Det är inte du heller. Och heller inte jag”.

Så åter till den uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är ett stort arbete som här fått en form som gör att många läsare har uttryckt sin uppskattning över boken och funnit det intressant att läsa om Heidenstam och Kate Bang. Kanske kommer boken att medföra att vi får nya medlemmar i vårt sällskap.

Boken väcker emellertid vissa tankar och frågor som bör klaras ut när Kylhammar nu har ”räddat hem” så mycket underlag till Övralidarkivet. Vi har därmed betydligt bättre möjligheter att få klarhet i en del frågor som länge varit obesvarade därför att berörda personer inte längre lever. Låt mig formulera tre frågor som kräver djupare undersökningar än vad som framgår av ”Ett hemligt liv” (men som ända berörs och något kommenteras i boken).

o Är den tidigare så positiva bilden av Kate Bang adekvat?

o Är den tidigare så negativa bilden av arkeologen Otto Frödin verkligen berättigad?

o Är bilden som tidigare presenterats av hushållerskan Ida Eriksson sann?

De tre nämnda personerna var särskilt viktiga i Heidenstams liv under 1930-talet. Se där, tre frågor att undersöka och besvara av någon litteraturforskare eller någon annan person med självständigt tänkande och förmåga att presentera trovärdiga rimlighetsbedömningar.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet