Månadsbrev april 2019

Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Är Heidenstam en aktuell författare? Frågan ställdes i förra månadsbrevet.

Enligt Heidenstamsällskapets stadgar skall vi sprida kunskap om Heidenstams författarskap och levandegöra hans livsverk. Det är inte troligt att nya verk av Heidenstam upptäcks. Däremot har under det senaste halvåret flera böcker om Heidenstam utkommit. ”Ta Heidenstam på allvar” av Dan Korn, ”Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886-1940” av Erik Wennström samt ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Tre böcker om Heidenstam inom kort tid! Visst är Heidenstam aktuell!

Heidenstamsällskapet skall även informera om aktuell Heidenstamforskning. Kanske är våra stadgar alltför strama beträffande denna uppgift. Tanken slog mig när jag läste Katarina Barrlings kolumn i SvD den 16 mars 2019 med rubriken ”Efterlyser vardagsförnuftiga liberaler”.

I kolumnen diskuteras författaren Lena Anderssons bok ”Om falsk och äkta liberalism” och bl.a. frågan om kunskap och hur vår tid behandlar och misshandlar kunskap. I korthet: Andersson efterlyser tänkande, logik och förnuftsstyrd reflektion. Lena Andersson – och Katarina Barrling – efterlyser människor som tänker själva, gör rimlighetsbedömningar även om någon aktuell forskningsrapport inte föreligger. Det är rimligt, klokt och rätt tänkt.

Dan Korns nya bok ”Ta Heidenstam på allvar” är ingen forskningsrapport men en bok som kännetecknas av författarens självständiga tänkande efter studier av vad som skrivits om Heidenstam samt rimlighetsbedömningar förenad med inte så lite klokskap. Sällskapet bör sprida kunskap även om sådana böcker eller skrifter. Korn skriver bl.a. om påståenden rörande Heidenstams nazistiska kontakter:
”Det fullkomliga, det perfekta, det ofelbara blir tråkigt i längden, är Heidenstams budskap här. Heidenstam har många sådana budskap. De talar till oss, om vi tar honom på allvar som den store författare han var. Söker vi däremot efter en kommentar till dagspolitiken, har vi anledning att bli besvikna. Heidenstam var inte ofelbar. Det är inte du heller. Och heller inte jag”.

Så åter till den uppmärksammade boken ”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar. Det är ett stort arbete som här fått en form som gör att många läsare har uttryckt sin uppskattning över boken och funnit det intressant att läsa om Heidenstam och Kate Bang. Kanske kommer boken att medföra att vi får nya medlemmar i vårt sällskap.

Boken väcker emellertid vissa tankar och frågor som bör klaras ut när Kylhammar nu har ”räddat hem” så mycket underlag till Övralidarkivet. Vi har därmed betydligt bättre möjligheter att få klarhet i en del frågor som länge varit obesvarade därför att berörda personer inte längre lever. Låt mig formulera tre frågor som kräver djupare undersökningar än vad som framgår av ”Ett hemligt liv” (men som ända berörs och något kommenteras i boken).

o Är den tidigare så positiva bilden av Kate Bang adekvat?

o Är den tidigare så negativa bilden av arkeologen Otto Frödin verkligen berättigad?

o Är bilden som tidigare presenterats av hushållerskan Ida Eriksson sann?

De tre nämnda personerna var särskilt viktiga i Heidenstams liv under 1930-talet. Se där, tre frågor att undersöka och besvara av någon litteraturforskare eller någon annan person med självständigt tänkande och förmåga att presentera trovärdiga rimlighetsbedömningar.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev mars 2019


Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Är Heidenstam en aktuell författare? Det beror på vad som menas med ”en aktuell författare”. Böcker om Heidenstam uppmärksammas inte sällan av recensenterna. Vi i Heidenstamsällskapet har kunnat konstatera att många av dessa recensioner även uppmärksammas av läsarna. Vi hoppas på att böckerna finner sina köpare. Heidenstam förtjänar det.

Dessvärre är det några frågor som tar alltför mycket uppmärksamhet från Heidenstams stora författarskap. Den ena frågan rör något som vi själva i Heidenstamsällskapet ännu inte hanterat på ett bra sätt. Det gäller en uppfattning om Heidenstam att han är en ”tungsint” författare, en författare som främst skriver om gravar och döden eller skriver om storvulen nationalism och heroism. Det är förvisso sant att Heidenstam skrivit om dessa allvarliga frågor men sannerligen inte enbart. Det finns ett stort antal verk som berör helt andra livsfrågor, t.ex. livsglädje. Den delen av hans verk bör vi i Heidenstamsällskapet visa på, lyfta fram och även glädjas åt.

Den andra frågan som tar uppmärksamhet från Heidenstams författarskap är påståenden om att Heidenstam sympatiserade med nazisterna. Påståenden som inte minst Martin Kylhammar vid flera tillfällen utrett och tillbakavisat. Per Gedins böcker ”Ett liv” och ”Varför får inte Heidenstam vara den han är”, Kylhammars båda böcker ”Den tidlöse modernisten” och ”Ett hemligt liv” samt Dan Korns bok ”Ta Heidenstam på allvar” är alla böcker som i nutid tar upp frågan om Heidenstams påstådda sympatier för nazismen. Läsning rekommenderas. Heidenstamsällskapet har sedan länge anslutit sig till den linje i frågan som Kylhammar funnit relevant i sin forskning om Heidenstam.

Heidenstamsällskapets verksamhet bör utvecklas med stor förståelse för författaren, hans verk och hans uttalanden. Vi anser att det är viktigt att även lyfta fram den ljusa lyriken och prosan i Heidenstams författarskap. Fram till årsmötet kommer styrelsen därför att mer systematiskt arbeta med den frågan, rådfråga årsmötet för att sedan försöka initiera en ”renässans” av Heidenstams verk i säll- skapets programverksamhet. Det innebär att vi sätter Heidenstams verk i centrum och, under året, något mindre lyfter fram vad som skrivs om Heidenstam. Det är en tanke helt i Heidenstams anda.

Ett framåtsyftande ställningstagande har gjorts av styrelsen vilket ändå tydligt syftar till att sprida kunskap om Heidenstam och hans person enligt sällskapets syften. Styrelsen har nyligen ställt sig bakom en idé om att initiera en film eller TV-dokumentär om Heidenstams liv. Idén har överlämnats till en mycket framstående filmregissör. Vi avvaktar och återkommer om detta.

Den ljusare och lättare sidan av Heidenstams författarskap fick Svenska Dagbladets dåtida läsare ta del av under året 1899. Han skrev då några verser under namnet P.A. Gurkblad, bl.a. följande:

I Kattebohus bor ett snattarepack
med en tattarekatt, och var kattrakar-
natt
är det kackel och rackel och snatter och
snack
och knister och knaster och laster och
knack
och trillande trattar och skrattare-
skratt………
Titteri titteri titteri tatt!

Ja, så skrev Heidenstam när han presenterade sig som parodist i ”Sång om Graal”. Det var Frödings vers om skojarna i Kattebohult som parodierades. Det finns mer.

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev februari 2019


Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Den 29 januari presenterade Martin Kylhammars sin bok ”Ett hemligt liv Verner von Heidenstam och Kate Bang” i Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Vi är många som har väntat på den boken.

I porträttgalleriet, framför tavlor på Strindberg, Fröding och Heidenstam, talade Kylhammar om boken, ”projektet” och bokskrivandet, som sysselsatt honom under timmar, dagar, veckor, månader, ja, år. Inbjudna litteraturvetare, bokrecensenter, journalister, landshövdingar, medlemmar i Heidenstamsällskapet, författare, m.fl. lyssnade andäktigt på en ypperlig presentation av Kylhammar. Särskilt inledningsvis var presentationen stark, då han ödmjukt och enkelt lyfte fram sitt särskilt kända ansvar eftersom han i boken skrivit om döda människor som inte längre kan tala för sin sak.

Eva Bonnier inledde presentationen med att uttrycka sin glädje över att vara förläggare av boken. Hon påminde om att tavlan på Heidenstam, som Hans Alienus, var den första tavlan som hängdes upp i Bonniers porträttgalleri och att Heidenstam inte sällan, och sannolikt även Kate Bang, gästat Nedre Manilla. Inramningen var därmed perfekt för en lyckad eftermiddag.

Måste erkänna att jag ännu inte har läst hela boken utan enbart bläddrat och läst här och där. Men av innehållsförteckningen framgår att Kylhammar lockar med rubriker på kapitel och avsnitt som sannolikt många medlemmar i Heidenstamsällskapet med stort intresse kommer att läsa och läsa om. Kapitelrubriker som ”Övralid” och ”Vägen till Övralid” känns igen från Kate Bangs författarskap.

Kylhammar nämnde att han ibland kände sig som en detektiv när han genomförde sina undersökningar av det material som han fått till förfogande. Han förmedlade då till åhörarna den entusiasm han känt för uppgiften. Han nämnde också att ytterligare material, utöver det material som Kate Bangs släktingar inledningsvis ställt till förfogande, har varit tillgängligt i hans arbete. Närvarande danska släktingar till Kate Bang bör känna stor tillfredsställande över att hennes i Danmark förvarade brevsamling, foton m.m. tagits tillvara.

Efter Kylhammars presentation träffade jag en av hans handledare från tiden ”för länge sedan” när Kylhammar skrev sin doktorsavhandling. Det blev ett tänkvärt utbyte av synpunkter kring Heidenstam varvid handledaren uttryckte en intressant iakttagelse: ” Boken vi hört om har inte kunnat skrivas lika bra av en litteraturprofessor. Kylhammar har en tvärvetenskaplig utbildning bakom sig”. Iakttagelsen är värd att fundera över.

Skall nu med spänning läsa ”Ett hemligt liv”. Alla 647 sidorna! Passar på att samtidigt läsa Dan Korns bok från oktober 2018 med titeln ”Ta Heidenstam på allvar”. Per I. Gedins båda böcker ”Ett liv” och ”Varför får Heidenstam inte vara den han är? En filippik” bör nog också tas fram. Återkommer säkert till boken ”Ett hemligt liv” i något månadsbrev, kanske kring nya, sanna eller osanna, ”faktoider”.

Avlutar månadsbrevet med att nämna att skattmästarens förändring i rutinerna för att betala medlemsavgiften fungerar riktigt bra. En tidigareläggning av betalningen av medlemsavgiften har varit motiverad under flera år eftersom vi numera har ett verksamhetsår som överensstämmer med kalenderåret. En tidig inbetalning av er underlättar för skattmästaren och är avgjort bra för verksamheten i vårt sällskap.

Håkan Jaldung   Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev januari 2019

Klicka på ikonen för att läsa Månadsbrevet i sin helhet

Frågan om en svensk ”litterär” kanon har åter aktualiserats varför styrelsen i Heidenstamsällskapet har beslutat om följande förslag som nyligen har ingetts till DELS (De litterära sällskapen i Sverige):

”Vid DELS´ höstmöte 2018 förslogs medlemmarna i DELS att inkomma med förslag på tre boktitlar med kortfattade motiveringar att ingå i en svensk ”litterär” kanon.

Verner von Heidenstam erhöll år 1916 Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”. Heidenstams verk och hans Nobelpris motiverar att han bör vara en av de författare som ingår i en svensk ”litterär” kanon.

Följande verk av Heidenstam föreslås att ingå:

I                            Nya dikter, lyrik utgiven 1915

Heidenstams kanske främsta verk. Verket har en klassisk, ren form som bl.a. ger uttryck för en varm innerlighet i dikterna.

II                          Folkungaträdet, Del I Folke Filbyter och Del II Bjälboarvet,

roman utgiven 1905 respektive 1907.

Den historiska och hedniska skildringen är kraftfull i Heidenstams bok. Genom den stilistiska framställningen, och som ren konst, har boken ett utomordentligt högt värde. Medeltidens kultur, seder och bruk, samhällsliv och föreställningsvärld träder på ett fascinerande sätt fram i Folkungaträdet. Bakgrunden till lagsamhället, rättsordningen, kyrkan och kungamakten kan skönjas i boken.

III                         Dikter, lyrik utgiven 1895

Innehåller dikter som det krävs eftertanke för att helt förstå. Det är ett trolleri, det är fantasins lek. Men det ”är minnenas mystik, det dödas hemligheter, själva den romantiska dallring, som var Heidenstams artistiska sensibilitet”.

Ett annat verk av Heidenstam uppmärksammas här i månadsbrevet. I november var det 300 år sedan Karl XII dödades vid Fredrikshalds fästning i Norge. Hans lik fördes landvägen från Norge bl.a. via Bohuslän till Stockholm. Många böcker har skrivits om hur Karl XII dödades vid fästningen. Teorierna och slutsatserna har avlöst varandra under åren.

Heidenstam har skrivit om händelsen när Karl XII dödades i ”Karolinerna” Andra samlingen (1898), kapitlet ”Fredrikshall”. Kungens likfärd till Stockholm skriver Heidenstam om i kapitlet ”En hjältes likfärd”. Det är lätt att förstå att båda berättelserna väckte uppmärksamhet och känslor i dåtidens Sverige. Händelserna har åter uppmärksammats. I slutet av november deltog karoliner till fots och till häst, med vapen och i tidstypiska kläder i ett krönikespel i centrum av Uddevalla med stor publik. Den huvudsakliga anledningen att genomföra krönikespelet var att för 300 år sedan lät Karl XII:s syster, Ulrika Eleonora, hälsa sig som ny regent och drottning vid en fältriksdag på torget i Uddevalla den 5 december 1718. Senare medverkade hon bl.a. till att avskaffa det kungliga enväldet vilket i förlängningen banade väg för press- och yttrandefrihet och därmed ett första steg för demokrati i Sverige.

I Heidenstams bok ”Skogen susar Berättelser och sagor” (1904) finns ytterligare en berättelse om karolinerna med rubriken ”Hemvandrande karoliner”.  Heidenstam skrev om prosten Jesper Tibelius som ”satt i sitt prästbol” någonstans på Upplandsslätten. Här ett kort utdrag:

”Hemvandrande karoliner kommo nästan hvarje vecka, två eller tre i sällskap, med sina påsar och knyten, och bådo om en säng öfver natten. Afskedade ur sin tjänst, hade de sällan något att betala med och de voro de enda främlingar från landsvägen, som likafullt voro välkomna. Hvar Tibelius gästade en herrgård, såg han veteranerna eller de från Sibirien återvändande fångarna ledas till hedersplatsen. Talade han till dem om årsväxt och gröda,
svarade de med att berätta om Narva och Bender. I sitt stilla sinne ångrade han, att han icke valt den blå kappan i stället för den svarta, fast han var liten och torr som en af de rödsprängda enarna på hans slätt, eller åtminstone att han icke tagit sin bibel under armen och gått med i fält”.

1910 bildades Karolinska förbundet med syfte att verka för forskning och kunskapsspridning om den karolinska tiden i Sverige. Heidenstam var en av dem som ställde sig bakom uppropet som föregick bildandet av förbundet. Förre chefen för krigsarkivet, Alf Åberg, har visat att Heidenstams fantasi har berikat historien om Karl XII. Men hur var det egentligen med Heidenstams egen beläsenhet kring den svenska historien och Karl XII?

I Allan Ranius´ bok ”Övralidbiblioteket” (ny reviderad version 2017) finns i kapitlet ”Heidenstams läsning”, sidorna 132–138, under avsnittsrubriken ”Historia” en välskriven och koncentrerad beskrivning av bl.a. Heidenstams studier och bakgrundsmaterial för hans verk kring Karl XII. Att uppmärksamma är att Heidenstam skrev sina verk om kungen innan Karolinska förbundet bildades och före sina mer uttalade pacifistiska ställningstaganden vid tiden för det första världskriget.

Övralidpristagaren är 2010, Johan Svedjedal, tog i sitt tacktal upp verket ”Karolinerna”. Det är värt att åter läsa talet tillsammans med Ranius´ bok. Dessutom finns följande artiklar att läsa på internet:

Kylhammar, Martin. ”Heidenstam som historiker: Några reflektioner med anledning av en ny avhandling”. www.kylhammar.eu. och Kylhammar, Martin. ”Biografiska faktoider – Personhistoriens försanthållna felaktigheter”. www.kylhammar.eu.

Efter denna återblick, med några läsförslag så här vid årsskiftet, påminns om vad Heidenstam skrev i några rader i fjärde versen i dikten ”Molnvandring” del II, som ingår i ”Nya dikter” (1915). Heidenstams text är värd att fundera över:

Det var herrarna förr, som brände
och redo omkull de många och små,
nu är det de många, som bränna de få.

Önskar alla Ett Gott Nytt År!

Håkan Jaldung, ordförande i Heidenstamsällskapet

Register för prosa- och diktval

Hemsidan Dikt/Prosa Vald av
2018
4.kv Ur Ensamhetens tankar III
Vallfart och vandringsår 1888
Harald Wigstrand
4.kv Månljuset
Ur Nya dikter 1915
Styrelsen
4.kv Tiveden
Ur Dikter 1895
Styrelseledamoten
Solweig Larsson
3.kv ”Vore jag ett litet barn”
Ur Nya dikter 1915
Styrelsen
3.kv ”Var kväll jag jordar mitt gamla jag”
Ur Vallfart och vandringsår 1888
Okänd besökare på hemsidan
3.kv ”Står någon vän”
Ur Fragment och Aforismer 1959
Styrelseledamoten Sven-Göran Fransson
2.kv ”Hur lätt blir människornas kinder heta” Ur Dikter 1895 Styrelsen
2.kv ”Vårens tid” ur Nya dikter 1915 Medlemmen Gunilla Hammarland
2.kv ”Sovande gårdar” ur Nya dikter 1915 Styrelseledamoten Harald Wigstrand
1.kv ”Hos spåkvinnan” ur Nya dikter 1915 Styrelsen
1.kv ”Vi människor” ur Nya dikter Medlemmen Maria Waxegård
1.kv ”Sovande gårdar” ur Nya dikter Styrelsemedlemmen Harald Wigstrand
2017
4.kv ”Himladrottningens bild i Heda”
ur Nya dikter 1915
Styrelsen
4.kv ”Höststämning”
ur Vallfart och vandringsår 1888
Eric och Margaret Englund
4.kv ”Den vänliga gården”
ur Nya dikter 1915
Rolf Ström
3.kv ”Sommarljuset” ur Nya dikter Styrelsen
3.kv ”Paradisets timma” ur Nya dikter Inge Jonsson
3.kv ”Jutta kommer till Folkungarna”
ur Nya dikter
Anna-Lena Höglund
2.kv ”Sverige” ur Nya dikter Styrelsen
2.kv ”Vid vägens slut” ur Nya dikter Solveig Johansson
2.kv Ur ”När kastanjerna blommade” del sid 94–95 Håkan Jaldung
1.kv ”Vårens tid” ur Nya dikter Styrelsen
1.kv ”Ensamhetens tankar” (XVIII) ur Vallfart och vandringsår Hans-Olof och Annelie Dagerstig
1.kv ”Hemmet” ur Dikter Åsa Johansson
2016 Under utvecklingen av hemsidan
4.kv ”Vårens tid” ur Nya dikter Styrelsen
4.kv ”Fredriksson” ur Gårdsfolk Karin Lohm
3.kv ”Om tusen år” Styrelsen
3.kv ”Jag längtar hem” Styrelsen

Vad är sant i historien?

Av Sven-Göran Fransson, styrelseledamot i Heidenstamsällskapet

I boken Tankar och Utkast skriver Heidenstam följande: ”Det historiska är vad var ny professor i historia för fram som en annan synpunkt än hans företrädare. Svensk historia är en samling oupphörligt föränderliga tycken och påståenden av professorer och poeter. Medeltiden var något så helt annorlunda än tiderna nu att vi alls inte kunna se den som den verkligen var”.

I slutet av Folkungaträdet beskriver han dramatiskt den sjuke, döende Magnus Ladulås i borgen Näs, Visingsö i Vättern. Hans grav färdigställdes i Riddarholmskyrkan, Stockholm. I boken Berättelser och fejder finns en beskrivning av Heidenstam om sina upplevelser i samband med gravöppningar i nämnda kyrka. Han skriver ”Underligt var det att hålla i mina händer huvudskålen av en man, om vilken jag suttit och fantiserat och skrivit så många kvällar vid Vätterns plask.” Dagen innan hade han bevittnat öppnandet av Karl XII:s sarkofag, ”Lätta molnskuggor gledo genom koret, men då och då strömmade från de gröna fönsterrutorna en flod av ljus över huvudskålen och den bekransade hjässan.” Detta ögonblick har han avbildat i en liten målning som hänger i arbetsrummet på Övralid, strax norr om Motala, enligt bifogad bild (vänligen tillhandahållen av Övralids intendent P-G Andersson).

Innan jag fortsätter med huvudtemat finns en intressant parallell till en berömd italiensk konstnär nämligen Masaccio, verksam under 1400-talet. Heidenstam reflekterar över kvarlevorna i Riddarholmskyrkans olika gravkor: ”Handen, broder! Den är skör och svag och min är stark, men i morgon är den som din”. I kyrkan Santa Maria Novella i Florens finns fresken Holy Trinity av Masaccio. Den avbildar dels ett Kristusmotiv med korrekt centralperspektiv och dels ett memento mori som översatt betyder ”Jag var det du är och vad jag är skall du bli” och föreställer Adams grav. Kände månne Heidenstam till denna målning och dess inskription från någon av sina resor på kontinenten?

Nu tillbaka till grundtemat om historiska kvarlevor. Anatomen CM Fürst utgav 1920 boken När de döda vittna, en utförlig analys av skelettdelarna i Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan. Ett av skeletten identifierar han som Magnus Ladulås bl a enligt fynd som tyder på sjukdom i hjärta eller lungor avspeglat i skelettet. Han citerar även Heidenstam som beskrev den sjuklige regenten. År 1997 utgav arkeologerna O Kyhlberg och T Ahlström boken ”Gånget ur min hand”, Riddarholmskyrkans stiftargravar. Här beskrivs en ingående omtolkning av skelettens identifiering enligt nya arkeologiska analysmetoder. Skelettet av den sjuke kungen får då en helt annan persons identitet. Efter ytterligare gravöppning och DNA-analys finns nu inte Magnus Ladulås över huvud taget i ”sin” grav, möjligen i ett ytterligare intilliggande utrymme som ännu inte är utgrävt.

Samma omtumlande resultat har skett beträffande den heliga Birgittas reliker vilka även dessa består av skelettdelar från flera olika personer varav ingen rimligen överensstämmer med helgonet. Bakgrunden till den sedermera oriktiga analysen beskrivs populärhistoriskt av anatomen CH Hjortsjö i hans bok Stoftet och människan och en, till författarens försvar, försiktig tolkning. Beträffande Karl XII och hans kvarlevor är ju sanningen däremot mer uppenbar. Det är lätt att i efterhand raljera över och döma äldre uppfattningar. Detta måste dock balanseras mot att sätta tidigare ”fakta” i sitt rätta historiska sammanhang, inte enbart i dagens ljus. I framtiden kommer man sannolikt att le åt och kritisera delar av det vi uppfattar som dagens sanning.

Jakten på absolut historisk sanning är tydligen ett rörligt mål!

Linköping 2018

Heidenstamsällskapet och GDPR

Medlemsuppgifterna i Heidenstamsällskapets medlemsförteckning är grunden för kommunikationen med våra medlemmar. När du betalar den årliga medlemsavgiften accepterar du att sällskapet sparar dina personuppgifter och behandlar dessa på sätt som framgår i det följande.

Vi följer bestämmelserna i Dataskyddsförordningen (GDPR) som syftar till att skydda din personliga integritet. Ytterligare information om förordningens bestämmelser finns på

www.datainspektionen.se

Heidenstamsällskapet sparar endast personuppgifter som du lämnar till oss. De uppgifter vi behöver är namn, adress, e-postadress, om sådan finns, samt telefonnummer (frivilligt).

Personuppgifterna sparas i vårt medlemsregister och får inte lämnas ut till andra föreningar, organisationer eller företag.

Personuppgifterna sparas endast för att administrera ditt medlemskap och för att informera dig om sällskapets aktiviteter. Tillgång till personuppgifterna i medlemsregistret har endast styrelsen med suppleanter, valberedning och revisor.

Om du inte är nöjd med hur vi hanterar dina personuppgifter finns möjlighet att anmäla detta till Datainspektionen.

Du har rätt enligt GDPR att få information om behandlingen av dina personuppgifter. Skriv då till oss på adress H Jaldung, Södra Munkeby 240, 451 97 Uddevalla för att få tillgång till informationen.

Erbjudanden Wennström

ERIK WENNSTRÖM
Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886–1940
sammanställda, avbildade, uttydda och kommenterade
Köping, 2018. 112 sidor. ISBN 978-91-639-9067-0.

Format 232 x 310 x 13 mm. Trådbundet mjukband.
WNM Books

Borgmästaregatan 4
731 32 Köping

För information och beställning:
info@wnmbooks.se

En unik receptsamling på Övralid

av Erik Wennström
Med. dr, leg. Psykolog
Medlem i Heidenstamsällskapet

Verner von Heidenstam (1859–1940) hade under lång tid för vana att spara sina läkemedelsrecept. Kanske var de minnessaker från ett liv som redan från barnaåren försvårats av allvarliga och efterhängsna sjukdomar. Men egna krämpor talade han ogärna om, åtminstone med utomstående. Vid Heidenstams bortgång låg recepten följaktligen väl undanstoppade bland hans mest personliga tillhörigheter i sovrummet på Övralid, och där ligger de alltjämt, kända av få och ännu aldrig tagna i anspråk av nutida levnadstecknare eller forskare.

Det äldsta receptet är utfärdat i Schweiz den 18 oktober 1886, samma dag som Heidenstam i sjukdom, svårmod och hemsaknad skrev därifrån till Strindberg: »Är otillräknelig, ty jag är grundligt sjuk. Lider af outsäglig ångest. Vill ›hem›, men vet ej hvar hemmet ligger. I Aargau, Appenzell eller på Tiveden? … Reser i morgon i ett hugg till Genua för att söka opp en kurort och rädda lifvet.» Det var sannolikt i dessa dagar som hans berömda dikt, »Jag längtar hem sen åtta långa år» kom till och vars sista, välbekanta rad lyder: »Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.»

Utöver detta recept finns ytterligare 46 bevarade, med sammanlagt över 70 enskilda ordinationer från december 1913 fram till slutet i maj 1940, det sista utfärdat strax före Heidenstams bortgång. Då ordinerade doktor Manfred Jonsson, i medkänsla vid sjukbädden, inte bara den antibakteriella »M & B 693» Dagenan (sulfapyridin), tidens mest ryktbara medicin, utan också »champagne då och då, om möjligt lätt föda, även kaffe» i den epikureiske skaldens sista timmar.

Dessa recept, alla skrivna för hand i omväxlande sirlig och svårläslig handstil, liknar inte sällan kalligrafiska konstverk garnerade med stämpelavtryck som ännu efter ett sekel bevarar sin lyster, minnande om sedan länge försvunna apotek. Språket är latin, så som tidens bruk var, med ett otal förkortningar av såväl läkemedelsnamn som receptlatinska termer, som vore det ett chiffer som bara läkaren och apoteket men inte patienten skulle förstå, också det enligt tidens sed. Som regel ges inte heller någon indikation till ordinationen. Recepten är således inte bara fysiskt svårtillgängliga; de är också språkligt, farmaceutiskt och farmakoterapeutiskt svårbegripliga för »oinvigda».

För första gången finns nu alla dessa recept sammanställda, återgivna i faksimil, uttydda och kommenterade i min bok Läkarordinationer för Verner von Heidenstam 1886–1940, som inte bara visar denna skatt i all sin skönhet och nostalgiska skimmer, utan också gör den tillgänglig och begriplig för envar.

I min översättning har jag följt den samtida svenska farmakopén i benämningen av ämnen och beredningar, såväl svenska som latinska. Mina uppgifter om läkemedlens verkningar och användning är hämtade från de recepthandböcker och handledningar för läkare och medicine studerande som var aktuella vid tiden. Boken innehåller också en utförlig litteraturförteckning.

Efter recepten följer kortfattade uppgifter om alla läkarna bakom dessa och deras respektive läkarverksamhet vid tiden då recepten utfärdades. Här finns flera av tidens mest namnkunniga läkare, såsom neurologen Nils Antoni, ögonläkaren Albin Dalén, psykiatern Sven Stenberg och hjärtläkaren Josua Tillgren. Boken är också illustrerad med fotografier av några av de efterlämnade medicinburkarna och -flaskorna, inklusive en vy över en av de djupa hyllorna i Heidenstams medicinskåp.

Med detta innehåll hoppas jag att boken skall vara till glädje och betydelse inte enbart för Heidenstamintresserade, utan också för dem med intresse för svensk farmaci- och medicinhistoria.


Foto: Erik Wennström