Månadsbrev november 2017

Nu är hösten här och det är en bra tid för läsning och framför allt för Heidenstamstudier. Flera böcker har getts ut under året med ett innehåll som kan intressera en trogen Heidenstamläsare bl.a. kan följande böcker nämnas:

1) Boken ”Gränszon Swedenborgessäer” av Anders Hallengren. 534 sidor. Utgiven av POETRIA essäer (Stockholm) och Anders Hallengren 2017 i samarbete med Skandinaviska Swedenborgsällskapet.

I kapitlet Nattgästen i boken skriver Hallengren om samma händelse som Harald Wigstrand skriver om under fliken Medlemskontakt kategorin Tankar & Utkast på vår hemsida dvs. när Karl XII, enligt Heidenstam, visade sig en natt på slottet Nor (Noor). Heidenstam satt vid tillfället och skrev på boken Karolinerna.

Hur ställde sig Heidenstam till Swedenborgs tankar? Hallengren nämner i boken att Heidenstam ansåg att Swedenborg tillsammans med Den heliga Birgitta och bröderna Olaus och Laurentius Petri var portalgestalter inom svensk andlighet, se bl.a. Heidenstams patriotiska uppsats ”Svenskarna och deras lynne” (1896). Det är känt att Heidenstam med stort intresse läste Swedenborgtidskriften NUNC LICET, utgiven av pastor Albert Björck, Nya Kyrkan, som vid sekelskiftet innehöll artiklar med rubriker som ”Efter döden”, ”Om döden och uppståndelsen”, ”Odödlighetsproblemet” och ”Emanuel Swedenborgs andeupplevelser”.

I ett brev till Albert Björck i början av 1900-talet skriver Heidenstam bl.a. att ”det alltid tyckts mig, att din tidskrift, äfven utom den trogna kretsen af Nya Kyrkans medlemmar, borde kunna påräkna intresse hos rätt många, alldenstund vi svenskar ju alltid måste önska att så pass allsidigt som möjligt bli förtrogna med Swedenborgs gåtfulla personlighet och filosofi”.

I Swedenborgs ”Drömbok” (1859 och 1860) visade sig Karl XII inte sällan i drömmen. Det är därför signifikativt att i Ord och Bild 1898 just Albert Björck presenterade en artikel om Heidenstams verk ”Karolinerna” utifrån ett andligt perspektiv.

Ja, Heidenstam hade uppmärksammat Swedenborgs skrifter. Därför är det intressant att fundera över om Heidenstam påverkades av Swedenborgs tankar, och i så fall hur och i vilken grad, när han skrev verket ”Karolinerna”.

Anders Hallengren är lärd och boken Gränszon Swedenborgsessäer är avgjort mycket läsvärd.

2) Boken ”Villastan En sluten värld för Stockholms ekonomiska och kulturella elit” av Fredric Bedoire. 383 sidor. Utgiven av Bokförlaget Langenskiöld i samarbete med Kungl. Vitterhetsakademien, 2017.

Det är en sluten värld, en högborgerlig villastad, som professor emeritus Fredric Bedoire beskriver i boken. Den innehåller magnifika foton och ritningar, samt initierad text om en förgången tids ekonomiska och kulturella elit i Stockholm. Bl.a. finns avsnitt i boken om förläggare och andra kulturpersonligheter, som t.ex. författarinnorna Ellen Key och Signe Hansen, och många andra personer som Heidenstam var vän med eller kom i kontakt med.

Boken innehåller en hel del Heidenstamiana från 1880-talet. Heidenstams far, militären och fyrbyggaren  Nils Gustaf von Heidenstam, (t.ex. byggde han fyrarna Sandhammaren, Pater Noster och  Måseskär), lät bygga en av de första villorna i Villastan i Stockholm, vid Karlavägen.

Familjen Heidenstam, Gustaf, hustrun Magdalena och sonen Verner, då 19 år gammal, flyttade in i villan år 1878. Hösten 1880 firades bröllop i villan (dock fel årtal angivet i boken på något ställe) då Verner gifte sig med Emilia Uggla. Även om de unga makarna var skrivna i villan vistades de huvudsakligen utomlands och återvände till Sverige först under året 1887 bl.a. för att besöka den då sjuke fadern, som samma år begick självmord i villan.

Villan hade ritats av arkitekten Gustaf Sjöberg. Den beskrivs i boken vara en ”vacker liten villa men med dåligt utnyttjad övervåning” och präglades av ”tornlika sidopartier och en vacker kolonnprydd veranda mot Humlegården, som en loggia till den stora matsalen”. Till villan hörde en liten trädgård som föreföll ha använts väl av Gustaf och Magdalena. Naturligtvis finns en ritning i boken.

I villan, en bild från 1890 finns i boken, slutförde Verner under början av 1888 arbetet med debutboken Vallfart och vandringsår. Efter faderns död sålde modern villan i augusti 1888 till förlagschefen för Norstedts förlag, G.B.A. Holm, och Verner och Emilia flyttade och var under några år bl.a. mantalsskrivna i Olshammar. Augusti var samma månad som Verner var med om seglingsolyckan på Vättern då Heidenstam räddades men hans kusin drunknade. Året 1888 framstår avgjort som ett av de mest händelserika åren i Heidenstams liv.

Boken Villastan har många kvaliteter, bl.a. som uppslagsbok, och kan dessutom köpas till ett rimligt pris.

I slutet av november har styrelsen sitt sista sammanträde för verksamhetsåret 2017. Vi har naturligtvis en hel del styrelsefrågor att slutföra. Bl.a. kommer vi att lägga fast programmet för första halvåret 2018. Programmet läggs ut i början av december på vår hemsida under fönstret Program.

Andra frågor som finns med på mötesdagordningen rör bl.a. lämpliga lokaler för våra aktiviteter bl.a. lokal för vårt årsmöte 2018, frågor rörande bokstöd, innehållet på hemsidan, något om Heidenstams verk, Heidenstamsällskapets historia och de sedvanliga ekonomiska frågorna som sysselsätter varje styrelse, så även inom vårt sällskap.

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Innehållsförteckning

Här kan du hitta Tankar & Utkast om Verner von Heidenstam.
Klicka på beskrivningen för att komma till dokumentet och när du är klar tryck på ”backa bakåt” knappen i webbläsaren för att komma tillbaka hit. Under ”Typ” ser du om det är en länk till ett pdf-dokument eller annan hemsida.

Artikel/Rubrik
Han ville så gärna leva också som död, av Mattias Käck medlem i Heidenstamsällskapet. Följande artikel publicerades i Horisont nr 1/2017.
Heidenstam får besök av Karl XII, av Harald Wigstrand
Från Övralidsarkivet, av styrelseledamoten i Heidenstamsällskapet Sven-Göran Fransson
Tankar kring Heidenstams dikt ”Sverige”, av styrelsesuppleanten i Heidenstamsällskapet Harald Wigstrand

 

Månadsbrev för oktober 2017

Heidenstamsällskapets hedersordförande Gunnel Liljedahl har avlidit.

Mikael Mogren skriver inledningsvis i sina minnesord i Svenska dagbladet den 20 september 2017:

”Gunnel Liljedahl kunde vara lysande. I kulturlivet var hon som en magnet och samlade stora skaror människor. Jag träffade henne för första gången som 15-åring. Då hade jag fått jobb som guide på Heidenstams Övralid och Gunnel var ordförande i Heidenstamsällskapet. Tillsammans med Övralids legendariska föreståndarinna Ingegerd Lago-Lengqvist var hon mittpunkten i ett stort kontaktnät av kulturskapare i trakterna kring norra Vättern. Det var författare, forskare, musiker och allmänt kulturintresserade som inbjöds till kulturaftnar och soaréer. Utan någon ekonomisk ersättning drev de båda damerna på 1980-talet ett slags akademi för själens förfining. Vi tonåringar drillades att diskutera litteratur och berätta för turister om Selma Lagerlöf, August Strindberg och Verner von Heidenstam på olika språk. Det var en gnistrande miljö, som har satt spår i fler än mig”.

Det är fina och mycket berättigade minnesord.

Idén till att grunda ett Heidenstamsällskap hade väckts av kulturchefen vid Östgöta Correspondenten Bengt Lundberg och ett antal personer, bl.a. Carl Fehrman och Sven Stolpe. En av grundarna av Heidenstamsällskapet var Gunnel Liljedahl. Den första sammankomsten hölls den 15 maj 1974 och sällskapets första årsmöte hölls senare på Medevi brunn. Gunnel Liljedahl var ordförande i Heidenstamsällskapet under åren 1979 – 1992. Kort efter bildandet började Heidenstamsällskapet att arrangera föredrag och soaréer kring Heidenstams verk men även andra poeter och författare som hade anknytning till Heidenstam uppmärksammandes. Gunnel Liljedahl yrke var adjunkt. Hon kunde på ett utomordentligt sätt recitera Heidenstams dikter.

Under sin ordförandetid i sällskapet deltog Gunnel Liljedahl även som föreläsare och höll bl.a. ett uppskattat föredrag som hon rubricerade ”Heidenstam och Strindbergs vänskap under exilåren i 1880-talets Schweiz”. Ofta utgjorde något verk eller dikt av Heidenstam tema för ett program. T.ex. utgjorde dikten ”Himladrottningens bild i Heda”, tema i ett tidigt anordnat program med musikinslag i Heda kyrka. Musik var redan från början viktiga inslag i Heidenstamsällskapets programverksamhet.

Heidenstamsällskapets program och aktiviteter utvecklades nu successivt utifrån erfarenheterna från sällskapets föreläsningar och musikaftnar  i Motalaområdet och på andra platser, främst i Östergötland.

Gunnel Liljedahls insatser för Heidenstamsällskapets tidiga styrelsearbete, verksamhetsinriktning och programutveckling är mycket betydelsefulla. Vi är mycket tacksamma för hennes insatser. Hon var den förste medlemmen som utsågs till hedersordförande i Heidenstamsällskapet och hon har tilldelats Stiftelsen Övralids medalj för sina insatser.

 

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Heidenstam får besök av Karl XII

Av Harald Wigstrand, styrelsesuppleant i Heidenstamsällskapet

(Kring en artikel av Fredrik Böök i Svenska Dagbladet, Julbilagan den 16 december 1945)

För någon tid sedan skickade en god vän mig en text av Fredrik Böök där Heidenstams berättelse om ”spökupplevelsen” av Karl XII ingår. Då Heidenstam skrev sitt verk ”Karolinerna” hyrde han som bekant gärna in sig på olika ”slott” för att inspireras av miljön.  Herrgården Noor, där ”spöket” visade sig, ägdes vid denna tid av släkten Hermelin. Brevet kom från släktens nuvarande huvudman.

Den 1 november (1897) lämnade Heidenstam Mauritzberg och slog sig ner på Noor i Uppland. I ett brev till fru Eva Acke – dotter till Zacharias Topelius – beskrev han det nya ”slottet” som anspråkslösare än Mauritzberg och ”det gamla spökaktiga Hesselby” men kallade det ”ett gammalt Hermelinskt fideikommiss med gyllenläder och gubbar på väggarna” – han uppskattade de historiska associationerna med storhetsiden. Klagomålet över att Noor var mindre ”spökaktigt” än Hesselby visade sig obefogat, ty det var på Noor, som Hedenstam fick ett nattligt besök av den hjälte, som sysselsatte hans fantasi. I ett brev till Fredrik Böök från den 14 oktober år 1900 berättar han om detta. Enligt Böök är detta den äldsta versionen av denna berättelse.

Heidenstam arbetade mycket hårt. ”Det gick slutligen så långt att jag fick hallucinationer – och det till på köpet så vackra, att jag aldrig kan glömma det. Det var på Noor i Uppland. Utanför mitt skrivrum voro två stora, på natten nästan beckmörka rum, fulla av Hermelinska familjeporträtt. Även fanns där en Karl XI till häst, en Aurora Königsmark m.fl. När jag som bäst arbetade på avslutningen av ”Fredrikshall” – klockan var väl två på natten – hörde jag steg och pinglande som av en nyckelknippa. Jag såg upp och i den mörka dörröppningen kom ingen mindre än min hjälte, den tolfte Karl. Jag iakttog honom skarpt och noga och begagnade mig sedan delvis av mina rön. Hans ansikte var vitt som gips men något ädlare än jag tänkt mig. Vid vardera tinningen stod håret i vädret som två rävsvansar. Spännhalsduken satt stramt. Handskarna voro icke gula utan vita. Han satte sig i en stol med värjan över knät och sade med klockklar röst. ”Det där som du skriver kan ju vara riktigt och sant men du glömmer en sak. Sista natten åkallade jag Gud.  Minns det!” – Vid de sista orden höjde han högra handen och skärpte stämman. Jag erfor ingen förskräckelse men jag blev så rörd att jag brast i gråt. Jag erinrar mig klart att jag ville framställa en förfrågan om dödssättet men att jag inte kunde få fatt i något lämpligt tilltalsord. Hur skall man också i en så oväntad situation titulera en kunglig hallucination, ”Ni” eller ”du” eller ”Ers majestät”? Undra på om jag blev förlägen. Då jag åter fick makt över mig, var allt naturligtvis borta. Jag skyndade mig ned i undre våningen och väckte min fru och vi skärskådade gemensamt händelsens mer naturliga beståndsdelar, halvt upprörda, halvt skrattande. Det oaktat återvände jag sedan och infogade med en känsla av djup pietet den i berättelsen nu förekommande bönen.”

Episoden återges också av Per Gedin i boken ”Verner von Heidenstam Ett Liv”. Gedin citerar ur Sven Hedins återgivande av händelsen. Hedin är väl så dramatisk som Heidenstam. Enligt Hedin satt Heidenstam kvar vid skrivbordet hela natten och fick tas om hand av tjänstefolket – ”han förblev under flera dagar mer eller mindre omtöcknad”. Se sidan 159.

På Noor visar man en stol som anses vara den stol Heidenstam satt i då han författade.

Register för prosa- och diktval

Hemsidan Dikt/Prosa Vald av
     
2017
 
4.kv
4.kv
4.kv
3.kv ”Sommarljuset” ur Nya dikter Styrelsen
”Paradisets timma” ur Nya dikter Inge Jonsson
3.kv ”Jutta kommer till Folkungarna” ur Nya dikter Anna-Lena Höglund
2.kv ”Sverige” ur Nya dikter Styrelsen
2.kv ”Vid vägens slut” ur Nya dikter Solveig Johansson
2.kv Ur ”När kastanjerna blommade” del sid 94–95 Håkan Jaldung
1.kv ”Vårens tid” ur Nya dikter Styrelsen
1.kv ”Ensamhetens tankar” (XVIII) ur Vallfart och vandringsår Hans-Olof och Annelie Dagerstig
1.kv ”Hemmet” ur Dikter Åsa Johansson
   
2016 Under utvecklingen av hemsidan
   
4.kv ”Vårens tid” ur Nya dikter Styrelsen
4.kv ”Fredriksson” ur Gårdsfolk Karin Lohm
3.kv ”Om tusen år” Styrelsen
3.kv ”Jag längtar hem” Styrelsen

Från Övralidsarkivet

av styrelseledamoten i Heidenstamsällskapet Sven-Göran Fransson.

På huvudbiblioteket i Linköping finns Övralidsarkivet som innehåller handlingar efter Verner von Heidenstam. Dessa är med bibliotekspersonalens hjälp tillgängliga för allmänheten. Bland annat finns skissartade och ibland något mer utförliga anteckningar som underlag till ofullbordade dikter eller berättelser. En del av Heidenstams efterlämnade utkast finns utgivna på Bonniers förlag redigerade av Kate Bang och Fredrik Böök med rubriken Tankar och utkast, andra i boken Fragment och aforismer. Med detta månadsbrev vill jag ge några exempel från Övralidsarkivet från mappar med underrubriker såsom Diktmotiv och Diktutkast.

Några av de strofer jag valt är allvarliga och djupt reflekterande samt avviker från andra mer konventionella uppslag till dikter eller berättelser, ofta med historiska motiv. Citaten som följer är delvis förkortade.

Det första lyder:

”En gäst från dödsriket är människan. Under tiden utan mått har hon hört dödsriket till; plötsligt känner hon solljuset värma över ansiktet och hon slår upp ögonen och ser. Hon stiger …”

Det andra enligt följande:

”Vaknar:

– Var är jag? Vem är jag? Var äro mina händer? Var är min kropp?

– Du är ett minne. En hågkomst av en varelse som levde för mycket länge sedan.

– Hur länge sedan? Jag tänker för tiotusen år sedan.”

Temat känns igen i omarbetad form i ett stycke från Fragment och aforismer medan andra, här ej citerade stycken, kan återfinnas ordagrant återgivna.

En tredje berättelse med titeln De döda tala i graven, avslutas med:

”Vad betyder tusen år, vad att tusen år vara mull och ben?”

Dessa teman är bekanta från dikten Om tusen år i samlingen Nya dikter och rikligt representerade i böckerna som nämns ovan. Ett annat ofullbordat stycke har titeln ”Det ligger i ungdomens natur” och hittas i ett lätt modifierat skick i Tankar och utkast.

Många av skisserna är odaterade men bedöms i Fragment och aforismer vara nedtecknade under 1920-talet. Manusidéerna är ofta maskinskrivna men det finns även ett flertal handskrivna blad som ibland kan vara svårlästa.

Avslutningsvis ett sammanfattande citat av Heidenstam ur Tankar och utkast:

”Lyriken är själarnas djupaste självbekännelse och blottar klarare än allt annat de olika folkens innersta väsen”.