Innehållsförteckning

Här kan du hitta Tankar & Utkast om Verner von Heidenstam.
Klicka på beskrivningen för att komma till dokumentet och när du är klar tryck på ”backa bakåt” knappen i webbläsaren för att komma tillbaka hit. Under ”Typ” ser du om det är en länk till ett pdf-dokument eller annan hemsida.

Artikel/Rubrik
Heidenstams ”Sverige …” – En analys av Thomas Gür

En intervju med Verner von Heidenstam Av Harald Wigstrand

Nyttan av att alltid ha med sig sina frimurareprydnader  – Om Verner von Heidenstams farfar Av Harald Wigstrand

Pyttans A-B och C-D- lära Av Harald Wigstrand

Han ville så gärna leva också som död, av Mattias Käck medlem i Heidenstamsällskapet. Följande artikel publicerades i Horisont nr 1/2017.

Heidenstam får besök av Karl XII, av Harald Wigstrand
Från Övralidsarkivet, av styrelseledamoten i Heidenstamsällskapet Sven-Göran Fransson
Tankar kring Heidenstams dikt ”Sverige”, av styrelsesuppleanten i Heidenstamsällskapet Harald Wigstrand

 

Heidenstams ”Sverige …” – En analys av Thomas Gür

(Artikeln har tidigare varit publicerad i ”Det goda samhället”. Författaren har gett sitt samtycke till återpublicering på Heidenstamsällskapets hemsida.)

Denna dikt av Verner von Heidenstam är en av de mest kända, inte minst genom Stenhammars tonsättning. Den publicerades första gången 1899 i Svenska Dagbladet, därefter i samlingen ”Ett folk” 1902 och slutligen i ”Nya dikter” 1915.


Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Ändå är det så sällan den blir föremål för en genomblick – vad är det Heidenstam säger? Och säger det han säger oss något idag?

Språkligt är Heidenstams dikt mästerlig, den är ett nöje att läsa om och om igen, men jag saknar tillräckligt med litteraturvetenskaplig bildning, främst i lyrikteori, för att förklara hur han åstadkommer det han åstadkommer metriskt.

Däremot tänkte jag ge mig på en samhällelig och politisk analys av vad det är han säger i den.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Inledningsraden är patriotisk (alltså inte nationalistisk – distinktionen är här att det är landet, patria, inte folket, demos/ethnos, som dikten handlar om). Det är alltså kärleken till fosterlandet, fäderneslandet, moderlandet (som det heter på andra språk), ”moder Svea” som hyllningen riktar sig till. Fosterland ger dessutom associationerna till det land som fostrar en, inte nödvändigtvis det land där man fötts.

Detta land är vårt hem på jorden, det är där vi har vår hemvist och det är också den bygd vi längtar till. Sverige är alltså inte bara en idé (ett ”fosterland”) – idén om hemlandet, ett
ursprungligt, verkligt, inbillat, förlorat eller kommande territorium är annars en viktig del av den nationella identiteten och nationalismen. (Som att ”Tyskland” fanns som idé, innan Tyskland fanns som stat [eller flera tyska stater]). Sverige är här också en konkret plats, hemmet på jorden, bygden.

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Här tar Heidenstam oss förfaret på en resa i nuet, historien och framtiden, som ändå återknyts till historien. Det råder fred i Sverige, ty skällorna spelar (alltså de bjällror som man hänger på nötkreatur, [på vissa ställen på nätet står det felaktigt ”källor” som spelar vore märkligt i denna kontext]).

Det ger associationen till kulturbygd, frid och lugn. Det är det landskap som Heidenstam växte upp i Närke och det landskap han skulle adoptera, Östergötland.

Men det har inte alltid varit så. Förr har härar härjat, och gårdar, städer och kyrkor brunnit. Men det var så länge sedan att nu har dessa dåd blivit saga. Likväl har Sveriges folk inte glömt sina gamla trohetsord.

Notera här att det är landets folk Heidenstam talar om, utan att benämna dem vid nationalitet. Vi kan givetvis förstå att det är svenskar i nationell och etnisk bemärkelse som är Sveriges folk vid denna tid, men valet att tala om ”landets folk” är förmodligen ändå avsiktligt. Det är trots allt Karl-Otto Bonnier som är hans förläggare, och Heidenstam kan givetvis inte ha varit omedveten om familjen Bonniers judiska ursprung och att Sveriges folk inte nödvändigtvis alla var etniska svenskar. (Medborgarskapstanken återfinns ju tydligt hos Heidenstam – t ex i dikten Medborgarsång om rösträtten: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér / att medborgarrätt heter pengar.”)

Var kommer då framtiden in? Jo, i just svärandet av de gamla trohetsorden. Ty varför skulle man i fredstid svära de gamla trohetsorden om man inte också hade en vilja att ta spjärn mot vad framtiden kunde bära i sitt sköte?

Sedan gör Heidenstam ännu en resa – på två rader täcker han sex månader och tre årstider.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo! Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

Detta är fantastiskt skickligt. Snön faller till julen, den djupa mon susar under vårvindarna och österstjärnan brinner genom junikvällen. Juni-natten är så ljus att få stjärnor brukar synas. I sydost dominerar den så kallade Sommartriangeln som består av Vega i Lyran, Deneb i Svanen och Altair i Örnen. Kanske var det dem Heidenstam såg. Sannolikt var det bara ett bildligt återgivande. Och i österstjärnan finns istället en återanknytning till julen. (”Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern…” som den äldre bibelöversättningen, 1917, lyder.)

Dikten avslutas åter med de tre teman som har präglat den – Sverige som fosterland, som är vårt i såväl nöd som i lust – ett land som är värt att strida för och som därför också är vår ro. Sedan kommer åter en bild av nutid, framtid och historia. Våra (nutid), barn en gång ska bo (framtid – det är samma idé som att vi har skyldighet att ta hand om vårt land för våra barns framtid) och dåtid (där våra fäder sover).

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen.

Vad kan då Heidenstams dikt säga oss idag?

Några punkter:
a) Den är inkluderande – den talar om landet och kärleken till bygden och om landets folk

b) Den säger att landet är vårt såväl i fred som i ofall.

c) Den omfamnar nuet, framtiden och historien samtidigt. På så sätt är den kunnig om vad som utgör historia, nutid och kontinuitet. Det finns en parallell till ett av den spanske filosofen George Santayanas (1863 – 1952) mest kända aforismer:

”Progress, far from consisting in change, depends on retentiveness. When change is absolute there remains no being to improve and no direction is set for possible improvement: and when experience is not retained, as among savages, infancy is perpetual. Those who cannot remember the past are condemned to repeat it.”

Framstegets viktigaste element är inte förändring således, utan bevarande. När förändringen är fullständig, finns det inget att förbättra och det finns ingen förändringsriktning. Då får man börja om. Ty de som inte kan erinra sig det förgångna, är dömda att repetera det.

Det är också Heidenstams budskap.

d) Fäderna under kyrkohällen då? Måste folket vara kristet? Inte nödvändigtvis, men Heidenstams dikt skrevs i ett skede där antalet icke-kristna i Sverige (då främst den judiska minoriteten) inte omfattade mer än ett par tusen personer.

Det viktiga är kontinuiteten och hemhörigheten.
I Sverige.

Månadsbrev april 2018

Ett brev med följande text kommer att skickas ut med posten till våra medlemmar som saknar e-postadress. En svarsblankett bifogas.

Ett liknande brev skickas inom kort som mail till medlemmar med e-postadress med hemställan om samtycke om registrering av vissa personuppgifter för vårt medlemsregister.

”Nya bestämmelser om personuppgifter kommer att gälla i Sverige och övriga EU fr.o.m. den 25 maj 2018. En ny dataskyddsförordning ersätter den gällande Personuppgiftslagen (PuL). Samtycke krävs från var och en av våra medlemmar för att vi skall kunna fortsätta att upprätta och använda ett medlemsregister innehållande personuppgifter för respektive medlem.

I Heidenstamsällskapets nuvarande medlemsregister antecknas tre personuppgifter; uppgifter om medlemmens namn, adress och e-postadress. Vi kan också att ha nytta av att kunna anteckna ditt telefonnummer i medlemsregistret. För att få anteckna dessa uppgifter i vårt medlemsregister krävs ditt samtycke.

Medlemsregistret kommer inte att spridas till utomstående. Det är skattmästaren som inom styrelsen utsetts till personuppgiftsansvarig och som därmed hanterar vårt medlemsregister.  Ledamöterna i styrelsen, revisor och dennes ersättare samt valberedningens ledamöter kan begära hos skattmästaren att få tillgång till medlemsregistret.

Genom dessa rutiner skapar vi den åsyftade säkerheten i hanteringen av medlemmarnas personuppgifter. Styrelsen kommer före den 25 maj 2018 att närmare besluta om särskilda regler för hanteringen av personuppgifter inom Heidenstamsällskapet.

Påminner om medlemsavgiften för år 2018. Medlemsavgiften är per år 200 kr för enskild person och 250 kr för makar/sambo. Avgiften insättes på plusgiro 738869–7. Glöm inte att ange ditt namn och adress”.

Slutligen:

Titta efter i dina gömmor om du har någon kortare artikel om Heidenstam som passar att publicera på hemsidan under fliken ”Aktualiteter” kategorin ”Tankar & Utkast”. Skicka in artikeln till oss på sällskapets e-postadress info@vernervonheidenstam.se

 

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

 

Månadsbrev mars 2018

Snöfall och vinter utgjorde inte hinder för genomförandet av årets första styrelsemöte och årets första föreläsning som båda ägde rum i biblioteket i Vadstena i början av februari.

Styrelsemötet genomfördes enligt plan. Protokoll kommer att läggas ut på hemsidan vid kvartalsskiftet.

Styrelseledamoten Sven-Göran Franssons föreläsning i Vadstena om ett opublicerat manuskript, ”En afton i Vadstena”, var precis så intressant som vi hade hoppats på och en bra start på verksamhetsårets föreläsningar. Nu återstår för styrelsen att fortsätta programarbetet för vårens föreläsningar och hålla kontakt med olika föreläsare som kan intressera våra medlemmar och allmänheten. Det är styrelsens huvuduppgift under våren.

I tidigare månadsbrev har Allan Ranius´ bibliografi om Heidenstam tagits upp flera gånger. Till den grundläggande bibliografin finns några supplement som ytterligare bekräftar omfattningen av det stora och initierade arbete som Allan har lagt ner på att få en så komplett Heidenstambibliografi som rimligen är möjligt.

En förhoppning är att vi skall kunna ordna en föreläsning framöver om bibliografins olika delar och innehåll. ”Verner von Heidenstam En bibliografi” är ett ”måste” för den som vill ägna lite tid åt djupare studier kring Heidenstams verk samt böcker och artiklar om honom. Många har ägnat tid åt att undersöka, analysera och förklara Heidenstams författarskap. Det är verkligen ett bestående arbete som Allan utfört vid arbetet med bibliografin. Hoppas att många medlemmar har haft möjlighet att komma över bibliografin, den är inte längre helt lätt att få tag i, men Antikvariatföreningens hemsida brukar vara pålitlig rörande det mesta av litteraturen av och kring Heidenstam.

Däremot är det inte helt lätt att hos bokhandlarna finna böcker av Heidenstam. Endast ett fåtal av Heidenstams centrala verk finns i allmänhet tillgängliga hos bokhandlarna. Något lättare är det att finna Heidenstamlitteratur ”på nätet”. Trots avsaknaden av exponering av Heidenstams böcker tycks det ändå vara förvånansvärt många som något känner till författaren Heidenstam även om de kanske inte har läst någon bok av honom.  Javisst, Heidenstam är ändå en av våra Nobelpristagare och visst borde han vara mera välkänd.

För egen del tror jag att Heidenstams bostad Övralid och visningarna på Övralid har en stor betydelse för att information om Heidenstams författarskap och person skall nå ut till en vidare krets även utanför Östergötland, Närke och universitetsorterna. Kunniga guider och en välskött verksamhet är säkert förklaringen till att omkring 4000 människor årligen tar del av visningarna på Övralid. Många människor besöker också årligen Övralid vid vackert väder och i samband med Övraliddagen. Övralid är helt enkelt ett uppskattat utflyktsmål med Heidenstam i centrum.

 

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

En intervju med Verner von Heidenstam

Av Harald Wigstrand

Agne Hamrin – sedermera känd som DN:s korrespondent i Rom – kom femton år gammal att av en händelse stöta ihop med Verner von Heidenstam.  Heidenstam gjorde ett djupt intryck och Agne Hamrin lyckades t.o.m. intervjua den store författaren. Så här berättar han i sin bok ”I fascismens Europa”.

Detta var ”en reporterdebut så god som någon för en gymnasist i andra latinringen I Högre Allmänna Läroverket i en annan diktarfurstes stad: Viktor Rydberg. Som ”diktarfurste” upplevde jag nämligen Heidenstam. Jag ser intet skäl till att jag idag, ett halvsekel och mera senare, skulle förneka ordet, hur arkaiskt, eller arkaiserande, det än numera må låta.

Scenen var Alvastra klosterruin. Heidenstam satt i baksätet på sin öppna bil. Bakom ratten hans chaufför, iförd uniform såsom ännu den tidens herrgårdskuskar var det. Hur jag formulerade mina improviserade frågor – mötet kom ju alldeles oförhappandes, plötsligt fick jag syn på skalden och gick direkt till attack – ja, mina frågor och furstens svar har jag glömt. Klar i mitt minne står däremot själva scenen, den tidstypiska miljön och den persontypiska attityden. Som om det varit i går ser jag den karakteristiska profilen med sin antydan till örnkontur och den omsorgsfullt ansade mustaschen. Med en nådig nick von oben herab – betingat väl också av furstens höga position i bilen – tillkännagav Heidenstam att audiensen var slut. Ett kommandoord och kusken sporrade sitt frustande spann av jag vet ej hur många hästkrafter.”

Men detta är inte den enda dokumentationen av detta historiska möte. Agne Hamrin hade med sig en god vän från läroverket i Jönköping vid namn Alf Henrikson. Om denna de båda vännernas utfärd till Alvastra skaldade Alf Henrikson sedermera följande.

I Alvastra kloster en försommardag / vandrade Agne Hamrin och jag

innan världen var småskuren vorden. /Då trädde bland höga ruiner fram

den åldrige Verner von Heidenstam. / Vi bugade oss till jorden.

Och han yttrade flyktigt ”God dag, god dag”.  

Fromt lyssnade Agne Hamrin och jag / med andakt till diktareorden.

(Ur Tidernas framfart)

Nyttan av att alltid ha med sig sina frimurareprydnader – Om Verner von Heidenstams farfar

Av Harald Wigstrand

(Ur När kastanjerna blommade sid 164 – 166)

Jag är frimurare och kan berätta att då frimurare samlas till en loge har man på sig speciella prydnader, som talar om vilken grad man har uppnått. Dessa gradprydnader har man bara med sig då man skall besöka en loge och inte i några andra sammanhang. Men efter det jag nyligen läste om Heidenstams ”När kastanjerna blommade” undrar jag om det inte kan vara bra att alltid ha dem med sig i packningen. Om Heidenstams farfar inte hade tagit med sig sina gradprydnader på en resa mot England hade kanske författaren Verner von Heidenstam aldrig blivit född.

Heidenstams farfar var sjöofficer och det berättas att han på en resa på väg mot England plötsligt blev svårt sjuk. Resan skall ha inträffat vid tiden för Napoleons kontinentalblockad. Heidenstams farfar började frysa och skaka, förlorade talförmågan och dog efter ett par timmar. I alla fall uppfattade hans omgivning det så. Då man var nära den holländska kusten beslöt man sig för att föra den döde i land så att han kunde få vila i vigd jord. Man tog sig in till stranden i en slup och bar den döde till ett mindre värdshus, där man lade kroppen i ett skjul. En del av den dödes kläder och hans frimurarprydnader radade man upp på en säng. Just då kom en läkare resande och då han fick se den dödes frimurardekorationer blev han nyfiken. Han bad att få se den döde och då han studerat honom en stund bad han att få en knippa färska brännässlor. Han piskade den döde med nässlorna varvid huden ”höljdes med små blemmor”. Läkaren fortsatte med kraftiga upplivningsförsök och till slut kunde den döde sätta sig upp och börja ett nytt liv. Snart kunde han resa hem till Blekinge där han gifte sig och så småningom blev han Heidenstams farfar.

Rädslan för skendöd behärskade många människor, man föreskrev att kistan skulle ha ett lock som kunde öppnas inifrån, det skulle finnas ett rör som släppte in frisk luft etc. Den heidenstamska familjetraditionen visar att det kunde ligga allvar bakom denna fruktan.

Pyttans A-B och C-D- lära

Av Harald Wigstrand

Den 28 juli år 1896 ägde det berömda bröllopet på ön Blå Jungfrun rum. Verner von Heidenstam gifte sig då med Olga Wiberg omgiven av gäster från dåtidens kulturelit bl.a. Gustaf Fröding, Albert Engström, Birger Mörner, J.A.G. Acke och Gustaf Ankarcrona. Redan i augusti träffades det nygifta paret plus en stor del av bröllopsföljet med fruar igen men då träffades man i Sandhamn. Där ”lekte man sommarlov” och roade sig bl.a. med att författa en ABC-bok till Birger Mörners lilla dotter Marianne kallad Pyttan. Men då man tyckte att boken blev alltför avancerad för den unga mottagerskan bestämde man att Pyttan först skulle få boken då hon fyllt 25 år. Den gavs sedan ut illustrerad av Albert Engström under titeln ”Pyttans A-B och C-D- lära” och blev vad jag vet en succé.

Många av rimmen blev välkända som Heidenstams ”Hummern blygare än laken, rodnar när han kokas naken” liksom ”Mormor kallar man den mamma,  vilkens dotter gör detsamma”.  Ja och så finns ju ”Ammor kallar man de mammor,  som på landet varit flammor”. Inspiration till ”Endast kaffern Pyttan lill, kissar var och när han vill” lär Heidenstam ha fått då lilla Pyttan sprang runt utan blöja tills något inträffade.

För inte så länge sedan fick vi besök av vår dotter som nyligen hade besökt några goda vänner och där råkat läsa Pyttans ABC-bok. Jag upptäckte då att en yngre generation verkar vara känslig för s.k. n-ord på ett helt annat sätt än jag och kanske min generation är det. När vår dotter läste ordet ”kaffern” var hon säker på att hon läste en mycket gammal upplaga och blev mycket överraskad då hon upptäckte att hon läste ur ett nytryck. Orden ”Negerkung” (Pippi Långstrumps pappa) och ”kaffer” menade hon tillhörde samma division. Båda var alltså ord som borde bytas ut. Vi bestämde att i nästa nytryck kunde versen gott ändras till ”Endast karlar Pyttan lill, kissar var och när dom vill”. Så nu väntar vi med spänning på nästa upplaga av Pyttans A-B och C-D- lära.

Månadsbrev februari 2018

Påminner om Sven-Göran Franssons föreläsning lördagen den 3 februari 2018 kl. 1400 i Vadstena bibliotek. Sven-Göran föreläser då kring ett opublicerat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”.

Heidenstam var väl förtrogen med Vadstena och det skall bli intressant att höra vad Sven-Göran har funnit för ett manuskript på biblioteket i Linköping.

Under årets första månad har jag ägnat några timmar åt att undersöka det något udda ämnet ”Heidenstams texter om jakt och fiske”. Heidenstam var en stor djurvän. Materialet är begränsat.  Men naturligtvis finns det en del texter att läsa som Heidenstam har skrivit och som visar på de observationer som Heidenstam gjort kring jakten och fisket.

I boken ”När kastanjerna blommade Minnen från Olshammar” skriver han bl.a. om en blodig harjakt med hundar som genomfördes i Heidenstams ungdom av brukets skogvaktare. Hans observationer från det jakttillfället resulterade i att han själv aldrig mer deltog i jaktverksamhet. Man kan ha roligt i skogen utan bössa som Heidenstam uttryckte det. Uppenbarligen hade Heidenstam i dessa avseenden tagit intryck av sin morbror bruksdisponenten vid Aspa bruk som var en driven viltvårdare och försiktig jägare som ihärdigt skyddade kronviltet i brukets skogar. Heidenstams observationer av älg finns bl.a. i diktsviten Tiveden som ingick i det centrala verket ”Dikter” som utkom 1895.

Ett fiske på Vättern som Heidenstam ägnat uppmärksamhet är eldfisket med ljuster. Detta tidigt förbjudna fiske som ägde rum i mörker längs stränderna med Vättersnipor som var utrustade med korgar av järn avsedda för tyrvedseldar för att lysa upp botten. Fisken paralyserades av ljuset från elden och fiskaren kunde stående i snipan rikta ett hugg mot fisken med det skarpslipade ljustret. I Heidenstams värld blev dessa ljustereldar längs stränderna omvandlade till Den Heliga Birgittas ritter med gnistrande hovar när hon red på isen från Olshammar till Vadstena.

I diktens form har Heidenstam skrivit om Fiskare-Jan i diktsviten Tiveden När Fiskare-Jan stämmer sin fiol glimmar hans fingrar av Braxenfjäll skriver Heidenstam.  De fiskare som Heidenstam kom i kontakt med i sin barn- och ungdom ägnade sig huvudsakligen åt husbehovsfiske eller också var fisket en binäring till de dagsverken som brukets torpare hade att genomföra. Fattigdomen var påtaglig vilket så tydligt framgår av dikten. Tips: Ta fram och bläddra och läs igen i ”Dikter”.

Hoppas att du på hemsidan har hittat fram till kategorin Tankar & Utkast under fliken Aktualiteter. Under Tankar & Utkast finns nu inlagt ytterligare några kortare artiklar av Harald Wigstrand som alla bl.a. utgör en del av den Heidenstamiana som utgör ett så viktigt underlag när man vill lära sig mer om och bättre förstå Heidenstams författarskap.

Du får gärna inkomma med förslag till egna artiklar för Tankar & Utkast genom att skriva till oss via e-post info@vernervonheidenstam.se

I samband med årets första föreläsning den 3 februari håller styrelsen sitt första styrelsemöte för året. Sedvanliga frågor kring Verksamhetsberättelse 2017, budget 2018, program 2018, medlems-kontakt m.fl. frågor avhandlas på det mötet.

Vinterhälsningar

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev januari 2018

Inom Heidenstamsällskapet har vi fyra ”hörnpelare” i verksamheten som vi kan luta oss mot i vårt arbete både som styrelse och styrelseledamöter och som intresserade medlemmar. Hörnpelarna är

  1. Årsmötet/stadgarna/medlemmarna
  2. Styrelsearbetet (styrelsemöten och styrelsearbete ”på distans”)
  3. Aktiviteterna (här avses sällskapets föreläsningar m.m., samverkan med företrädare för verksamheten vid Övralid, litterära sällskap m.fl.)
  4. Heidenstamsällskapets hemsida

Det är kring dessa hörnpelare som vi även fortsättningsvis måste bygga upp vårt långsiktiga program för att tillgodose syftet med sällskapets verksamhet. I kommande månadsbrev kommer dessa hörnpelare att belysas mer ingående.

En viktig stadgefråga är om stadgeenligt årsmöte skall äga rum under årets första kvartal eller den 6 juli i samband med Övraliddagen. Den stadgefrågan kommer åter att tas upp vid årsmötet 2018. Vi får se vad styrelsen föreslår och vad medlemmarna beslutar.

Styrelsearbetet kommer under verksamhetsåret 2018 att intensifieras ”på distans” dvs. styrelsen kommer systematiskt och uthålligt att via e-post arbeta med frågor kring medlemstal, medlemskontakt och intressanta aktiviteter. Det är främst dessa frågor som sysselsätter oss i styrelsen och som motiverar ett engagerat styrelsearbete under de flesta av verksamhetsårets månader.

Hemsidan är en viktig kanal till medlemmarna och andra som är intresserade av Heidenstam. Bl.a. ger de presenterade dikterna, som styrelsen, en styrelseledamot och någon av medlemmarna väljer ut för ett kvartal, möjligheter att åter fördjupa sig i någon av Heidenstams dikter som har uppmärksammats och lyfts fram inom sällskapet. Även prosastycken kan presenteras om en medlem så önskar. Hemsidan är det forum som vi kan erbjuda våra medlemmar då ekonomiska och praktiska förutsättningar saknas hos sällskapet för tidskrift och/eller årsbok.

För första kvartalet 2018 har Heidenstamsällskapets hedersordförande Maria Waxegård, valt att presentera dikten ”Vi människor” under fliken Program på hemsidan. Hennes motivering till sitt val är så genomtänkt, koncis och väl formulerad att ni alla här delges den:

”Självklar för mig är Vi människor som med några få ord säger allt. Livets mening. Vår mänsklighet. Allas lika värde.

Inte oväntat hör dessa rader till de oftast citerade och önskade. Inte minst är de tonsatta av en annan storhet från bygden, Ture Rangström 1924. Vi människor ingår i Nya dikter, som 1915 satte punkt för Heidenstams penna, men som året därpå gav honom Nobelpriset.

Vackrare, vittrare och vemodigare kan det inte bli!” avslutar Maria Waxegård sin motivering.

Under 2018 kommer Heidenstamsällskapet att arbeta vidare med att sprida information om Heidenstam och hans verk. Vi kan också under året se fram mot att kunna ta del av Martin Kylhammars bok grundad på Kate Bangs dagböcker.

Heidenstamsällskapets inledande aktivitet under 2018 är en föreläsning av styrelseledamoten Sven-Göran Fransson som kommer att föreläsa kring ett ofullbordat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”. Föreläsningen genomförs i Vadstena lördagen den 3 februari 2018   kl. 1400. Plats: Vadstena bibliotek.

På hemsidan under fliken Medlemskontakt Kategorin Tankar & Utkast finns inlagt kortare artiklar kring Heidenstam. Hoppas att ni har hittat fram till denna del av hemsidan och funnit innehåll och format så intressant att ni då och då kommer att återvända för läsning. Kom ihåg att du själv kan medverka med artiklar kring Heidenstams verk, Heidenstamiana och annat som berör just Heidenstam. Skicka ditt artikelförslag till e-postadressen info@vernervonheidenstam.se

Som andra föreningar önskar Heidenstamsällskapet att medlemsavgiften helst betalas i början av året så att vi kan överblicka sällskapets ekonomi och genomföra önskade aktiviteter. Årsmötet 2017 beslutade att medlemsavgiften skall höjas för år 2018 och den är nu för enskild medlem 200 kr och 250 kr för makar/sambo som insättes på plusgiro 73 88 69-7. Glöm inte att ange namn och adress.

Tillönskar er alla Ett Gott Nytt År!

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev december 2017

Den 30 november genomfördes höstens sista styrelsemöte. En viktig punkt vid mötet var planeringen av Sällskapets program för 2018. Vi kommer under nästa år att fortsätta programverksamheten både med traditionella inslag dvs. med föreläsningar kring Heidenstams egna verk, men även försöka uppmärksamma nyheter bl.a. beträffande nya böcker om Heidenstam, hans liv och människor i hans närhet.

Bl.a. planeras följande program, tillägg och ändringar kan dock komma att ske:  Sällskapets första föreläsning under 2018 kommer att anordnas i Vadstena, preliminärt den 3 februari. Tid och plats kommer att meddelas så snart vi har reserverat en tilltänkt lokal. Det är vår kunnige styrelseledamot Sven-Göran Fransson som då kommer att föreläsa kring ett ofullbordat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”.

Vi håller öppet för en föreläsning under april eller maj ev. i samverkan med Övralidstiftelsen.

Sedvanligt årsmötesprogram genomförs på Övraliddagen den 6 juli. Möjligen kommer vi att genomföra årsmötet på annan plats än tidigare år.

Preliminärt samverkar vi med Ellen Key – Sällskapet rörande en föreläsning kring Verner von Heidenstam och Ellen Key. Preliminärt har torsdagen den 9 augusti reserverats. Tid och plats beslutas senare.

Den 4-5 oktober kan Heidenstamsällskapets medlemmar delta i Övralidstiftelsens seminarium i Linköping. Professor Martin Kylhammar kommer då att föreläsa bl.a. med utgångspunkt från Heidenstams resor.

Vi räknar med att komplettera och fastställa programplanerna före nyår, dock senast i början av februari 2018, se vidare vår hemsida framöver under fliken Program. Hoppas på att många medlemmar och andra intresserade kommer till våra aktiviteter.

Månadens Heidenstamiana rör en bild från året 1892.

I de både ledande Heidenstambiografierna, av Fredrik Böök respektive Per Gedin, finns några interiörbilder från Heidenstams födelsehem Olshammar.  I Bööks biografi från år 1959 finns en bild på sidan 112 med bildtexten ”Verner von Heidenstam och Emilia Uggla på Olshammar 1892”. Samma bild finns på sidan 91 I Gedins biografi från 2006 nu med texten ”Verner och Emilia i salongen på Olshammar 1892”. Bilden finns också i större format på sidorna 80-81 i Karin Österlings bok från 1989 ”Älskade Verner”. Här finns en längre bildtext som lyder: ”De unga Heidenstams överlastade sommarmiljö var typisk för tiden. Här poserar paret 1892 i salongen på Olshammar. Emilia som alltid vid pianot, medan Verner drömmande lyssnar till hennes dämpade ackord”.

För en tid sedan fick jag frågan om vem som tagit bilden då det saknas uppgifter i böckerna om fotografen.

I Ord och Bild, illustrerad månadsskrift finns svaret. I artonde årgången 1909, sjunde häftet, finns den aktuella bilden på sidan 345 med bildtexten ”Arbetsrummet på Olshammar”. Bilden togs år 1892 av fotografen Eric Pettersson Askersund.

Fotografen Eric Pettersson bodde och hade sin ateljé på Lilla Bergsgatan i Askersund. Han har tagit åtskilliga porträtt som fortfarande finns bevarade. Förmodligen är bilden på Verner von Heidenstam och hans hustru Emilia Eric Petterssons mest publicerade och välkända bild. Eric var lokalt en populär fotograf och det finns också många bilder som han har tagit på familjer från Askersundstrakten som lät sig fotograferas bl.a. tillsammans med hästar och kor. Eric Pettersson var verksam långt in på 1900-talet. Huset där han hade sin ateljé finns fortfarande kvar i Askersund.

Bilden med Verner och Emilia i centrum visar på den mörka och överbelastade 1800-talsmiljön i Olshammars herrgård. Möblerna togs över av familjen Heidenstam när Verners mormor, Beata Rüttersköld, dog år 1884. En stor del av möblemanget såldes på en auktion i Olshammar. Ett urvalsarbete inför auktionen genomfördes av Emilia i tid nära efter det att äktenskapet med Verner hade upplösts.  En del av möblerna från Olshammar behölls eller återköptes senare och finns numera på Övralid.

Den som vill läsa mer om en del av möblerna som fanns på Olshammar och som nu finns på Övralid kan bl.a. läsa om dem i Nordiska museets och Skansens årsbok 1943 och där i en artikel med rubriken ”Från Verner von Heidenstams barndom Olshammarsminnen på Övralid”. Artikeln är skriven av Martin A. Ohlsson.

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Ladda ner månadsbrevet som PDF-fil