Nyttan av att alltid ha med sig sina frimurareprydnader – Om Verner von Heidenstams farfar

Av Harald Wigstrand

(Ur När kastanjerna blommade sid 164 – 166)

Jag är frimurare och kan berätta att då frimurare samlas till en loge har man på sig speciella prydnader, som talar om vilken grad man har uppnått. Dessa gradprydnader har man bara med sig då man skall besöka en loge och inte i några andra sammanhang. Men efter det jag nyligen läste om Heidenstams ”När kastanjerna blommade” undrar jag om det inte kan vara bra att alltid ha dem med sig i packningen. Om Heidenstams farfar inte hade tagit med sig sina gradprydnader på en resa mot England hade kanske författaren Verner von Heidenstam aldrig blivit född.

Heidenstams farfar var sjöofficer och det berättas att han på en resa på väg mot England plötsligt blev svårt sjuk. Resan skall ha inträffat vid tiden för Napoleons kontinentalblockad. Heidenstams farfar började frysa och skaka, förlorade talförmågan och dog efter ett par timmar. I alla fall uppfattade hans omgivning det så. Då man var nära den holländska kusten beslöt man sig för att föra den döde i land så att han kunde få vila i vigd jord. Man tog sig in till stranden i en slup och bar den döde till ett mindre värdshus, där man lade kroppen i ett skjul. En del av den dödes kläder och hans frimurarprydnader radade man upp på en säng. Just då kom en läkare resande och då han fick se den dödes frimurardekorationer blev han nyfiken. Han bad att få se den döde och då han studerat honom en stund bad han att få en knippa färska brännässlor. Han piskade den döde med nässlorna varvid huden ”höljdes med små blemmor”. Läkaren fortsatte med kraftiga upplivningsförsök och till slut kunde den döde sätta sig upp och börja ett nytt liv. Snart kunde han resa hem till Blekinge där han gifte sig och så småningom blev han Heidenstams farfar.

Rädslan för skendöd behärskade många människor, man föreskrev att kistan skulle ha ett lock som kunde öppnas inifrån, det skulle finnas ett rör som släppte in frisk luft etc. Den heidenstamska familjetraditionen visar att det kunde ligga allvar bakom denna fruktan.

Pyttans A-B och C-D- lära

Av Harald Wigstrand

Den 28 juli år 1896 ägde det berömda bröllopet på ön Blå Jungfrun rum. Verner von Heidenstam gifte sig då med Olga Wiberg omgiven av gäster från dåtidens kulturelit bl.a. Gustaf Fröding, Albert Engström, Birger Mörner, J.A.G. Acke och Gustaf Ankarcrona. Redan i augusti träffades det nygifta paret plus en stor del av bröllopsföljet med fruar igen men då träffades man i Sandhamn. Där ”lekte man sommarlov” och roade sig bl.a. med att författa en ABC-bok till Birger Mörners lilla dotter Marianne kallad Pyttan. Men då man tyckte att boken blev alltför avancerad för den unga mottagerskan bestämde man att Pyttan först skulle få boken då hon fyllt 25 år. Den gavs sedan ut illustrerad av Albert Engström under titeln ”Pyttans A-B och C-D- lära” och blev vad jag vet en succé.

Många av rimmen blev välkända som Heidenstams ”Hummern blygare än laken, rodnar när han kokas naken” liksom ”Mormor kallar man den mamma,  vilkens dotter gör detsamma”.  Ja och så finns ju ”Ammor kallar man de mammor,  som på landet varit flammor”. Inspiration till ”Endast kaffern Pyttan lill, kissar var och när han vill” lär Heidenstam ha fått då lilla Pyttan sprang runt utan blöja tills något inträffade.

För inte så länge sedan fick vi besök av vår dotter som nyligen hade besökt några goda vänner och där råkat läsa Pyttans ABC-bok. Jag upptäckte då att en yngre generation verkar vara känslig för s.k. n-ord på ett helt annat sätt än jag och kanske min generation är det. När vår dotter läste ordet ”kaffern” var hon säker på att hon läste en mycket gammal upplaga och blev mycket överraskad då hon upptäckte att hon läste ur ett nytryck. Orden ”Negerkung” (Pippi Långstrumps pappa) och ”kaffer” menade hon tillhörde samma division. Båda var alltså ord som borde bytas ut. Vi bestämde att i nästa nytryck kunde versen gott ändras till ”Endast karlar Pyttan lill, kissar var och när dom vill”. Så nu väntar vi med spänning på nästa upplaga av Pyttans A-B och C-D- lära.

Månadsbrev februari 2018

Påminner om Sven-Göran Franssons föreläsning lördagen den 3 februari 2018 kl. 1400 i Vadstena bibliotek. Sven-Göran föreläser då kring ett opublicerat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”.

Heidenstam var väl förtrogen med Vadstena och det skall bli intressant att höra vad Sven-Göran har funnit för ett manuskript på biblioteket i Linköping.

Under årets första månad har jag ägnat några timmar åt att undersöka det något udda ämnet ”Heidenstams texter om jakt och fiske”. Heidenstam var en stor djurvän. Materialet är begränsat.  Men naturligtvis finns det en del texter att läsa som Heidenstam har skrivit och som visar på de observationer som Heidenstam gjort kring jakten och fisket.

I boken ”När kastanjerna blommade Minnen från Olshammar” skriver han bl.a. om en blodig harjakt med hundar som genomfördes i Heidenstams ungdom av brukets skogvaktare. Hans observationer från det jakttillfället resulterade i att han själv aldrig mer deltog i jaktverksamhet. Man kan ha roligt i skogen utan bössa som Heidenstam uttryckte det. Uppenbarligen hade Heidenstam i dessa avseenden tagit intryck av sin morbror bruksdisponenten vid Aspa bruk som var en driven viltvårdare och försiktig jägare som ihärdigt skyddade kronviltet i brukets skogar. Heidenstams observationer av älg finns bl.a. i diktsviten Tiveden som ingick i det centrala verket ”Dikter” som utkom 1895.

Ett fiske på Vättern som Heidenstam ägnat uppmärksamhet är eldfisket med ljuster. Detta tidigt förbjudna fiske som ägde rum i mörker längs stränderna med Vättersnipor som var utrustade med korgar av järn avsedda för tyrvedseldar för att lysa upp botten. Fisken paralyserades av ljuset från elden och fiskaren kunde stående i snipan rikta ett hugg mot fisken med det skarpslipade ljustret. I Heidenstams värld blev dessa ljustereldar längs stränderna omvandlade till Den Heliga Birgittas ritter med gnistrande hovar när hon red på isen från Olshammar till Vadstena.

I diktens form har Heidenstam skrivit om Fiskare-Jan i diktsviten Tiveden När Fiskare-Jan stämmer sin fiol glimmar hans fingrar av Braxenfjäll skriver Heidenstam.  De fiskare som Heidenstam kom i kontakt med i sin barn- och ungdom ägnade sig huvudsakligen åt husbehovsfiske eller också var fisket en binäring till de dagsverken som brukets torpare hade att genomföra. Fattigdomen var påtaglig vilket så tydligt framgår av dikten. Tips: Ta fram och bläddra och läs igen i ”Dikter”.

Hoppas att du på hemsidan har hittat fram till kategorin Tankar & Utkast under fliken Aktualiteter. Under Tankar & Utkast finns nu inlagt ytterligare några kortare artiklar av Harald Wigstrand som alla bl.a. utgör en del av den Heidenstamiana som utgör ett så viktigt underlag när man vill lära sig mer om och bättre förstå Heidenstams författarskap.

Du får gärna inkomma med förslag till egna artiklar för Tankar & Utkast genom att skriva till oss via e-post info@vernervonheidenstam.se

I samband med årets första föreläsning den 3 februari håller styrelsen sitt första styrelsemöte för året. Sedvanliga frågor kring Verksamhetsberättelse 2017, budget 2018, program 2018, medlems-kontakt m.fl. frågor avhandlas på det mötet.

Vinterhälsningar

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev januari 2018

Inom Heidenstamsällskapet har vi fyra ”hörnpelare” i verksamheten som vi kan luta oss mot i vårt arbete både som styrelse och styrelseledamöter och som intresserade medlemmar. Hörnpelarna är

  1. Årsmötet/stadgarna/medlemmarna
  2. Styrelsearbetet (styrelsemöten och styrelsearbete ”på distans”)
  3. Aktiviteterna (här avses sällskapets föreläsningar m.m., samverkan med företrädare för verksamheten vid Övralid, litterära sällskap m.fl.)
  4. Heidenstamsällskapets hemsida

Det är kring dessa hörnpelare som vi även fortsättningsvis måste bygga upp vårt långsiktiga program för att tillgodose syftet med sällskapets verksamhet. I kommande månadsbrev kommer dessa hörnpelare att belysas mer ingående.

En viktig stadgefråga är om stadgeenligt årsmöte skall äga rum under årets första kvartal eller den 6 juli i samband med Övraliddagen. Den stadgefrågan kommer åter att tas upp vid årsmötet 2018. Vi får se vad styrelsen föreslår och vad medlemmarna beslutar.

Styrelsearbetet kommer under verksamhetsåret 2018 att intensifieras ”på distans” dvs. styrelsen kommer systematiskt och uthålligt att via e-post arbeta med frågor kring medlemstal, medlemskontakt och intressanta aktiviteter. Det är främst dessa frågor som sysselsätter oss i styrelsen och som motiverar ett engagerat styrelsearbete under de flesta av verksamhetsårets månader.

Hemsidan är en viktig kanal till medlemmarna och andra som är intresserade av Heidenstam. Bl.a. ger de presenterade dikterna, som styrelsen, en styrelseledamot och någon av medlemmarna väljer ut för ett kvartal, möjligheter att åter fördjupa sig i någon av Heidenstams dikter som har uppmärksammats och lyfts fram inom sällskapet. Även prosastycken kan presenteras om en medlem så önskar. Hemsidan är det forum som vi kan erbjuda våra medlemmar då ekonomiska och praktiska förutsättningar saknas hos sällskapet för tidskrift och/eller årsbok.

För första kvartalet 2018 har Heidenstamsällskapets hedersordförande Maria Waxegård, valt att presentera dikten ”Vi människor” under fliken Program på hemsidan. Hennes motivering till sitt val är så genomtänkt, koncis och väl formulerad att ni alla här delges den:

”Självklar för mig är Vi människor som med några få ord säger allt. Livets mening. Vår mänsklighet. Allas lika värde.

Inte oväntat hör dessa rader till de oftast citerade och önskade. Inte minst är de tonsatta av en annan storhet från bygden, Ture Rangström 1924. Vi människor ingår i Nya dikter, som 1915 satte punkt för Heidenstams penna, men som året därpå gav honom Nobelpriset.

Vackrare, vittrare och vemodigare kan det inte bli!” avslutar Maria Waxegård sin motivering.

Under 2018 kommer Heidenstamsällskapet att arbeta vidare med att sprida information om Heidenstam och hans verk. Vi kan också under året se fram mot att kunna ta del av Martin Kylhammars bok grundad på Kate Bangs dagböcker.

Heidenstamsällskapets inledande aktivitet under 2018 är en föreläsning av styrelseledamoten Sven-Göran Fransson som kommer att föreläsa kring ett ofullbordat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”. Föreläsningen genomförs i Vadstena lördagen den 3 februari 2018   kl. 1400. Plats: Vadstena bibliotek.

På hemsidan under fliken Medlemskontakt Kategorin Tankar & Utkast finns inlagt kortare artiklar kring Heidenstam. Hoppas att ni har hittat fram till denna del av hemsidan och funnit innehåll och format så intressant att ni då och då kommer att återvända för läsning. Kom ihåg att du själv kan medverka med artiklar kring Heidenstams verk, Heidenstamiana och annat som berör just Heidenstam. Skicka ditt artikelförslag till e-postadressen info@vernervonheidenstam.se

Som andra föreningar önskar Heidenstamsällskapet att medlemsavgiften helst betalas i början av året så att vi kan överblicka sällskapets ekonomi och genomföra önskade aktiviteter. Årsmötet 2017 beslutade att medlemsavgiften skall höjas för år 2018 och den är nu för enskild medlem 200 kr och 250 kr för makar/sambo som insättes på plusgiro 73 88 69-7. Glöm inte att ange namn och adress.

Tillönskar er alla Ett Gott Nytt År!

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev december 2017

Den 30 november genomfördes höstens sista styrelsemöte. En viktig punkt vid mötet var planeringen av Sällskapets program för 2018. Vi kommer under nästa år att fortsätta programverksamheten både med traditionella inslag dvs. med föreläsningar kring Heidenstams egna verk, men även försöka uppmärksamma nyheter bl.a. beträffande nya böcker om Heidenstam, hans liv och människor i hans närhet.

Bl.a. planeras följande program, tillägg och ändringar kan dock komma att ske:  Sällskapets första föreläsning under 2018 kommer att anordnas i Vadstena, preliminärt den 3 februari. Tid och plats kommer att meddelas så snart vi har reserverat en tilltänkt lokal. Det är vår kunnige styrelseledamot Sven-Göran Fransson som då kommer att föreläsa kring ett ofullbordat manuskript av Heidenstam med rubriken ”En afton i Vadstena”.

Vi håller öppet för en föreläsning under april eller maj ev. i samverkan med Övralidstiftelsen.

Sedvanligt årsmötesprogram genomförs på Övraliddagen den 6 juli. Möjligen kommer vi att genomföra årsmötet på annan plats än tidigare år.

Preliminärt samverkar vi med Ellen Key – Sällskapet rörande en föreläsning kring Verner von Heidenstam och Ellen Key. Preliminärt har torsdagen den 9 augusti reserverats. Tid och plats beslutas senare.

Den 4-5 oktober kan Heidenstamsällskapets medlemmar delta i Övralidstiftelsens seminarium i Linköping. Professor Martin Kylhammar kommer då att föreläsa bl.a. med utgångspunkt från Heidenstams resor.

Vi räknar med att komplettera och fastställa programplanerna före nyår, dock senast i början av februari 2018, se vidare vår hemsida framöver under fliken Program. Hoppas på att många medlemmar och andra intresserade kommer till våra aktiviteter.

Månadens Heidenstamiana rör en bild från året 1892.

I de både ledande Heidenstambiografierna, av Fredrik Böök respektive Per Gedin, finns några interiörbilder från Heidenstams födelsehem Olshammar.  I Bööks biografi från år 1959 finns en bild på sidan 112 med bildtexten ”Verner von Heidenstam och Emilia Uggla på Olshammar 1892”. Samma bild finns på sidan 91 I Gedins biografi från 2006 nu med texten ”Verner och Emilia i salongen på Olshammar 1892”. Bilden finns också i större format på sidorna 80-81 i Karin Österlings bok från 1989 ”Älskade Verner”. Här finns en längre bildtext som lyder: ”De unga Heidenstams överlastade sommarmiljö var typisk för tiden. Här poserar paret 1892 i salongen på Olshammar. Emilia som alltid vid pianot, medan Verner drömmande lyssnar till hennes dämpade ackord”.

För en tid sedan fick jag frågan om vem som tagit bilden då det saknas uppgifter i böckerna om fotografen.

I Ord och Bild, illustrerad månadsskrift finns svaret. I artonde årgången 1909, sjunde häftet, finns den aktuella bilden på sidan 345 med bildtexten ”Arbetsrummet på Olshammar”. Bilden togs år 1892 av fotografen Eric Pettersson Askersund.

Fotografen Eric Pettersson bodde och hade sin ateljé på Lilla Bergsgatan i Askersund. Han har tagit åtskilliga porträtt som fortfarande finns bevarade. Förmodligen är bilden på Verner von Heidenstam och hans hustru Emilia Eric Petterssons mest publicerade och välkända bild. Eric var lokalt en populär fotograf och det finns också många bilder som han har tagit på familjer från Askersundstrakten som lät sig fotograferas bl.a. tillsammans med hästar och kor. Eric Pettersson var verksam långt in på 1900-talet. Huset där han hade sin ateljé finns fortfarande kvar i Askersund.

Bilden med Verner och Emilia i centrum visar på den mörka och överbelastade 1800-talsmiljön i Olshammars herrgård. Möblerna togs över av familjen Heidenstam när Verners mormor, Beata Rüttersköld, dog år 1884. En stor del av möblemanget såldes på en auktion i Olshammar. Ett urvalsarbete inför auktionen genomfördes av Emilia i tid nära efter det att äktenskapet med Verner hade upplösts.  En del av möblerna från Olshammar behölls eller återköptes senare och finns numera på Övralid.

Den som vill läsa mer om en del av möblerna som fanns på Olshammar och som nu finns på Övralid kan bl.a. läsa om dem i Nordiska museets och Skansens årsbok 1943 och där i en artikel med rubriken ”Från Verner von Heidenstams barndom Olshammarsminnen på Övralid”. Artikeln är skriven av Martin A. Ohlsson.

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Ladda ner månadsbrevet som PDF-fil

Månadsbrev november 2017

Nu är hösten här och det är en bra tid för läsning och framför allt för Heidenstamstudier. Flera böcker har getts ut under året med ett innehåll som kan intressera en trogen Heidenstamläsare bl.a. kan följande böcker nämnas:

1) Boken ”Gränszon Swedenborgessäer” av Anders Hallengren. 534 sidor. Utgiven av POETRIA essäer (Stockholm) och Anders Hallengren 2017 i samarbete med Skandinaviska Swedenborgsällskapet.

I kapitlet Nattgästen i boken skriver Hallengren om samma händelse som Harald Wigstrand skriver om under fliken Medlemskontakt kategorin Tankar & Utkast på vår hemsida dvs. när Karl XII, enligt Heidenstam, visade sig en natt på slottet Nor (Noor). Heidenstam satt vid tillfället och skrev på boken Karolinerna.

Hur ställde sig Heidenstam till Swedenborgs tankar? Hallengren nämner i boken att Heidenstam ansåg att Swedenborg tillsammans med Den heliga Birgitta och bröderna Olaus och Laurentius Petri var portalgestalter inom svensk andlighet, se bl.a. Heidenstams patriotiska uppsats ”Svenskarna och deras lynne” (1896). Det är känt att Heidenstam med stort intresse läste Swedenborgtidskriften NUNC LICET, utgiven av pastor Albert Björck, Nya Kyrkan, som vid sekelskiftet innehöll artiklar med rubriker som ”Efter döden”, ”Om döden och uppståndelsen”, ”Odödlighetsproblemet” och ”Emanuel Swedenborgs andeupplevelser”.

I ett brev till Albert Björck i början av 1900-talet skriver Heidenstam bl.a. att ”det alltid tyckts mig, att din tidskrift, äfven utom den trogna kretsen af Nya Kyrkans medlemmar, borde kunna påräkna intresse hos rätt många, alldenstund vi svenskar ju alltid måste önska att så pass allsidigt som möjligt bli förtrogna med Swedenborgs gåtfulla personlighet och filosofi”.

I Swedenborgs ”Drömbok” (1859 och 1860) visade sig Karl XII inte sällan i drömmen. Det är därför signifikativt att i Ord och Bild 1898 just Albert Björck presenterade en artikel om Heidenstams verk ”Karolinerna” utifrån ett andligt perspektiv.

Ja, Heidenstam hade uppmärksammat Swedenborgs skrifter. Därför är det intressant att fundera över om Heidenstam påverkades av Swedenborgs tankar, och i så fall hur och i vilken grad, när han skrev verket ”Karolinerna”.

Anders Hallengren är lärd och boken Gränszon Swedenborgsessäer är avgjort mycket läsvärd.

2) Boken ”Villastan En sluten värld för Stockholms ekonomiska och kulturella elit” av Fredric Bedoire. 383 sidor. Utgiven av Bokförlaget Langenskiöld i samarbete med Kungl. Vitterhetsakademien, 2017.

Det är en sluten värld, en högborgerlig villastad, som professor emeritus Fredric Bedoire beskriver i boken. Den innehåller magnifika foton och ritningar, samt initierad text om en förgången tids ekonomiska och kulturella elit i Stockholm. Bl.a. finns avsnitt i boken om förläggare och andra kulturpersonligheter, som t.ex. författarinnorna Ellen Key och Signe Hansen, och många andra personer som Heidenstam var vän med eller kom i kontakt med.

Boken innehåller en hel del Heidenstamiana från 1880-talet. Heidenstams far, militären och fyrbyggaren  Nils Gustaf von Heidenstam, (t.ex. byggde han fyrarna Sandhammaren, Pater Noster och  Måseskär), lät bygga en av de första villorna i Villastan i Stockholm, vid Karlavägen.

Familjen Heidenstam, Gustaf, hustrun Magdalena och sonen Verner, då 19 år gammal, flyttade in i villan år 1878. Hösten 1880 firades bröllop i villan (dock fel årtal angivet i boken på något ställe) då Verner gifte sig med Emilia Uggla. Även om de unga makarna var skrivna i villan vistades de huvudsakligen utomlands och återvände till Sverige först under året 1887 bl.a. för att besöka den då sjuke fadern, som samma år begick självmord i villan.

Villan hade ritats av arkitekten Gustaf Sjöberg. Den beskrivs i boken vara en ”vacker liten villa men med dåligt utnyttjad övervåning” och präglades av ”tornlika sidopartier och en vacker kolonnprydd veranda mot Humlegården, som en loggia till den stora matsalen”. Till villan hörde en liten trädgård som föreföll ha använts väl av Gustaf och Magdalena. Naturligtvis finns en ritning i boken.

I villan, en bild från 1890 finns i boken, slutförde Verner under början av 1888 arbetet med debutboken Vallfart och vandringsår. Efter faderns död sålde modern villan i augusti 1888 till förlagschefen för Norstedts förlag, G.B.A. Holm, och Verner och Emilia flyttade och var under några år bl.a. mantalsskrivna i Olshammar. Augusti var samma månad som Verner var med om seglingsolyckan på Vättern då Heidenstam räddades men hans kusin drunknade. Året 1888 framstår avgjort som ett av de mest händelserika åren i Heidenstams liv.

Boken Villastan har många kvaliteter, bl.a. som uppslagsbok, och kan dessutom köpas till ett rimligt pris.

I slutet av november har styrelsen sitt sista sammanträde för verksamhetsåret 2017. Vi har naturligtvis en hel del styrelsefrågor att slutföra. Bl.a. kommer vi att lägga fast programmet för första halvåret 2018. Programmet läggs ut i början av december på vår hemsida under fönstret Program.

Andra frågor som finns med på mötesdagordningen rör bl.a. lämpliga lokaler för våra aktiviteter bl.a. lokal för vårt årsmöte 2018, frågor rörande bokstöd, innehållet på hemsidan, något om Heidenstams verk, Heidenstamsällskapets historia och de sedvanliga ekonomiska frågorna som sysselsätter varje styrelse, så även inom vårt sällskap.

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet

Månadsbrev för oktober 2017

Heidenstamsällskapets hedersordförande Gunnel Liljedahl har avlidit.

Mikael Mogren skriver inledningsvis i sina minnesord i Svenska dagbladet den 20 september 2017:

”Gunnel Liljedahl kunde vara lysande. I kulturlivet var hon som en magnet och samlade stora skaror människor. Jag träffade henne för första gången som 15-åring. Då hade jag fått jobb som guide på Heidenstams Övralid och Gunnel var ordförande i Heidenstamsällskapet. Tillsammans med Övralids legendariska föreståndarinna Ingegerd Lago-Lengqvist var hon mittpunkten i ett stort kontaktnät av kulturskapare i trakterna kring norra Vättern. Det var författare, forskare, musiker och allmänt kulturintresserade som inbjöds till kulturaftnar och soaréer. Utan någon ekonomisk ersättning drev de båda damerna på 1980-talet ett slags akademi för själens förfining. Vi tonåringar drillades att diskutera litteratur och berätta för turister om Selma Lagerlöf, August Strindberg och Verner von Heidenstam på olika språk. Det var en gnistrande miljö, som har satt spår i fler än mig”.

Det är fina och mycket berättigade minnesord.

Idén till att grunda ett Heidenstamsällskap hade väckts av kulturchefen vid Östgöta Correspondenten Bengt Lundberg och ett antal personer, bl.a. Carl Fehrman och Sven Stolpe. En av grundarna av Heidenstamsällskapet var Gunnel Liljedahl. Den första sammankomsten hölls den 15 maj 1974 och sällskapets första årsmöte hölls senare på Medevi brunn. Gunnel Liljedahl var ordförande i Heidenstamsällskapet under åren 1979 – 1992. Kort efter bildandet började Heidenstamsällskapet att arrangera föredrag och soaréer kring Heidenstams verk men även andra poeter och författare som hade anknytning till Heidenstam uppmärksammandes. Gunnel Liljedahl yrke var adjunkt. Hon kunde på ett utomordentligt sätt recitera Heidenstams dikter.

Under sin ordförandetid i sällskapet deltog Gunnel Liljedahl även som föreläsare och höll bl.a. ett uppskattat föredrag som hon rubricerade ”Heidenstam och Strindbergs vänskap under exilåren i 1880-talets Schweiz”. Ofta utgjorde något verk eller dikt av Heidenstam tema för ett program. T.ex. utgjorde dikten ”Himladrottningens bild i Heda”, tema i ett tidigt anordnat program med musikinslag i Heda kyrka. Musik var redan från början viktiga inslag i Heidenstamsällskapets programverksamhet.

Heidenstamsällskapets program och aktiviteter utvecklades nu successivt utifrån erfarenheterna från sällskapets föreläsningar och musikaftnar  i Motalaområdet och på andra platser, främst i Östergötland.

Gunnel Liljedahls insatser för Heidenstamsällskapets tidiga styrelsearbete, verksamhetsinriktning och programutveckling är mycket betydelsefulla. Vi är mycket tacksamma för hennes insatser. Hon var den förste medlemmen som utsågs till hedersordförande i Heidenstamsällskapet och hon har tilldelats Stiftelsen Övralids medalj för sina insatser.

 

Håkan Jaldung

Ordförande i Heidenstamsällskapet